Konståkning i Solnas undre värld

SL:s konstguide Marie Andersson tar oss med ner i tunnelbanan, här i Solna centrum.
SL:s konstguide Marie Andersson tar oss med ner i tunnelbanan, här i Solna centrum.
Den är aftonröd, granskogsbeklädd, kall och lite fuktig. Och så lockar den besökare från hela världen. Solna centrums tunnelbanestation listas ofta som en av världens vackraste.
Mitt i åkte på tur i underjorden.

Det är lätt att bli hemmablind. Få Solnabor känner nog till att Solna centrums tunnelbanestation är en av Stockholms största turistattraktioner. Men faktum är att blå linjens grottstationer lockar mängder av besökare från hela världen.

Det kan vi tacka resemagasin, bloggare och andra konstintresserade för. Titt som tätt listas Solna centrum som en av världens vackraste stationer, ofta i hård konkurrens med någon från Londons The Tube eller Moskvas berömda Metro.

– Så har det varit i över 10 år. Vi har haft besökare från över 60 länder. Det finns ett jättestort intresse utomlands för Stockholms tunnelbana. Nästa vecka kommer en grupp från Argentina hit och för ett tag sen kom en japan hit på sin enda semestervecka, bara för att åka tunnelbana, berättar SL:s konstguide Marie Andersson när vi möter upp henne en eftermiddag nere på perrongen.

Hon är en av fyra guider som visar konsten i tunnelbanan, vars så kallade ”konståkningar” precis har satt igång för säsongen. Hela 94 av tunnelbanans 100 stationer är prydda med konst, vilket gör tunnelbanan unik. Framförallt är det mängden konst som står ut, menar hon.

– Vi brukar ju säga att det är världens längsta konstgalleri. 110 kilometer konst, säger Marie Andersson.

Sedan tunnelbanan invigdes 1950 har den byggts ut i flera omgångar. Varje etapp har sin särskilda arkitektoniska och konstnärliga prägel.

50-talets stationer är klädda i färgglatt kakel och kallas därför ofta badrumsstationer. Under 60-talet blev man bättre på att spränga ut stora bergrum, vilka man sedan klädde in i framförallt olika keramiska material. På 70-talet gjorde grottstationerna entré.

Den råa bergytan besprutades med sprutbetong vilket gav en mäktig grottkänsla. Metoden var billigare, och på så vis hade man råd att få med konsten från början.

Solna centrums station invigdes 1975 och konsten är skapad av Anders Åberg och Karl-Olof Björk.

– Väggar och tak är aftonröda med granskog nedtill. Här berättas historien om ett Sverige i förändring. Om skogsskövling, fabriker och den nya trenden jogging bland annat, säger hon.

Även om konsten i tunnelbanan ska vara opolitisk är det lustigt många gula stjärnor som tecknar sig mot den röda himlen …

– En annan detalj är alla älgar. De brukar folk gå och räkna på visningarna. Jag vet faktiskt inte hur många det är?

Fakta

Visste du detta om stationerna?

Näckrosen. Foto: Åsa Sommarström

Näckrosen. Stationen invigdes 1975 och Lizzie Olsson-Arle har stått för den konstnärliga utsmyckningen, bland annat föremål i montrar och målningar med anknytning till Filmstaden och den näckrosdamm som namngivit stationen.

Västra skogen. Foto Åsa Sommarström

Västra skogen. Stationen med Sveriges längsta rulltrappa invigdes 1075 och har gestaltats av Sivert Lindblom, som inspirerades av mystiken i namnet Ingentingskogen. Konstnärens egen ansiktsprofil kan urskiljas på flera ställen.

Huvudsta. Foto Åsa Sommarström

Huvudsta. Stationen invigdes 1985, när blå linjen drogs om. Temat är Semiramis hängande trädgårdar i Babylon, skapat av Per Holmberg. Den ufo-liknande ingången till stationen är ritad av arkitekten Yorgo Turac.

Solna strand, före detta Vreten. Foto Åsa Sommarström

Solna strand. Stationen, som fram till 2014 hette Vreten, invigdes 1985, och har smyckats av den japanske konstnären Takashi Naraha. Konstverket Himmelen av kub består av en svart kub vid entrén och blåa kuber med moln i den råa putsade bergväggen vid perrongen. Det symboliserar hur himlen tagits ner till perrongen och den svarta tunneln lyfts upp i ljuset.

Bergshamra. Foto Åsa Sommarström

Bergshamra. Stationen invigdes 1978 och har konstnärlig utsmyckning av Göran Dahl, Carl Johan De Geer och Kristina Anshelm. Konsten heter Röster från det förflutna och bland runinskrifterna märks en fullständig återgivning av den berömda Rökstenens utseende.