Lena fann lugnet i Järva

Lena Andersson hemma i sin nya lägenhet i Tensta, med plats för alla böcker. ”Nu badar jag i utrymme”, säger hon.
Lena Andersson hemma i sin nya lägenhet i Tensta, med plats för alla böcker. ”Nu badar jag i utrymme”, säger hon.
Lena Andersson har skrivit romaner om förortsuppväxt, terrorism och konsumtionshysteri.

Nu är hon aktuell med en roman om ­kärlek. I samma veva har hon flyttat tillbaka till ­Tensta.

Tittarna är vana att se Lena Andersson i en tv-soffa där hon säger något knivskarpt analytiskt om vår samtid med en seriös rynka i pannan.

Den senaste tiden har det också blivit mycket tv-soffor, men den här gången har hon pratat om kärlek. Eller snarare om maktstrukturen inom en kärleksrelation. Och den seriösa rynkan finns där, men också en något mer öppenhjärtig Lena Andersson, som bjuder på egna erfarenheter från destruktiva förhållanden, men med ett självdistanserat leende på läpparna.

I den nyutkomna ”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek” beskriver hon obalansen i ett förhållande, där den som älskar mest alltid är i underläge, och den som älskar minst har överläget.

Romanen har funnits med på DN:s topplista över de bästa nya böckerna, och förra söndagen var den etta på listan över vad som är bäst just nu inom kulturutbudet.

– Det går egentligen inte att skriva om kärlek. Men jag har tänkt på det länge, att jag vill beskriva den där sortens destruktiva förhållanden, som jag genom egna erfarenheter har närstuderat. När man väl hamnar i ett sådant här underläge så sitter man fast i sina känslor, oavsett hur klartänkt man är i vanliga fall.

Boken kretsar kring poetens Ester Nilssons passionerade förälskelse till den äldre mannen, konstnären Hugo Rask. Lena Andersson beskriver Esters besatthet och känsloliv med en närmast mikroskopisk skärpa. Hur hon ägnar all energi till att vänta på ett sms-svar från Hugo, som mest är intresserad av att få bekräftelse. En nutida väntan som många kan känna igen sig i.

Funderade du på att låta Ester vara den som var i överläge?

– Ja, det gjorde jag. Men oftast är det män som uppmuntras mer i det här livsbeteendet, det belönas i mansrollen men straffas i kvinnorollen.

Lena Andersson växte upp i Tensta. Hennes debutbok ”Var det bra så?” från 1999 handlar om en uppväxt i en Tenstaliknande förort och har varit årets Stockholm läser-bok.

Alldeles nyligen har hon flyttat tillbaka till sin barndomsförort, som hon lämnade 1986. Man tänker genast att det måste finnas en baktanke med flytten, att hon ska sitta i Tensta centrum och analysera integrationspolitiken i förorterna det senaste decenniet. Men det finns ingen sådan agenda bakom flytten.

– Nej, jag vill bara ha lite lugn och ro. Och utrymme. Inte förrän jag flyttade insåg jag att jag hade bott i en cell tidigare. Nu badar jag i utrymme. Ska man ta integration på allvar så ska man väl göra så här. Att faktiskt agera och inte bara ha pluralism som idé och högtidstal, säger hon.

Från en liten etta på Kungsholmen till en trea, ombyggd till en fyra, i Tensta. Hon har inte hunnit vara så mycket i området, är mest hemma i lägenheten, men hon har redan funnit ett lugn inombords, både boendemässigt och relationsmässigt. Med sig till Tensta har hon sin sambo.

– Det känns urmysigt att jag flyttade hit. Jag känner mig så hemma här, det är mina trakter.

Fakta

Flyttade från Tensta för 27 år sedan

Namn: Lena Andersson.

Ålder: 43 år.

Bor: I Tensta, där hon växte upp, men flyttade därifrån 1986.

Yrke: Författare, journalist, samhällsdebattör.

Familj: Sambo. Han är förläggare, men inte Lena Anderssons förläggare.

Aktuell: Med ”Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek” (Natur & Kultur). Finns en del 2 om Ester, som kanske blir klar någon gång.