Ragnhild skildrar Jussis öde på vita duken

Ragnhild i vardagsrummet i Grimsta, på väggen hänger ett verk av Jussi.
Ragnhild i vardagsrummet i Grimsta, på väggen hänger ett verk av Jussi.
Brevbäraren och Södermalmsbon Jussi Hirvilammi tog livet av sig år 2010. Nu skildras hans liv i en dokumentär.
– Vi var ett gäng vingklippta konstnärssjälar som hittade varandra i utanförskapet, säger filmaren och vännen Ragnhild Ekner från Grimsta.

Lokaltidningen Mitt i träffar Ragnhild Ekner i fyran på Gulddragargränd. Hon hade sina ungdomsår i Hässelby och västerort ligger henne varmt om hjärtat.

– Det är här jag känner mig hemma, här har jag många av mina vänner och det är hit jag alltid återvänder. Och det var här jag träffade Jussi, berättar Ragnhild.

Det är just Jussi och de övriga i Ragnhilds gamla kompisgäng som skildras i den nya dokumentärfilmen ”Trafikljusen blir blå imorgon”. En stor och brokig grupp vänner i Stockholms graffiticommunity.

– Vi var vingklippta konstnärssjälar som hittade varandra i utanförskapet. Kombinationen kan skapa fantastiska saker, och samtidigt skapa kaos, säger Ragnhild.

Trafikljusen blir blå i morgon

Deras liv då, i början av 2000-talet, utspelade sig på olika krogar, i lägenheter och på tunnelbanestationer.

– Det fanns många adrenalintorskar och folk som hade svårt att inrätta sig i det som samhället förväntade sig av dem. Det var mycket graffiti, men vi satt också hemma och skissade. Vi drack en massa öl och vårt gränssökande tog sig också uttryck genom att vi höll på med droger.

”Sådana som oss ska få existera i all vår sårbarhet”

Ragnhild började filma redan då och det är bilderna från hennes och vännernas mobiltelefoner som utgör en stor del av dokumentärfilmen.

– För min del handlar det om att säga till dem som fanns i vårt gäng, och till sådana som oss, att vi ska få existera i all vår sårbarhet, strävan och frihetslängtan.

Samtidigt vill Ragnhild också krossa fördomar hos andra:

– Det var många som bara såg oss som bråkstakar och vandaler. Men jag vill att de ska förstå att det finns något enormt i varje människa. Det var många av oss som inte såg sin framtid, och som kände att världen inte var för dem.

”Den här världen är inte för mig.” Det var precis så Jussi Hirvilammi skrev i sitt sista sms innan han tog livet av sig 2010. Han lämnade ett stort tomrum efter sig.

– Han var en trygghet för mig. Han hade inget dömande i sig. Vi dömde oss själva och blev dömda av världen ganska hårt och det var en lättnad att få komma till honom, där kunde man vila, säger Ragnhild.

Trafikljusen blir blå i morgon

Jussi.

Jussis hem på Södermalm var fullt av små konstinstallationer av vardagliga ting. En staty av toapappersrullar, en rad med gamla tandkrämstuber bakom handfatet, små lappar, fotografier och skisser på väggarna. Många var hans egna alster, ofta med trappor som motiv. Jussi var brevbärare och varje dag trampade han Hornsgatan fram.

– Han klagade ofta på sitt distrikt som bara blev större och större. Han brukade knixa till det och skriva små meddelanden på kuverten, för att förhöja sitt jobb.

”Jag önskar att han hade fått trivas i världen”

I barndomen var Jussi utsatt för mobbning och det var svårt för honom att hitta sin plats. Den hittade han till slut hos Ragnhild och resten av kompisgänget. Men efter några år började de flesta i kompiskretsen söka sig vidare i livet. Jussi blev kvar.

– Jag önskar att han hade fått trivas i världen, att jag hade fått se honom hitta det han sökte. Möjligheten att vara den konstnär som han var i djupet av sig själv. Världen hade behövt honom. Han bidrog till något som alla längtar efter. En känslighet och en respekt för varje människa och en vilja att leva helt genuint.

Fakta

Ragnhild Ekner

Namn: Ragnhil Ekner

Bor: I en fyra i Grimsta med sonen Iwo, sin kusin och två kusinbarn.

Ålder: 35

Yrke: Dokumentärfilmare och timanställd på förskola.

Aktuell: Med dokumentärfilmen ”Trafikljusen blir blå i morgon”, som har biopremiär den 8 september.