I väntan på den perfekta isen

Till slut hittar man som skridskoåkare en skön rörelseharmoni och en rytm. Då blir det nästan som dans, tycker åkaren Steven Jörsäter.
Till slut hittar man som skridskoåkare en skön rörelseharmoni och en rytm. Då blir det nästan som dans, tycker åkaren Steven Jörsäter.
Garnsviken och Vallen­tunasjön erbjuder mil ­efter mil att färdas på för stålskodda fötter. Här får skridskofantaster sitt lystmäte av frihet, ätande och ljusbad – ­isälskarnas favoritsaker.

– Även en gråmulen dag är isen den ljusaste platsen, säger Steven Jörsäter.

Den milda vintersolen ger också en extra dos D-vitaminer, menar Steven Jörsäter som är skridskoåkare och en av föreningen Stockholms skridskoseglarklubb, SSSK:s israpportörer. Nu väntar han och tusentals andra skridskoåkare på den perfekta isen efter förra helgens snöfall. Men någon israpport till tidningen som fortfarande är aktuell när du läser det här kan han inte ge.

– Skridskoisar är extrem färskvara.

Det finns två skridskoparadis i Vallentuna. Vallentunasjön som är grund och därför tidigt istäckt är mest poppis vintertid. Mycket mer kunde göras kring stränderna under istider, tycker Steven Jörsäter. Han jämför med Holland där den korta skridskosäsongen är rena folkfesten. Ett litet fik borde kommunen satsa på, tycker han.

Bra isdagar har även långsmala Garnsviken mycket att ge.

– Fördelen är att den har anslutning till Långhundraleden. Inte sällan kan man åka en hel mil norrut, säger Steven Jörsäter.

Inget som avskräcker en skridskofantast.

– Jag skulle tro att det inte finns någon bättre träning. Jag brukar kalla isarna för ”det stora utegymmet”, säger Steven Jörsäter.

Nybörjaren får dock räkna med att vristerna får jobba rejält.

– Skridskor handlar mycket om balans, då måste man kompensera det med vristerna.

Skridskoåkande ger också en del för själen.

– Det är en sport som bejakar frihet. På isen är man inte styrd av något.

Och litet för magen. Många skridskoåkare gillar att äta på turen.

– Mat smakar gott ute. Själv gillar jag bacon och ägg och kanske litet stekta tomater. Matsäcken varierar bland åkarna. Allt från enkla mackor till avancerade avocadosallader, säger Steven Jörsäter.

Fakta

Smultronställen och säkerhet

Skridskoåkarens rastplatser varierar med blåsten. På rastplatsen måste det vara lä. Här är några av Steven Jörsäters bästa rastplatser:

Bänkarna nedanför Vallentuna kyrka, golfbanan på västra sidan Vallentunasjön, klipporna på östra delen av sjön, Arkils tingstad.

Den som ska ut på isen ska också tänka på säkerheten. Ispik, isdubbar, flythjälp, kastlina och kompis (en isvan sådan om du själv är ovan) ska med. Barn ska ha flytväst.

För den som inte vill ut på sjöisar finns en 300 meter lång utomhusbana på Vallentuna IP.