Lämnade det vilda livet

”Jag vill att min musik ska brännas”, säger Joel Alme som skruvat ner uttrycket på tredje plattan. ”Andraskivan var mer gammalsoulig och Elvis Presley-aktig, nu förlitar jag mig på att själva melodin och texten bär”.
”Jag vill att min musik ska brännas”, säger Joel Alme som skruvat ner uttrycket på tredje plattan. ”Andraskivan var mer gammalsoulig och Elvis Presley-aktig, nu förlitar jag mig på att själva melodin och texten bär”.
Joel Alme älskar sitt Björkhagen – men saknar ändå ständigt Göteborg.

Hans nya skiva bågnar av längtan – både efter gamla vänner och efter ett förlorat landskap.

Efter gymnasiet åkte många av Joel Almes kompisar ut och reste. Själv gjorde han tvärtom. Han stängde in sig i en lägenhet med en gitarr och ett piano. Så började han skriva låtar. Under många månader tillbringade han all sin lediga tid där. Efter en uppväxt präglad av uppbrott njöt han av att vara stilla.

– Jag hade alltid lyssnat mycket på musik men det här var första gången jag fick tillfälle att skriva själv. Det var som en uppenbarelse. Jag fick en enorm kick och insåg att det var det här jag ville hålla på med, berättar han.

Då var han en tonåring i Göteborg, med en bitvis svår barndom alldeles bakom sig.

I dag är han 32 år och har lämnat Göteborg och ”det vilda livet” där. I stället lever han familjeliv i Björkhagen. Hit flyttade han för fyra år sedan, för kärleks skull. Det är också här han har skrivit låtarna på sin tredje cd, ”A Tender Trap”.

Redan före det formella utgivningsdatumet har skivan höjts till skyarna i musikmagasinet Sonic, som kallar den ett storartad och melodiskt raffinerad skildring av den moderna och rotlösa människans livsvillkor.

– Det är klart att jag blev rörd när jag läste det. Han kände så och det är jag glad för, säger Joel Alme som bjuder på neskaffe och ballerinakex hemma i köket.

Utanför fönstret syns förorternas karaktäristiska tallar, inbäddade mellan husen. De gör Joel Alme lugn.

Han tycker om naturen och blandningen av folk i Björkhagen och tillbringar mycket tid i Nackareservatet.

In till city åker han ”en gång varannan månad ungefär”. Han gillar inte det höga tempot där och har svårt för den ängsliga trendigheten och karriärhetsen som han tycker råder i innerstan.

Därför längtar han tillbaka till Göteborg – till havet, vännerna och en mer avslappnad atmosfär. Den känslan präglar också skivan. Melodierna är stämningsmättade och melankoliska och de poetis­ka texterna uttrycker saknad efter­ Västkustens karga landskap och efter vänner som gått förlorade.

Som låten ”I remember”, där han sträcker ut en hand till dem som det gått illa för.

– Jag kommer från en släkt där många har gått under i missbruk. Jag har förlorat både släktingar och vänner på det sättet. Låten är mitt sätt att ge dem upprättelse. Den handlar om allt jag önskar att jag hade sagt till dem när jag fortfarande hade chansen, berättar Joel.

För även om han längtar efter Göteborg var livet där inte alltid idylliskt. Missbruket i omgivningen tyngde hans uppväxt, liksom ständiga flyttar både inom och utom Göteborg.

Som ung vuxen hittade han ”en trygg bubbla” i låtskrivandet men åren fram till den rosade debutplattan ”A Master of Ceremonies” 2008 var också slitsamma. För att dra in pengar jobbade han inom restaurangbranschen.

– Numera kan jag försörja mig på musiken även om jag inte blir fet. Men jag behöver inte så mycket pengar. Jag har betalat av mina CSN-skulder, köper sällan kläder och lever inget uteliv, konstaterar han.

Efter skivsläppet den 9 maj blir det en hel del konserter och festivalspelningar. Men det är inte det som ger den största kicken. Det gör låtskrivandet hemmavid. På så vis är Joel Alme densamme som den tonåring som stängde in sig för att komponera.

– Jag har mindre tid för mig själv nu eftersom jag har barn. Men jag gör fortfarande bara musik när jag hittar den där upprymda känslan som jag en gång började med. Det är den som gör det meningsfullt för mig att skapa, säger han.

Jag fick en enorm kick och insåg att det var det här jag ville hålla på med.Joel Alme

Fakta

Spelar på Debaser den 25 maj

Namn: Joel Alme.

Ålder: 32 år.

Familj: Fru, dotter, bonusson.

Bor: I lägenhet i Björkhagen sedan fyra år.

Aktuell: Med skivan ”A tender trap” (Razzia/Sony).

Spelning: På Debaser den 25 maj. Turné i höst.

Tidigare skivor: ”A Master of Ceremonies” (2008), ”Waiting for the bells (2010).

Värt att veta: Har skrivit låten ”Snart skiner Poseidon”, IFK Göteborgs inmarschsång sedan 2009.