När offret blir den skyldiga

”Jag har alltid varit en betraktare som undrat hur det känns att vara andra människor. Det är nog en anledning till att jag blev skådespelare – för att få forska i det”, säger Liv Mjönes.
”Jag har alltid varit en betraktare som undrat hur det känns att vara andra människor. Det är nog en anledning till att jag blev skådespelare – för att få forska i det”, säger Liv Mjönes.
Den kidnappade Natascha Kampuschs öde har upprört, skrämt och fascinerat en hel värld.

Nu har hennes första tid i frihet blivit teater. Huvudrollen har Gröndalsbon Liv Mjönes.

Liv Mjönes kommer in på Lundbergs konditori med en blöt cykelhjälm på huvudet och andan i halsen. Hon har just lämnat barnen på dagis och om ett par timmar ska hon vara på Stockholms stadsteater. Hon ser stressad men glad ut.

– Det är en intensiv period nu. Vi är ju i slutet av repetitionerna, säger hon, slår sig ner vid ett bord och skakar regnet ur håret.

Över en kopp kaffe i det 50-talsdoftande Gröndalsfiket börjar hon sedan prata om Natascha Kampusch – den österrikiska flickan som kidnappades av särlingen Wolfgang Priklopil när hon var 10 år.

Åtta år senare lyckades hon rymma – och hamnade i stället mitt i en enorm mediecirkus.

De senaste månaderna har Liv Mjönes ständigt burit med sig den unga flickans tunga och märkliga historia. Hon spelar nämligen huvudrollen i pjäsen ”Natascha Kampusch”, som ges på Stockholms stadsteater i höst.

– Jag ägnade sommaren åt att läsa hennes bok och åt att försöka förstå vidden av hennes trauma. Det var så jobbigt att jag fick läsa lite i taget. Hennes historia är så fruktansvärd att den är svår att ta till sig utan pauser, säger hon.

Liv Mjönes, 33 år, har en lång rad mycket olika roller bakom sig både inom tv, film och teater. Hon har agerat allt från poliskommissarie i ”Hamilton – i nationens intresse” till lesbisk, nyförälskad kvinna i ”Kyss mig”. Men till erbjudandet om att spela Natascha Kampusch var hon först tveksam. Vad är poängen med att fläka ut hennes olycka, frågade hon sig.

Men så läste hon Ulrika Kärnborgs manus och upptäckte att texten inte frossar i flickans lidande i Priklopils källare. I stället är den en poetisk fantasi om vad som hände efter rymningen hösten 2006. Då tackade hon ja.

– Jag gör inget porträtt av den verkliga Natascha. I stället gestaltar vi hennes möte med omvärlden, som inte blev lätt. Det blev inte bara kärleksfulla kramar, varken från föräldrarna eller från medierna. I stället blev hon anklagad för att ha ljugit och för att försöka tjäna pengar på sin historia. Det tycker jag är intressant. Varför blev folk upprörda av att hon inte ville fortsätta att vara ett offer, utan tog sitt öde i egna händer? undrar Liv Mjönes med eftertryck.

Detta är också frågor som ställs i pjäsen, där Natascha Kampusch möter både psykologer, föräldrar och journalister. Alla inblandade värjer sig mot skulden över att de aldrig hittade den bortrövade flickan. För att fly sitt eget ansvar kastar de sig över henne med kritiska frågor.

Liv Mjönes röst vibrerar när hon berättar om detta, och om vad det möjligen säger om vår samtid. Men några pekpinnar finns inte i pjäsen, betonar hon.

– Jag hoppas att publiken går och ser den med öppna ögon och reflekterar över vad de själva tycker, säger hon.

Fakta

Gillar småstadskänslan som finns i Gröndal

Namn: Liv Mjönes.

Ålder: 33 år.

Familj: Sambon Henrik, två söner som är 1 och 3 år.

Bor: I lägenhet i Gröndal.

Yrke: Skådespelare.

Aktuell: I huvudrollen i ”Natascha Kampusch” på Stockholms stadsteater. Regi Hugo Hansén.

Gillar i Gröndal: ”Grönskan och närheten till vattnet och att det är som en småstad. Jag bodde här i 20-årsåldern och har alltid längtat tillbaka. För 3,5 år sedan flyttade vi från Aspudden.”