Min lokala hjälte

Krim med en glimt av glamour

Sollentunabon Mikael Köhler Larsson debuterar som deckarförfattare. En av inspirationskällorna var hans gamla svensklärare på Rudbecksgymnasiet.
Sollentunabon Mikael Köhler Larsson debuterar som deckarförfattare. En av inspirationskällorna var hans gamla svensklärare på Rudbecksgymnasiet.
Den svenska svärtan – men med en glimt av glamour på den franska rivieran.

Så beskriver Sollentunabon Mikael Köhler Larsson sin debutdeckare Snöleoparden.

– Jag föredrar en internationell arena, säger han.

Ett av de senaste tillskotten i den svenska deckarfloden kommer från Sollentuna.

Men debuterande Mikael Köhler Larsson har valt en annan scenografi än den socialrealistiska småstadskuliss som gjort den svenska kriminallitteraturen har blivit ett internationellt fenomen och gjort succé i både Tyskland och England.

– Svensk krim är fantastisk bra generellt, så det är med all ödmjukhet som jag säger att jag inte tycker att miljö och plats behöver vara lika mörk som historien.

Mikael Köhler Larssons debutdeckare Snöleoparden rör sig mellan två ytterligheter.

Historien börjar med ett mord i Norrtälje och fortsätter sedan på den franska rivieran.

Och någonstans däremellan passerar den Sollentuna – där Mikael Köhler Larsson är född och uppvuxen och sedan tre år tillbaka återinflyttad.

– Sollentuna speglar det ­segregerade samhället på ett ­väldigt tydligt sätt. Man har olika förutsättningar beroende på vilken sida av järnvägen man växer upp.

Svenskarns törst efter mord och blod i bokform tycks vara omättlig. De senaste åren har det sålts runt 400 000 böcker om året i genren, enligt Svenska förläggarföreningen.

Men att ge ut en deckare på ett förlag är en ouppnåelig dröm för de flesta aspirerande krimförfattare.

– Förlagen är ett nåls-öga. Men jag tror att en del handlar om att alla inte är beredda lägga ner det arbete som behövs. Eftersom jag drivit bolag är jag van att leda projekt i mål, säger Mikael Köhler Larsson, som har en bakgrund som företagsledare i reklambranschen.

Men om Snöleoparden, som är tänkt att bli en trilogi, tas emot väl kan han tänka sig att lägga vd-­hatten på hyllan ett tag.

– För mig ligger skrivandet ändå närmast om hjärtat, och jag ser även det som en form av entreprenörskap. Att skriva innebär stora risker och hårt målmedvetet arbete, det är väldigt mycket som att driva ett bolag, säger han.