Ormteatern spelar Katitzi

Katitzi, spelad av Leonora Kastrati, får besök på barnhemmet av sin far (Mats Utbult).
Katitzi, spelad av Leonora Kastrati, får besök på barnhemmet av sin far (Mats Utbult).
Katitzi är årets sommarpjäs på Ormteatern. En familjeföreställning om orättvisor och modet att trotsa dem.
– Den är väldigt aktuell, säger regissören Malin B Eriksson. Visst måste man dra paralleller till de EU-migranter som i dag sitter och tigger på gatorna.

Den som gick i skolan på 70-talet lärde känna Katitzi genom Katarina Taikons självbiografiska bokserie där hon berättade om sin romska uppväxt i det svenska folkhemmet. Böckerna blev både film och tv-serie.

För senare generationer är Katitzi relativt okänd. Men på Ormteatern spelas just nu en pjäs om Katitzi, skriven av Jack Dahlby.

– Den bygger på den första boken om Katitzi som börjar när hon är på barnhem. Katitzi förstår inte själv att hon är rom förrän det börjar gå rykten om att hon stjäl och inte är som andra. Så kommer hennes pappa och hämtar hem henne.

Katitzis tillvaro förändras. Familjen är tvingad till ett kringflackande liv. Romer fick ofta inte bo mer än tre veckor i en kommun. Och hon får inte gå i skolan.

Huvudrollen görs av 18-åriga Leonora Kastrati från Tumba som gått på scenskolan Fejm i Alby.

– Det är en otroligt begåvad ung tjej, säger Malin B Eriksson. Rollen är så tung att jag inte kunde ha någon yngre. En kollega tipsade om Leonora och när jag träffade henne var det mitt i prick.

Den 13 personer stora ensemblen har stor bredd. Några är teaterutbildade, någon har aldrig stått på scen tidigare. Åldrarna spänner från 15 till 65 år.

Historien om Katitzi börjar på 40-talet. Men Malin B Eriksson har valt att göra uppsättningen mer tidlös.

– Den ska kunna utspela sig när som helst. Jag tänkte först rama in med romsk musik, allt det traditionella. Men det kan också bli stereotypiskt. Det är den romska familjen som det normativa medan alla runtomkring får vara udda. Det gör att man som publik tycker att det kan handla om vem som helst. Och visst måste man dra paralleller till de EU-migranter som i dag sitter och tigger på gatorna.

Föreställningen spelas fram till den 1 juli.