Krister Henriksson kan relatera till hur det är att vara såväl Hugo Rask som Ester Nilsson. Han har varit båda i tidigare förhållanden.
Krister Henriksson kan relatera till hur det är att vara såväl Hugo Rask som Ester Nilsson. Han har varit båda i tidigare förhållanden.
"De flesta som ser pjäsen har säkert redan en bild av karaktärerna. De förväntar sig att Ester är ett porträtt på Lena Andersson och att jag ska vara Roy Andersson. Det enda jag kan lova är att det inte kommer att bli så", säger Krister Henriksson
"De flesta som ser pjäsen har säkert redan en bild av karaktärerna. De förväntar sig att Ester är ett porträtt på Lena Andersson och att jag ska vara Roy Andersson. Det enda jag kan lova är att det inte kommer att bli så", säger Krister Henriksson

Krister ger liv till Hugo Rask

Kultur Södermalmsbon Krister Henriksson knep rollen som Hugo Rask, när Scala-teatern ska göra teater av Lena Andersson succébok "Egenmäktigt förfarande".
Men det var först efter att Krister och Lena åkte till Mallorca tillsammans som han blev övertygad om att ta rollen.

Hjortfilé och rödvin. Det står på menyn för Krister Henriksson som vi stämt träff med på en av hans stammiskrogar. Krister är Södermalmsbo sedan åttiotalet, bor vid Tantolunden och ses ända fram till höstkanten ofta simmande i Årstaviken.

Nu är han aktuell med att ha kammat hem en av vårens stora snackisroller. Han ska spela kulturmannens kulturman, Hugo Rask, den manlige huvudpersonen i Lena Anderssons kärlekshistoria ”Egenmäktigt förfarande”.

En bok som vunnit såväl Augustpris som hyllats av en bred kritikerkår. Boken sätts i januari upp som pjäs på Scalateatern i Vasastan, där Jessica Liedberg spelar journalisten Ester Nilsson som blir förälskad i den självupptagna konstnären Hugo Rask.

Krister fick frågan om att spela Hugo redan i våras, men det var först efter att han åkt utomlands tillsammans med Lena Andersson som han övertygades att spela rollen.

–  Vi tillbringade en vecka på Mallorca, i ett professionellt sammanhang vill jag tillägga. Jag blev väldigt förtjust. Hon var inte så skräckinjagande som jag hade tänkt mig. Jag trodde inte att Lena hade så mycket humor och självdistans som hon hade. Så när jag kom hem la jag i en växel för att det skulle bli möjligt att göra pjäsen.

Lena var inte så skräckinjagande som jag tänkt mig.

Varför ville du göra rollen?

– Det var efter mitt möte med Lena och regissören Eva Dahlman, som jag jobbat med tidigare. Numera är längden på pjäsen också viktig för mig, att det är ett hanterligt format. Runt en och en halv timme är lagom.

Sedan är själva ensemblen viktig.

– Det ska vara roligt att gå till jobbet. När jag var yngre vågade jag inte vara så banal, då det viktigaste var själva rollen. Men så är det inte längre.

Hur ser du på att spela Hugo Rask?

– Det är svårt att säga innan vi börjat repetera. Men man kan säga så här, att av alla relationer jag genomlevt, i några har jag varit Ester och i några har jag varit Hugo. Jag är inte främmande för Ester, som vill ha svar på allt. Om Jessica blir sjuk skulle jag kunna hoppa in och spela Ester.

– De flesta som ser pjäsen har säkert redan en bild av karaktärerna. De förväntar sig att Ester är ett porträtt på Lena Andersson och att jag ska vara Roy Andersson. Det enda jag kan lova är att det inte kommer att bli så.

Karaktären Hugo Rask har blivit minst sagt omtalad och har gett upphov till en lång debatt om vad som utmärker ”kulturmannen”. Men den debatten intresserar inte Krister Henriksson.

– Den diskussionen ger jag mig inte in på. Det känns som ett påhitt av kulturredaktioner som haft för lite att göra. Det har aldrig berört mig.

Under hösten kan man se Krister i en monolog på Dramaten där han spelar Hjalmars Söderbergs ”Doktor Glas”. Men mest känd är han kanske för att ha gett kommissarien Wallender ett ansikte i ett trettiotal filmer.

Med ”Egenmäktigt förfarande” spelar han på Scalateatern i en friare grupp. Något som är nytt för Krister. Och som skulle varit otänkbart när han var yngre.

– Scalateatern var väldigt definierad politiskt när jag var ung. Jag kom från landet och var inte politisk på det sättet. Jag ville inte vara i det fria, jag ville vara på en större institution som Dramaten.

Fakta

Bor vid Tantolunden

Namn: Jan Krister Allan Henriksson

Ålder: 69 (70 år 12 november)

Bor: Vid Tantolunden

Familj: Tre barn, fyra barnbarn

Aktuell: Ska spela Hugo Rask i ”Egenmäktigt förfarande” på Scalateatern i vår. Spelar Doktor Glas, monolog på Dramaten under hösten.

Idol: Prince. Upptäckte honom 30 år för sent. Men Gud vilken jävla artist!

Mina favoritplatser på Södermalm: Tanto och Årstaviken är fantastiskt.

Några utmärkelse: Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Veranda för en tenor 1998. Guldmasken 2007 för Doktor Glas.

 

Sjuttiotalet var enligt Krister en vidrig tid.

– Totalitärt tänkande. Det minst viktiga var talangen, det mest viktiga var att tänka rätt.

Nu tycker han att nyrenoverade Scalateatern är stans vackraste teater.

– Den har blivit helt makalös efter restaureringen.

När Krister inte arbetar gillar han att strosa i sina hemmakvarter, gärna längs Årstaviken eller i Tantolunden.

 På Östermalm skulle jag aldrig vilja bo.

Hur kommer det sig att du bor på Södermalm?

– Södermalm är det känns som mest hemma. På Östermalm skulle jag aldrig vilja bo. Jag jobbar ju där, på Dramaten, men det är en död stad efter klockan 19 på kvällen. Kungsholmen och Vasastan skulle jag kunna tänka mig, men att bo på Östermalm skulle vara otänkbart för mig.

Trots att han uppnått pensionsålder, tänker han inte sluta arbeta ännu.

– När jag slutar att vara nervös när jag går upp på sen. Det är då det är läge att sluta, säger han.