Kjerstin lovar att spöka

”Även ting och byggnader har energier, precis som människor och djur”, menar Kjerstin Dellert.
”Även ting och byggnader har energier, precis som människor och djur”, menar Kjerstin Dellert.
Ulriksdals slottsteater Confidencen är Sveriges äldsta rokokoteater.
Ulriksdals slottsteater Confidencen är Sveriges äldsta rokokoteater.
Allhelgona och Halloween står inför dörren. En gång om året läggs allt vårt fokus på de döda och det som varit.

För Kjerstin Dellert är det annorlunda. För henne finns det förflutna alltid där, särskilt på hennes livsverk teatern Confidencen.

– Jag kan höra hostningar ibland, säger hon.

Redan när hon besökte Confidencen första gången tillsammans med prinsessan Christina kände hon att här fanns något speciellt.

Den nedgångna teatern, som i början även tjänstgjort som ridhus åt Karl XII, men då, 1976, fungerade som ett lagerutrymme, var ett ruckel – men med en särskild energi. 1600-talsbyggnadens fönster var igensatta med plywoodskivor och väggarna dröp av fukt.

– Det var en ruin, om än med tak, konstaterar hon.

Utan att riktigt kunna sätta fingret på vad det var, fanns där en attraktion. Exakt vad blev hon varse en dag när hon gick husesyn.

– Man hade tömt huset på allt, det fanns ingenting kvar, inga möbler, ingenting. Men när jag la handen på väggen så talade den till mig. Den frågade mig ”vad tänker du göra nu?”.

Kjerstin säger att hon kände energier från förr i väggarna.

– Jag minns att jag tänkte ”här har Bellman varit”, här har det bott skådespelare för flera hundra år sedan, fortsätter hon.

Med enkla medel lyckades hon rusta upp huset som 1792, ­efter Gustaf III:s död, försjunkit i en törnrosasömn, till en återigen fungerande teater.

På ovanvåningen ligger de gamla logerna, där skådespelare bott och repeterat under århundraden. Det berättas bland annat om en ung sångerska som upplevde en särdeles kall natt på teatern. Den unga sångerskan kunde inte förmå sig att hämta ved till att elda med utan frös helt enkelt ihjäl.

– Henne hör jag hosta ibland.

På 1700-talet drevs teatern av ett franskt teatersällskap under ledning av Madame de Londel. Kjerstin berättar att hon påminns om det som varit när hon öppnar garderoberna.

– Man kan känna en doft av ­puder, ibland hör jag fras av siden.

Hon menar att hon haft för­mågan att känna av det förflutna hela livet. Ett särskilt starkt minne är en filminspelning i Grekland tillsammans med Sif Ruud och Gösta Ekman.

– Vi besökte ett nedrasat grekiskt tempel. Jag bara tog med handen på stenarna och kände hur mina händer började brinna. Det var i det templet som Medea hade mördat sina barn. De negativa energierna fanns kvar.

Ibland har känslorna blivit för starka. När hon besökte Conciergeriet i Paris, där Marie Antoinette fängslades och slutligen fick sin dödsdom, blev blixtbilderna som kom upp i hennes inre så starka att hon var nära att kräkas.

Förintelselägret i Dachau likaså. Än i dag ryser hon vid minnet av vad judarna fick utstå i lägret.

– Det är svårt att förklara hur det känns. Det är som att jag ser vad som skett på platsen med min inre blick. Jag verkar ju vara mottaglig för sådana förnimmelser.

Hur tror du att andra kommer att förnimma dig om 200 år?

– Oh, jag kommer absolut att spöka här på Confidencen. Det kan jag lova!

Fakta

Bor en spottloska från jobbet

Namn: Kjerstin Dellert.

Ålder: 87 år.

Bor: ”En spottloska” bort från Confidencen, i Ottilielund, som tidigare var värdshus.

Familj: Maken Nils-Åke Häggbom, 71, samt son och barnbarn.

Yrke: Operasångerska. Debuterade i La Bohème på Operan 1952. Kom fyra med bidraget ”Kärlek behöver inga ord” i Melodifestivalen 1972.

Fakta

Andra hemsökta platser...

Karlbergs slott: Här dog Ulrika Eleonora 1693, eller gjorde hon det? Vakthavande befälet Stormcrantz ska ha sett hennes hovdam grevinnan Lillie samtala med henne trots att hon låg på likvaka. Strax därefter dog både Stormcrantz och Lillie.

Kymlinge: Djupt inne i Kymlinge­skogen ligger en övergiven och aldrig använd tunnelbanestation. Enligt sägnen kan spöktåget Silverpilen stanna här, och kliver du på så kommer du aldrig mer av.

Ulriksdals slott: Alldeles intill slottet ligger en öde invalidkyrkogård från 1800-talet där 200 lemlästade tappra soldater vilar. Kanske hör du deras gråt om du lyssnar till lövens sus?