Labero trivs med nomadliv

Joe Labero ogillar trolleri. ”Ordet trolleri finns inte i min värld. Magi är en konstform som man lyfter till en annan nivå. Det handlar om att underhålla, avleda, förbluffa.”
Joe Labero ogillar trolleri. ”Ordet trolleri finns inte i min värld. Magi är en konstform som man lyfter till en annan nivå. Det handlar om att underhålla, avleda, förbluffa.”
Labero kunde inte tävla med Mats Wilander i tennis. Då blev han magiker.

Passionen och rastlösheten tar honom runt hela världen. Just nu bor han dock i Stockholm – men saknar Australiens öppenhet.

– Ger man en tjej en komplimang här får man en smäll.

Mad Max möter Indiana Jones. Så beskriver magikern Joe Labero sin nya show ”Inferno” som har världspremiär på Hamburger börs den 26 september. Till sin hjälp har han ”Europas galnaste eld­artister” Burnt Out Punks, som inspirerat honom till föreställningen.

– Det är magic show med nya möjligheter och nytt material som eld, nitar, rock’n’roll och plåt.

Senast satte Joe Labero upp en enorm show i Singapore med 26 dansare, 28 akrobater och ett team på 150 personer.

Men artistiskt och magiskt tycker han att det är häftigare att möta Stina, Bengt och Lisa i publiken i en mindre lokal och känna deras ”jävlar vad häftigt”.

– Kontrasterna är det coola. I Asien ska det vara big, big, mycket bomber och senast hade jag en sju ton stor såg på scen. I Sverige gillar vi mer jordnära grejer. Jag är själv uppväxt i Småland och vet vad det innebär.

Allt började i Alvesta där 12-årige Lars Bengt Roland Johansson, som snart tog artistnamnet Joe Labero, fick Fred Caps magibox. Precis som alla andra grabbar i Småland höll han på med ishockey, fotboll och bordtennis.

– Jag var kompis med Mats Wilander. Han och Alvestabon Jonas Björkman var så jävla bra på tennis att jag kände att jag måste hitta något jag var hyfsad på. Bordtennis var jag inte så vass i och hockeyn gick så där. Med magin var det annorlunda. Det var inget som alla höll på med.

Björkman och Wilander lämnade hemstaden och varje gång Joe träffade dem hade de utvecklats. Snart stack även Joe, som hade ”en iver och en hunger”.

Som magiker har han haft nytta av idrottstänket – envisheten, träningsdisciplinen och lagkänslan – även om han är individualist.

I dag har magin blivit en livsstil och familjen lever lite ”nomadliv”. Joe, sambon Anna Vinterfall och 5-åriga dottern Nicole bor omväxlande i sina tre lägenheter vid Medborgarplatsen, i Singapore och på guldkusten utanför Brisbane.

Han trivs bra att bo i Stockholm i perioder, men sedan måste han ut och resa. I Brisbane uppskattar han det behagliga klimatet och människornas öppenhet, komplimangerna och kommentarer som ”Good morning, how’s your day?”.

– Jag var på väg att hälsa i hissen i morse, men gjorde inte det då man möts av ett ”pratar du med mig?” Säger man till en tjej att hon är snygg i håret här tror folk att man stöter och man får en smäll. Men alla behöver positiv energi och som artist är man självkritisk så in i bomben.

Nyligen ringde dock rektorn från Futura International school, som finns över hela världen, och undrade var Joe och Anna ville att deras dotter skulle gå i skola.

– Vi har varit ett halvår här och ett där. Jag frågade vilken skola hon tycker är bäst. Singapore sa hon. De har disciplin, skol­uniform, hela kitet. Det är väldigt rättvist. Jag kommer själv ihåg hur det var att inte få köpa de fina Lee-jeansen.

Vad saknar du i Sverige?

– Den svenska husmanskosten är i världsklass. Jag gillar fläsk och löksås, bruna bönor, raggmunk och lingonsylt. Wow!

Fakta

En mästare på att diska

Namn: Joe Labero, egentligen Lars Bengt Roland Johansson.

Ålder: 50 år.

Bor: Lägenhet vid Medborgarplatsen, i Brisbane, och i Singapore. ”Hus är bekymmer. I lägenhet är det bara att låsa om sig.”

Familj: Sambo Anna Vinterfall, 32, dottern Nicole, 5.

Det visste du inte om Joe Labero: ”Jag är bra på att diska och önskar att jag uppfunnit den där borsten med diskmedel i. Jag är pedant och gillar att ha ordning.”

Fakta

Händerna är försäkrade för flera miljoner dollar

Joe Laberos händer är välskötta. För honom är de ett viktigt arbetsredskap. ”Jag försäkrar dem för ett mångmiljondollarbelopp varje år”.

När han utför arbeten är han försiktig. ”Jag tänker mig för innan jag spikar upp en hylla. Jag ser upp med grejer jag inte är bra på och lyfter inte i onödan”.

Men en gång gick det illa. ”Under en show skulle jag klippa av en slips på herre med en ny lång sylvass sax. Jag tog upp saxen – katoook! – så klippte jag av toppen som föll ned på golvet. Det blödde kraftigt och publiken trodde det tillhörde showen. Det blev en nyhet i Australien och jag gick med stort jättebandage och gummituta i veckor.”