Här är Järfällaseniorernas egna snickerboa

Roger Anderson med sina egensnickrade fåglar.
Roger Andersons specialitet är att snickra djur av träbitar han hittar i naturen.
I snickarstugan vid Vattmyra samlas pensionärer en gång i veckan för att såga, slipa, svarva och – framför allt – umgås. Det är PRO Barkarby-Skälby som anordnar cirkelverksamheten som resulterar i både finsnickerier och nya vänskapsband.

– Vad fin pallen blir!

Tore Hjelte får pressa sina härdade stämband till maxgränsen för att överrösta sågmaskinerna. Olle Karlsson står i diset av sågspån som vispats upp i verkstan och sandpapprar metodiskt.

– Det är syrran som målat den, svarar han stolt.

Olla Karlssons pall ska stå i hallen.

Olla Karlssons pall ska stå hemma i hallen, så man kan sitta och ta på sig skorna.

Det är full aktivitet i snickarstugan vid Vattmyra förskola i Järfälla. Varje arbetsbänk är belamrad med snickerier av vitt skilda slag. Bredvid Olles plats brer Lasse Partanens ordnade kaos ut sig. Där ligger en hög med säkert 40 trätuppar av olika storlekar, men med samma design.

– Jag har fått tuppjuck. Det är fågelinfluensan som slagit till, svarar han på frågan om vad som fått honom att fastna för just tuppar.

”Det är som terapi för oss”

Det är PRO Barkarby-Skälby som, i samarbete med SPF, anordnar cirkelverksamheten. Varje vardag är verkstan öppen för de medlemmar som vill snickra lite och en dag i veckan samlas de allihop för att såga, svarva, slipa och – framför allt – umgås.

– Det är verklig livskvalité. Det är som terapi för oss det här, säger Uno när alla tagit paus i arbetet för att samlas för fika i det trånga köket.

Alla får inte plats att sitta. Några står och trängs längs väggarna – fikat vill man inte missa.

– Det är ju det sociala som är så viktigt. Istället för att sitta hemma och titta på dålig teve så åker man hit och dricker kaffe och sågar lite granna, säger Uno.

– Det är som att hjärnan frisknar till när man är här, säger Lasse Partanen och sträcker sig efter en kanelbulle.

Ingen runt bordet kände varandra innan de började i cirkelns snickarverkstad. Och ingen av dem har någon snickarbakgrund.

Lasse Partanen med en av sina tuppar.

Lasse Partanen inspirerades till sina tuppar av en bild på en rysk tupp som han såg på nätet.

– När jag gick i skolan skolkade jag från slöjden, nu betalar jag för att få slöjda, säger Roger Anderson.

– Det är en nybörjarskola som sitter här, fortsätter han och sveper med handen runt bordet.

I 21 år har PRO Barkarby-Skälby anordnat snickarverkstan. Föreningen står, i samarbete med SPF och ABF, för lokalhyra och köpte in maskinerna vid starten. I övrigt får gruppen rå om sig själv.

– Maskinerna börjar ju bli lite slitna. Som tur är har vi folk i gruppen som är bra på att laga, för några reparatörer skulle vi aldrig ha råd med, säger Uno.

Vitt skilda intressen

Alla runt bordet berättar att de gav sig in i snickeriet ganska förutsättningslöst, men raskt har var och en låtit intressen och kreativitet leda dem in i egna nischer och specialområden. Lasse har sina tuppar, Karl-Axel gör bikupor till sin privata biodling och Paul gör pensionärsanpassade möbler till hemmet.

Roger Anderson jobbar med vad naturen erbjuder honom. Hans arbetsbänk ser snarare ut att höra hemma på Liljevalchs än i den blygsamma snickarstugan. Knotiga grenar, sotiga brasrester och udda barkbitar förvandlar han med enkla medel till olika djur som han monterar på smala träpinnar.

– Jag täljde bara lite på halsen och näbben, annars är den som jag hittade den, säger han och visar varsamt upp en svanliknande skulptur.

Olle Karlsson, Tore Hjelte och Paul Niemi är ledare för cirkelverksamheten.

Olle Karlsson, Tore Hjelte och Paul Niemi är ledare för cirkelverksamheten.

Flera i gruppen uttrycker en frustration över att kommunen inte verkar se värdet i snickarverksamheten. Visserligen skonades stugan från den rivning den hotades av för några år sedan, men Paul skulle gärna se att kommunen gjorde mer.

– Alla som går hit håller sig aktiva och friska. Det besparar samhället mycket pengar och det borde kommunen inse, säger han.

– Det här har gett oss något meningsfullt att syssla med, fyller Uno i.