Maken och musiken är Monicas kärlek

Redan som fyraåring visste Monica Dominique vad hon kunde, när hon spelade ”Donauwellen” ihop med en kantor.
Redan som fyraåring visste Monica Dominique vad hon kunde, när hon spelade ”Donauwellen” ihop med en kantor.
Monica Dominique blev nyligen invald i Swedish Music Hall of Fame. För Mitt i berättar hon om kärleken till maken som hon träffade som 16-åring, debuten vid fyra års ålder, fiskeintresset och meningen med livet.

Huddinge

Nyligen blev Monica Dominique invald i Swedish Music Hall of Fame. Hon var i gott sällskap – på plats fanns även Siw Malmkvist, Kent, Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist med flera.

– Det är en viktig historieskrivning. Att inte bara storsäljarna är med.

Monica debuterade fyra år gammal hos Sven Jerring i radioprogrammet Barnens brevlåda. Hon minns också att hon uppträdde i Gryta skola utanför Västerås. Där ackompanjerade hon en kantor som spelade fiol.

– Jag spelade ”Donauwellen” och den är ju ganska knepig för en fyra-åring. Kantorn pekade var jag skulle börja, men jag kunde ju hela. Jag blev väldigt förnärmad och sa att ”det visste jag väl”. Jag hade den där begåvningen.

Spelar du fortfarande fyrhändigt med maken?

– Det gör jag verkligen! Nu ska vi till Tyskland. De älskar oss där.

Monica och Carl-Axel träffades när hon var 16. Första gången hon spanade in honom var på amatörtävlingen Spånga-Bromma-paraden i Vällingby. Hon bodde i Bromma och Carl-Axel i Vällingby. Monica minns honom som en ”snygg kille som spelade lite onödigt bra piano”. År 1957 möttes de igen. Båda hade sökt in till Ackis, Kungliga Musikhögskolan, och stod vid dörren och tittade på listan över antagna. Där stod det ”Danielsson” och nedanför ”Dominique”.

– Carl-Axel stod bakom mig, så det var ju stora kramen och pussen. Han var en intressant, väluppfostrad, artig och rolig ung man, som hade svar på det mesta.

De trivdes allt mer i varandras sällskap och 1959 för­lovade de sig. 1961 gifte de sig.

– Det övergick i kärlek och så är det än i dag. Vi älskar varandra och har otroligt kul ihop. Vi är varandras stöd, hjälp och glädje.

Först bodde paret i ett studentrum ett stenkast från Musikhögskolan. Snart förstod de att lägenhet inte var något för dem, då grannarna bankade i väggarna när de spelade piano. De började titta på husannonser och hittade ett litet hus i Hörningsnäs, centrala Huddinge, som de byggt till genom åren.

Där förbereder hon sig nu för den kommande turnén. Den närmaste tiden ska Monica göra elva spelningar.

Du är 75 och har just satt ihop en orgeltrio. Vad säger det om dig?

– Att man ska göra det man tycker är kul. Det gör det roligt att leva och hålla i gång. Sedan är det jätteskönt att vara hemma och gå i skogarna i Huddinge också.

För Monica är det viktigt att ha balans mellan fritiden, avkopplingen och jobbet.

På sommarstället på Dalarö som ligger granne med skogen plockar Monica bär. Hon fiskar också med kastspö, metar och lägger nät.

– Det första jag lärde mig av fisketanterna var att filea abborre. Gubbarna lärde mig att knyta och laga nät, så det är jag riktigt bra på.

Största fångsten är en gädda på nära 4 kilo. Monica mäter med en besman, en krok med en skala. Det är ingen millimetervåg direkt.

I naturen ingår Monica i ett sammanhang.

– Jag tror att folk som är ledsna i dag har för lite kontakt med naturen. Meningen med livet är att försöka inordna sig i det stora hela, tror jag. Och ha så kul som möjligt.