Petra Mede taggar ner

Petra Mede säger att det finns ett stort behov av kvinnliga komiker i Sverige.
Petra Mede säger att det finns ett stort behov av kvinnliga komiker i Sverige.
Petra Mede vill inte smittas av komikersjukan: Att alltid hitta skämtet.

Som programledare för Guldbaggegalan kommer man att få se mer av henne som privatperson än tidigare.

Petra Mede leder Guldbaggegalan för andra året i rad.

– Det är väldigt hedrande. Jag var nöjd med min prestation förra gången, säger hon över en kopp kaffe och en kanelbulle på Cirkus.

Eftersom det är flera allvarliga filmer nominerade kommer hon ha en lugnare framtoning och vara närmare sig själv än sitt alter ego – divan som ledde Melodifestivalen. Hon ska också försöka undvika komikersjukan, att man alltid ska hitta skämtet.

För Petra Mede verkar dock skämten komma helt naturligt.

– Jag blir lätt uttråkad och då slutar jag lyssna. När jag gick i skolan ringde fröken hem. Jag satt och petade på kompisarna när jag ville att det skulle hända något. Jag har en provocerande sida. Det grundar sig nog i livsångest. Det får jag ta med min terapeut.

Går du i terapi?

– Oh! utstöter Petra med kraft och känsla.

– Jag har gått i terapi hela mitt liv av många anledningar. Woody Allen har sagt att han är rädd för människor som inte går i terapi. Det är jag med.

Hon har levt ett liv med många vändningar. Under tre års tid var hon dansare på bland annat Stora teatern i Göteborg. När Petra var 20 år föll hon så illa under en repetition att en kota brast och hon fick en nervpåverkan i benen. Det gör ständigt ont, men till stor del har hon vant sig.

– De första åren var det illa, då blixtrade det till i benen så fort jag satte mig ner.

Petra Mede var sjukskriven till och från i många år. Hon läste in gymnasiet, tog en fil kand med franska som huvudämne och skulle just påbörja en utbildning som leder till magisterexamen i fransk lingvistik, när en kompis till en kompis såg en annons i lokaltidningen om amatörtävlingen Bungy comedy. Det var i mars 2005.

Petra kastade sig ut och improviserade i tre minuter. Ett skämt hade hennes dåvarande chilenske pojkvän hjälpt till med.

”Du, har du chilenskt i dig?” frågar hon på bruten svenska.

”Nej?”

”Vill du ha det?”

Ett skämt som hon kört på Norra brunn många gånger.

Efter att ha kommit in på komiken av en ”ren, ren slump” utan att ”aldrig, aldrig haft ambitionen att bli komiker” blev hon upptäckt på ståuppscenen och hamnade i tv-programmet ”Morgonsoffan” tillsammans med David Batra.

Hur känns det att göra raketkarriär?

– I början hann jag inte med att känna efter. Det var som Schulman skrev: en prinsessaga. Nu känner jag mig bara glad.

Hur privat är du på scen?

– Jag är inte så privat.

Du har ju pratat mycket om att du är singel. Är du det?

– Det svarar jag inte på.

Men du har en katt?

– Åh, en liten katt som heter Humlan. Hon är lite psykiskt skadad och rädd, men när alla sitter stilla hemma och är lugna kommer hon. Jag hämtade henne från kattstallet i Åkeshov.

Petra, som bor i Alvik, har tidigare bott i Ålsten och Smedslätten. I Bromma bor också resten av hennes familj.

– Jag älskar Bromma. När jag flyttade till stan fick jag ångest. Det var för anonymt. Jag känner mig vilsen och har ett stort behov av en känsla av samhörighet och att känna grannen. I år firade jag jul med Doris, min 90-åriga granne.

Woody Allen har sagt att han är rädd för människor som inte går i terapi. Det är jag med.Petra Mede

Fakta

Rattar en uppseendeväckande guldfärgad bubbla

Namn: Petra Mede.

Ålder: 41 år.

Familj: Ja.

Bor: Alvik bakom Salk-hallen.

Yrke: Programledare, komiker.

Aktuell: Programledare för direktsända Guldbaggegalan 2012 måndag 23 januari klockan 20 i SVT1 och SVT Play.

Guldbaggebil: För tillfället kör Petra runt i en uppseendeväckande guldfärgad Volkswagen-bubbla med Guldbaggelogga. ”Det är lite jobbigt.”

Behov av att uttrycka sig: Petra har gått från dansens språk till språkstudier och numera komikens språk. ”Jag har ett behov av att utrycka mig. Det är roligt att jag blev något jag inte är hängiven, till skillnad från dansen. Men där hade jag nog inte naturlig fallenhet.”