Min lokala hjälte

Lollipop lever – i minnet

– Han var helt klädd i svart.

Så minns festivalgeneralen Håkan Waxegård sitt möte med Johnny Cash i Botkyrka.

I mitten av 90-talet styrde både legender och nya heta band kosan mot Lida Friluftsgård.

Sweden Rock, Way out west och Stockholm Music & Arts – snacket om festivalsommaren är i gång. Under somrarna 1995, 1996 och 1997 var det Lollipop i Botkyrka som Musiksverige talade om. I år är det 15 år sedan festivalledningen beslutade sig för att lägga ned. Men bland både arrangörer och publik lever minnena kvar.

– Folk pratar än i dag om vad coolt det var och vad synd det är att den inte finns kvar, säger Tumbabon Rickard Broberg.

Festivalbesökarna steg av vid Tullinge station för att bege sig till Lida och se artister som David Bowie, Johnny Cash, Bob Dylan, Stone Roses och Primal Scream.

– Jag tror inte folk fattar än i dag att de här artisterna uppträtt på Lida, säger Dogge Doggelito som uppträdde med det nya heta bandet Latin Kings.

– Om det fortsatt hade festivalen kanske haft 40 000 besökare i dag, säger Dogge Doggelito.

Men alla artister dök inte upp med samma självklarhet som ett pendeltåg i solsken. Hip hop-kollektivet Wu Tang Clan från New York vägrade lämna Arlanda.

– Vi var tvungna att åka dit med en blå sportbag laddad med 20 000 dollar, berättar Håkan Waxegård.

Enligt honom brukade festivalen betala artisterna efter genomförd spelning. Det gällde dock inte Wu Tang Clan.

– Det fanns en uppfattning bland svarta artister om att vita alltid blåser svarta. De kändes hotfulla. Jag har aldrig varit rädd för artister, men då var jag rädd för deras bodyguards. Men efter att de fått sin sportbag var de hur trevliga som helst. Artisterna själva brukar vara beskedliga typer.

Pengar i kontanter fanns också för den gospel/soulsjungande familjen Staple Singers, vars 83-årige fader knappt kunde gå och absolut inte fick störas inför konserten.

– Det var en av de bättre konserterna, säger Håkan Waxegård.

Efter konserten satt han och drack kaffe med Staple Singers. Då hörde han en mörk röst bakom ryggen som frågade ”Får jag slå mig ner?”. Där stod Johnny Cash på sitt sista Sverigebesök – som alltid klädd i svart.

Många som besökte festivalen bodde hemma. Men här fanns också en camping. Dock utan den beryktade ”bajsmannen” som det ryktades om på exempelvis Hultsfred.

– Det var nog ingen festival där folk vaknade nerpissade i ett dike, säger Tumbabon Rickard Broberg.

– De här riktiga festivaldräggen fanns inte på Lollipop. Det var mer 3 000 anoraks, pop-t-shirts och snedluggar, säger Stockholmsbon Calle Lock.

Några stora vinster blev det aldrig för festivalen. 1998 fanns planer på att flytta den till Ågesta och i maj 1998 meddelade EMA Telstar, som stod för ekonomin, att den kommande festivalen skulle ställas in. Deras förklaring var att artisternas gager blivit för höga.

– För EMA som affärsdrivande bolag var verksamheten för stor för ett nollresultat. Att gagerna blivit för höga känns som ett svepskäl, säger Waxegård.

Festivalgeneralen kan inte sluta tala om festivalen, som han är mer stolt över än Hultsfred. Han är övertygad om att festivalen kunde ha haft en stor framtid.

– Lida var ett fantastiskt område. Bättre transporter hade gått att ordna. Jag tror att alla vet i dag att det hade gått bra om vi fortsatt.

”Vi bokade bara band vi gillade och körde allt från klubbrock till gubbrock” säger Håkan Waxegård.

Om det fortsatt hade festivalen kanske haft 40 000 besökare i dag.Dogge Doggelito

Fakta

Aerosmiths avhopp fick festivalen på fall

Som mest besökte drygt 20 000 personer Lollipop-festivalen.

Artisterna publiken fick se var bland andra: John Fogerty, Paul Weller, David Bowie, Bob Dylan, Primal Scream, Stone Roses, Johnny Cash, Prodigy, Beck, D-A-D, Broder Daniel, Latin Kings, Nick Cave & The Bad Seeds, Black Grape, Wu Tang Clan, Refused, Robyn, Teenage Fanclub, Tindersticks, St. Etienne, Air, The Chemical Brothers, Jamiroquai, Spiritualized, Percy Nilegård & Sam Spandex.

Påtänkta för 1998 var bland andra Aerosmith, som valde att ställa in. Detta blev en bidragande orsak till att festivalen lades ned.