Dödens korsning – tågförarnas skräck

Järnvägsövergången låg strax innan Kalmarsand i Bålsta. Här var det en sport att tävla med tågen.
Järnvägsövergången låg strax innan Kalmarsand i Bålsta. Här var det en sport att tävla med tågen.
Så här ser vägsträckan ut i dag.
Så här ser vägsträckan ut i dag.
I historier från 50- och 60-talet finns flera exempel på dramatiska olyckor i Dödens korsning.
I historier från 50- och 60-talet finns flera exempel på dramatiska olyckor i Dödens korsning.
Sten Berglinds artikel om "Dödens korsning" publicerades i tidningen Riksettan, 2006.
Sten Berglinds artikel om "Dödens korsning" publicerades i tidningen Riksettan, 2006.
En kilometerlång raksträcka följt av en skarp s-kurva, rakt över järnvägen.
Dödens korsning i Bro var raggarnas lekpark - och tågförarnas värsta skräck.
– Den var som gjord för att smälla i, säger Sten Berglind, raggarprofil och skribent.

På gränsen mellan Bro och Bålsta, strax före Kalmarsand, låg Upplands-Bros mest mytomspunna järnvägsövergång på 60-talet.

På den kilometerlånga sträckan på gamla Rikstolvan hamnade bilisterna sida vid sida med tågrälsen. Det blev en sport, framför allt bland ortens raggare, att köra kapplöpning med tågen.

”Det var en utmaning, en kamp mot klockan, en ständig fråga om att hinna eller inte hinna”, skriver journalisten Sten Berglind i en artikel i tidningen Riksettan, från 2006.

Han säger själv att han åkt på vägen ”minst 100 gånger” i sin ungdom.

– Det var en slags chicken race. Ungefär som i Ung Rebell.

Tågen gick inte snabbare än 100 kilometer i timmen och vid övergången fanns inga bommar. De som lyckades hålla jämn hastighet med lokföraren kunde ta sig över spåren innan loket susade förbi.

Men det var lättare sagt än gjort. Strax innan järnvägsövergången låg en skarp s-kurva som dök rakt ned i Kalmarsands camping.

– För sportbilarna var det inga problem, men de gamla jenkarna svajade ordentligt i kurvorna. Och visst smällde det flera gånger. Den där kurvan var som gjord för att smälla i, säger Sten Berglind.

Dödens korsning

Så ser vägsträckan mellan Bro och Bålsta ut i dag. Den kinixiga s-kurvan är kvar.

Det krävdes nerver av stål för att ta sig förbi tåget och vidare över spåren. Och vissa fick betala dyrt för sin våghalsighet. Vid minst ett tillfälle slutade kapplöpningen i tragedi.

Korsningen uppmärksammades till och med i en av nykterhetsrörelsen, IOGT:s, informationsfilmer. Upplands-Brobon Börje Sandén, som arbetade som tidningspojke i området, minns inspelningarna.

– Det var en propagandafilm som spelades innan biofilmerna. Det var väldigt dramatiskt allting. De ville väl visa hur illa det kunde gå om man tappade omdömet, säger han.

I dag är järnvägen borta och har flyttats till andra sidan vägen. Men den knixiga s-kurvan finns kvar. Precis som myterna om Upplands-Bros värsta korsning.

– Hur mycket sanning som finns i historierna, det vet jag inte. Men så här i efterhand kan man tycka att det är en märklig korsning. Den hade utan tvekan sina risker, säger Sten Berglind.