Hon regisserar en komisk pjäs om ensamhet

Klara Lindal är regissören för ett drama som handlar om en kvinna som har ett forskningsprojekt där hon möter ogifta, ensamma män som inte vet hur man ska bete sig för att finna en kvinna. Pjäsen sätts upp på Sagateatern nästa helg.
Klara Lindal är regissören för ett drama som handlar om en kvinna som har ett forskningsprojekt där hon möter ogifta, ensamma män som inte vet hur man ska bete sig för att finna en kvinna. Pjäsen sätts upp på Sagateatern nästa helg.
Klara Lindal regisserar en pjäs som bygger på en socialantropologisk avhandling.

Pjäsen handlar om en kvinnlig forskare som åker till Norrland för att intervjua ensamma män och möts av fördomar, utanförskap och av oförmågan att våga bryta sig loss.

Socialantropologen Lissa reser till Utanträsk, som är en påhittad by någonstans i norra Sveriges inland. Hon har för avsikt att möta ensamma män och intervjua dem.

Hon vill ta reda på vilka problem som finns för män att hitta kvinnor. Vad har de för drömmar och vad vet de om kärlek och parrelationer?

Det är ett manus som regissören Klara Lindal, som är uppvuxen på Lidingö och som redan som 8-åring började spela teater på Sagateatern, ska ge liv åt på teaterscenen.

– Det finns problem för männen att träffa någon i en liten by. De söker kärlek men vissa av dem har aldrig upplevt vad kärlek är. Det vet inte hur man gör när man flirtar. Lissa följer med på en organiserad resa till Ryssland där männen hamnar på en nattklubb där det i första hand finns prostituerade kvinnor, säger hon.

Berättelsen bygger på en verklig händelse där en forskare reste till Västerbotten för att studera alla ensamma män. De ensamma männen visar sig inte känna till hur man ska ”närma sig någon” och hur man ”ska äta middag med levande ljus”.

– Bilden av fördomar mot de ensamma männen stämde, men hon upptäcker även att det finns fördomar åt andra hållet. Männen ser henne som en akademisk och feministisk storstadsbo. Hennes roll som forskare och privatperson suddas ut. Hon som kvinna väcker känslor hos männen.

Pjäsen, som heter ”Man ska ju vara två”, är dramaturgiskt tacksam. Där finns kvinnan från stan som möter män från ensliga trakter i Norrland.

– Jag är mån om att det inte ska bli en intellektuell pjäs med en mästrande ton. Det ska inte bara vara en akademisk avhandling. Jag vill förhöja innehållet och göra det tillgängligt som en saga. Det blir som i sagan om Alice i underlandet. En kvinna hamnar på en plats hon aldrig varit och träffar främmande människor.

Klara Lindal vill ta fram det roliga och det allvarliga i berättelsen och menar att vi människor tror oss veta hur saker och ting ska vara, men att det också handlar om att våga och kasta sig ut i det okända.

Klara Lindal kallar pjäsen för en slags dramakomedi. Hon har jobbat som dramapedagog på Sagateatern i fyra år och pjäsen är den andra föreställningen hon regisserar med en vuxen ensemble.

För två år sedan regisserade hon pjäsen ”Gråt inga tårar”. De allra flesta av de tio skådespelarna i ensemblen kommer från Lidingö.

Vad kommer Lissa fram till i pjäsen?

– Att man måste våga sig utanför sin egen låda och gå vidare. Våga ta små steg och bryta mot alla konventioner.

Varför ska man se pjäsen?

– Det är en visuellt vacker upplevelse och en underhållande föreställning. Man kan få sig en tankeställare om vad vi har för för-domar och se vilken verklighet man själv lever i. Vad är manligt och vad är kvinnligt? Våra fördomar stämmer inte alltid, det är viktigt att fundera på, säger hon.

Speltider på Sagateatern:

Premiär lördag 12 mars 16.00

Söndag 13 mars 16.00

Onsdag 16 mars 19.30

Lördag 19 mars 16.00

Söndag 20 mars 16.00