Olle Olsson-huset blir ännu öppnare

Johanna Molvin och Josefine Alm från Solna stad.
Johanna Molvin och Josefine Alm från Solna stad.
I vintras tog Solna stad över driften av Olle Olsson Hagalund-museet. Olles dotter Lena har ensam drivit verksamheten under många år, men kände att det var dags att trappa ner.
Nu ska huset blir än mer tillgängligt för allmänheten. Man satsar även på ett utökat pedagogiskt program för förskola och skola.

Olle Olsson-huset i Kent Fernströms miniatyrformat. Foto: Stefan Källstigen

I Hagalundsrummet står en av konstnären Kent Fernströms många modeller av Gamla Hagalund. Den här visar just de fem hus som blev kvar efter rivningsvågen.

På väggarna i rummet hänger en mängd svartvita bilder som berättar om stadsdelens tidiga historia.

– I Hagalundsrummet ligger fokus på det Hagalund som inte längre finns kvar. Men vi försöker även knyta an till det moderna Blåkulla, få in mer av det nya Hagalund också, säger Johanna Molvin, konstsekreterare på Solna stad.

Nostalgin kring det gamla Hagalund är stark, och sorgen över rivningsivern är än ett öppet sår för många. Samtidigt, Blåkulla har funnits i över 40 år och sett nya generationer växa upp.

Vill knyta ihop Gamla Hagalund och Blåkulla

I Hagalundsrummet visas bland annat filmen ”Himlen är fejk” av konstnären Zafire Vrba, som själv bor i det närmsta Blåkullahuset. Filmen tar språng från de intervjuer Jon Hulander gjort i samarbete med Stockholms läns museum där han intervjuat olika generationer Hagalundare.

Bilden av miljonprogrammet är i dag dyster och negativ. Det anses fult, dåligt och otrygt. Det är det enda narrativet som finns, vilket är fel, menar Zafire Vrba.

– Det jag vill jag visa i mitt verk är att i de här intervjuerna så pratar alla om området med samma ord.

Orden som återkommer är idyll, social samvaro, trygghet och att man trivs.

– Man identifierar sig med platsen Hagalund, oavsett om det är den idylliska småstaden eller Blåkulla. Det vill jag lyfta fram!

Zafire Vrbas balkong i Blåkulla.

Vad betyder Himlen är fejk?

– I miljonprogrammet ville man bygga bort trångboddhet, bygga in luft, bygga till en annan standard. Då skapade man de här husen som med sin blåa färg skulle smälta in i himlen. Men jag tror inte man kan bygga bort personer. Man rev 300 unika husprojekt, där folk satt sin egen prägel, sen ville man bygga något som bara skulle smälta in i himlen. Det är ganska fejk, säger han.

Zafire Vrba menar att i dag är de flesta överens om att rivningarna var ett misstag.

– Man skulle inte ha gjort något så brutalt. Då är det otroligt viktigt att berätta den historien, men också koppla den till det som finns i dag. Nu river man inte hus, nu lyxrenoverar man dem så att folk tvingas flytta mot sin vilja. Det är superviktigt att inte göra om de misstagen, slår han fast.

Solna skolbarn ska bli Olle Olsson-ambassadörer, menar Josefine Alm.

Husen kring Olle Olsson-huset i Gamla Hagalund kan närmast beskrivas som ett kreativt kluster. Här finns keramikverkstad, Cykelköket, konstnärsateljéer och andra skapande verksamheter.

Mycket riktar sig till barn, med en medveten strategi om att de ska föra Olles arv vidare.

– Genom att komma hit och ta del av historien, både den gamla och den nya, så blir de också ambassadörer för Olle och hans verk. Museet har alltid varit ett personligt museum, det är Olles födelseplats, och det vill vi fortsätta låta det vara, säger Johanna Molvin.

Genom att öppna upp för teater på gården mellan husen i kvarteret, hålla drop in-bröllop och köra berättarföreställningar ska miljön bli än mer tillgänglig för fler.

– Det är som en oas här. En kulturoas, säger Josefine Alm, kulturkoordinator, som utvecklar det publika programmet för museet.

Keramikern Karin Siljeholm leder kurser i drejning.

I 31 år har Karin Siljeholm drivit keramikverkstad i den södra delen av Öbergs hus. Hit får man komma på öppna kurser för att lära sig dreja eller modellera.

Verksamheten drivs av Solna stad och man betalar själv arbetsmaterial och en ­liten besöksavgift.

– Det är jättepopulärt, vi har fulltecknade listor hela tiden. Det är särskilt roligt när vuxna som varit här som barn kommer tillbaka med sina barn, berättar Karin Siljeholm.

Förutom att vara kursledare och gå runt och hjälpa besökarna så tillverkar hon själv så kallade Crazy Pots – olika kannor och karaffer i vad som närmast kan beskrivas som något ur Alice i Underlandet. Surrealistisk keramik!

I sadelmakare Öbergs hus får man uppleva en autentisk miljö från förra sekelskiftet.

Sadelmakare Öbergs hus ligger intill Olle Olsson-huset. Det är ett gårdshus från 1890-talet och här bodde Carl Öberg med sin familj på ovanvåningen från 1922 till 1939.

Sadelmakarverkstaden var inrymd i två rum på undervåningen.

Ovanvåningen är numera rekonstruerad till en bostadsvåning från 1920-talet och visas främst för barn och unga.

– Tanken är att kunna visa hur det var att leva i Solna för 100 år sedan. Bilder säger mycket men inte allt. Här får man faktiskt en chans att kliva in i historien och färdas tillbaka tack vare Nina Nykvist, kulturpedagog, som utvecklat ett helt unikt berättarprogram för Solnas spännande platser, säger Johanna Molvin.

Olle Olssons sista målning förblev ofullbordad. Den ställs ut på den inglasade punschverandan.