”Fick gå igenom tunnlar av skam för att berätta”

Sylvia Rauan
Pjäsen hade premiär i lördags.
Att tappa bort en del av sig själv i viljan att försöka passa in i – i det här fallet inom kultureliten. Efter 25 år som frilansande skådespelare vet Tyresöbon Sylvia Rauan hur det är.
Nu har hon gjort pjäs av sina erfarenheter för att ta tillbaka sin röst.

Pjäsen ”I Love Chris” hade premiär i lördags på Fri scen i Kulturhuset. Det är en drastisk komedi om Sylle – en för ögonblicket inte så framgångsrik skådespelare – som tar makten över sitt liv och konstnärskap igen.

– Pjäsen handlar om att som skådespelare ha ett yrke där andra i stor utsträckning dikterar ens villkor. Det kan vara som att vänta på att bli bjuden på dans. Passivt och frustrerande, säger Sylvia Rauan som spelar huvudrollen och står för text och idé.

Vi tystar ner vår röst mer och mer för att passa in

Hon fortsätter:

– Konstnärskapet kan vara dikterat av populärkultur, utseende, vad som är inne och användbart. Man kan få en guldbagge ena dagen – för att vara ute på gatan den andra. Vi lever alla – inte bara skådespelare – mer och mer i en värld där vi ska vara klickbara, likeable och anpassningsbara. Vi tystar ner vår röst mer och mer för att passa in.

Hon ser pjäsen som ett sätt att ta tillbaka sin röst. Att bli friare.

– Det är en uppgörelse med att vara i betraktarens öga och i den manliga blicken.

Har frilansat i 25 år

Sylvia har en bakgrund inom bland annat Riksteatern, Dramaten, Unga Klara och har 25 års frilansade i ryggen. Pjäsen är fiktiv, men det mesta huvudpersonen har varit med om har Sylvia upplevt.

– En av tio skådespelare är fastanställda, så frilansandet är en verklighet som många skådespelare upplever i olika tider under sin karriär.

Idén till pjäsen fick hon efter att ha läst Chris Kraus feministiska klassiker ”I love Dick” – som har en avgörande roll i pjäsen – och Lena Anderssons omtalade bok Egenmäktigt förfarande.

Jag har fått gå igenom många tunnlar av både skam och rädsla för att berätta

– Båda gångerna identifierade jag mig väldigt starkt med att vara skådespelare på arbetsmarknaden. Det handlar också om makt. Vem har den och vem har den inte. Jag tänker att den här historien kan jag berätta, den vet jag någonting om.

Känt rädsla och skam

Men det har inte varit en lätt process, konstaterar hon.

– Jag har fått gå igenom många tunnlar av både skam och rädsla för att berätta. Det finns en stark kultur av att det inte är framgångsrikt och säljbart att säga att du är arbetslös. När jag väl hade tagit mig igenom tunnlarna landade jag i att konsten ska handla om att berätta de här historierna. Det som man är mest rädd för kan också stärka en mest. Så är det ju nästan med allt i livet.

Pjäsen spelas på Fri scen i Kulturhuset fram till den 30 september.

Fakta

Bor i Lindalen

Namn: Sylvia Rauan

Bor: Sedan 2002 i Lindalen. ”Trivs väldigt gott”.

Aktuell med: Pjäsen ”I Love Chris” på Stadsteaterns Fri scen i Kulturhuset.

Gör senare i höst: ”Då ska jag till Stadsteatern och vara med i en föreställning som heter Min fantastiska väninna som bygger på boken av Elena Ferrante. Den kommer att spelas i Årsta och har premiär till våren”.