Mariam ger av sitt blod

”Jag kallar mig Mariam The Believer för att det känns viktigt att våga hoppas när världen befinner sig i kris”, säger Mariam Wallentin.
”Jag kallar mig Mariam The Believer för att det känns viktigt att våga hoppas när världen befinner sig i kris”, säger Mariam Wallentin.
Mariam Wallentin har turnerat världen runt med den egensinniga ­duon Wildbirds & Peace­drums.

Nu har hon landat på Häger­stensåsen – och rosas för sin solodebut ”Blood donation”.

Sår som blöder, hundar som hugger, känslan av att gå på vägar som kan rasa, en ihärdig längtan att förstå vad livet är och ett sugande behov av att få höra samman med en annan människa.

Texterna på Mariam Wallentins hyllade debutskiva ”Blood donation” väjer inte för det komplexa livet. I stället kastar de sig rakt in i det – utforskande, upproriska och känsloladdade. Och hon för fram dem med en röst som är dov, kraftfull och sökande.

– Den här gången började allt med texterna. Jag skrev dem först, utifrån en känsla av att det största hindret när man skapar är tvivel och rädsla – och att jag måste mota bort det. Sedan satte jag mig hemma vid mitt piano och förpackade orden i olika musikaliska skrudar, berättar Mariam Wallentin.

Lokaltidningen Mitt i träffar Mariam Wallentin, eller Mariam The Believer som artistnamnet lyder, i Färgfabrikens kafé. Hon hänger av sig sin vita kappa, tar av sin svarta sammetsturban och berättar att hon har sin studio i närheten. Det är där, och i tvåan på Hägerstensåsen, som hennes skiva vuxit fram. En skiva som rymmer både pop, soul, jazz och konstmusik och som bågnar av experimentlusta och passion.

Genomslaget i medierna har blivit stort. Det är hon glad över, ­säger hon med ett stort leende. Men hon är också ”lite grann” förvånad.

– Jag är van vid att jobba i marginalen och har fått lära mig att det jag gör har ett värde även när det inte uppmärksammas stort. Men att pressen skriver mycket betyder förstås något – det gör ju att fler kommer på mina spelningar och får höra min musik.

Mariam Wallentin växte upp i Örebro, ”med mamma och två perserkatter”. Där var hon med i en kyrkokör. Att sjunga var ”fantastiskt kul”, men inte bara det. Tidigt blev det också hennes redskap att hantera sina känslor. Så har det fortsatt att vara.

– Min musik är väldigt känslo­mässig och jag är verkligen en känslomänniska. Därför känns det alltid konstigt när någon kallar min musik akademisk. Själv tycker jag att det är balansen mellan känsla och tanke som är det intressanta, det är den jag jobbar med, säger hon med eftertryck.

Akademiker är hon förvisso – i mitten på 2000-talet gick hon Musikhögskolan i Göteborg. Där träffade hon sin man, Andreas Werliin. De blev inte bara förälskade, de förlöste också varandras kreativitet. 2007 bildade de duon Wildbirds & Peacedrums. Han spelade trummor, hon sjöng och gav sig efter hand på allt från oljefat till cittra och orgel.

Musiken är experimentell och gränsöverskridande. Den har gett dem en ansenlig skara beundrare och fört dem ut i världen. Roligt – och utmattande, konstaterar ­Mariam Wallentin.

– De senaste åren har vi turnerat enormt mycket utomlands. Det har varit underbart att få göra det med den jag är gift med. Men samtidigt blev jag till slut utmattad av allt resande och av att veta vad alla förväntade sig av oss. Jag behövde göra något eget, få fram en annan del av mig.

Det var så fröet till ”Blood donation” såddes. Den som är nyfiken på att höra låtarna live kan göra det på Kägelbanan på Södermalm den 13 april.

Fakta

Bor med make på Hägerstensåsen

Namn: Mariam Wallentin.

Ålder: 30 år.

Bor: I en tvåa på Hägerstens­åsen. Har sin studio i en lokal nära Färgfabriken.

Familj: Maken Andreas Werliin.

Yrke: Musiker och kompositör.

Aktuell: Med det hyllade debutsoloalbumet ”Blood donation”, under artistnamnet Mariam The Believer, på egna skivbolaget Repeat Until Death.

Framtiden: En ny skiva med Wildbirds & Peacedrums kommer i höst. Ska vara med i operan ”The Wasp Factory”, med premiär på Royal Opera House i London i höst. Den australiensiske kompositören Ben Frost har skrivit musiken.