Nu ska Sara gå i kloster

Sara Lindh skildrar livet bakom klostrets murar som en kamp mellan gud och intellektet. På fredag är det premiär på Södra teatern.
Sara Lindh skildrar livet bakom klostrets murar som en kamp mellan gud och intellektet. På fredag är det premiär på Södra teatern.
Varför bestämmer sig en 17-årig flicka för att bli nunna? Vad händer när man låter sitt jag förtryckas i sju långa år?

Sara Lindh tar med teaterpubliken innanför klostrets murar – i en monolog byggd på en verklig historia.

Själv har Sara Lindh brutit med sin egen barndoms gudstro. Brytningen blev dramatisk – 2006 spelade hon huvudrollen i föreställningen Cabaret på Tyrol i Stockholm.

En fantastisk men krävande uppgift som gjorde att Sara kollapsade direkt efter sista föreställningen.

Efteråt var hon sjukskriven i sex månader för utbrändhet. Under den tiden föddes inte bara hennes yngsta son utan också fröet till den sista uppgörelsen med en uppväxt präglad av religionen.

2009 satte hon upp den självironiska monologen ”Carola och jag”, som gjorde succé.

– Jag växte upp i en familj där både mamma och pappa kom från den religiösa världen. Föreställningen var ett sätt att bearbeta det där, berättar hon över en kopp kaffe hemma i köket på Himlabacken i Bergshamra.

Även om den egna gudstron är borta har Sara Lindh kvar ett brinnande intresse för frågor om religion och tro.

– Och även om jag själv inte tror på gud längre så har jag ­respekt och förståelse för dem som gör det.

När hon nu ställer sig på scenen i ännu en monolog är det i pjäsen ”Genom den trånga porten”, byggd på en bok med samma namn av religionshistorikern Karen Armstrong.

– Karen Armstrong kom från en trygg familj men fick plötsligt en kallelse att vända världen ryggen och bli nunna. Trots föräldrarnas protester valde hon som 17-åring att gå i kloster. Hon blev kvar där i sju år, berättar Sara Lindh.

När pjäsen börjar har Karen redan lyckats bryta sig fri. Genom återblickar berättar hon om åren bakom klostrets murar, en till­varo med stränga regler som gradvis nötte ner hennes personlighet. Med pjäsen vill Sara Lindh under­söka följderna av våra livsval och gränsen mellan tro och fanatism.

– Det är en självrannsakan i två akter: en kamp mellan intellektet och gud, där intellektet vinner.

I Sverige finns omkring 200 nunnor. Sara Lindh har tagit hjälp av några av dem i sitt arbete med uppsättningen, bland annat för att hitta den rätta musiken till ceremonierna i pjäsen.

Musik, ljus och projektioner blir ett viktigt stöd när Sara som ensam skådespelare ska lotsa publiken genom den över två timmar långa föreställningen.

Premiär för Genom den trånga porten” är det på fredag den 23 mars. Till en början spelas sex före­ställningar på Södra teatern.

– Men jag hoppas att det blir fler i höst. Texten innehåller oerhört intressanta resonemang och fråge­ställningar som ligger i tiden. Egentligen handlar den väldigt lite om gud och väldigt mycket om att vara människa, säger Sara Lindh.

Du har själv en dotter. Vad skulle du säga om hon fick för sig att gå i kloster?

– Jag skulle bli helt förtvivlad. Det är som att förlora ett barn till en sekt. Man tappar nästan all kontakt.

Vad tror du själv på i dag?

– Jag tror inte att det finns en högre makt som styr över oss. Jag anser att vi är gudomliga varelser som vi är. Själv försöker jag leva i nuet, och är faktiskt inte ett dugg intresserad av vad som händer sedan.

Även om jag själv inte tror på gud längre så har jag respekt och förståelse för dem som gör det.sara Lindh