Religiösa rum som inspirerar

Julia Staaf kallar sitt examensarbete för Vadställe (över farled). Vada kyrka har just fått sitt namn av att det fanns ett vadställe över farleden.
Julia Staaf kallar sitt examensarbete för Vadställe (över farled). Vada kyrka har just fått sitt namn av att det fanns ett vadställe över farleden.
Vada kyrka.
Vada kyrka.
När Julia Staaf flyttade till Vallentuna lockades hon av traktens alla kyrkor. Nu avslutar hon tre år på Konstfack med ett examensarbete inspirerat av de religiösa rummen i hemkommunen.

– Ljudet i kyrkorna har alltid låtit detsamma, det är likadant nu som för 700 år sedan, säger Julia Staaf.

Hon lockas av den konserverade miljö som finns innanför de tjocka stenmurarna. Den som genom generationer sett likadan ut, förmedlat samma stämning. Det mesta i vårt samhälle ser ut, känns och låter som vår egen tid, menar Julia. I kyrkorna kan hon resa tillbaka i tiden. Samma eko, samma ljus. Nu som då.

– Jag fascineras av det andliga och gamla, sådant som funnits i många generationer.

Snart tar Julia examen från den textila institutionen på Konstfack i Stockholm. I tio veckor har hon arbetat med projektet hon kallar Vadställe (över farleden), och som avslutar de tre åren på konstskolan. Egentligen började arbetet långt innan dess.

För ett år sedan flyttade Julia till Vallentuna. Hon ville bo i ett hus tillsammans med sin pojkvän och deras två döttrar. Längst ut på Roslagsbanan i Kårsta fann de huset de förälskade sig i. Julia tog sikte på traktens kyrkor.

– Jag har länge velat resa runt och besöka kyrkor i hela landet, men har inte haft möjligheten. Så när jag upptäckte Vallentunas kyrkor, tänkte jag att jag börjar här.

Ljudet fångade Julias intresse. Hur ljudet påverkar upplevelsen av kyrkorna. Ifrån taket i rummet på Konstfack hänger tre hörlurar.

Ur den ena hörs hennes egen sång och flöjtspel, ur den andra ljudet från bläddrandet i psalmböcker och dunsandet när någon sätter sig i kyrkobänken.

I den tredje blandas ljudet av steg, något som släpar, höga metalliska dån och tystnad.

– Jag ville prova vad som händer om jag gör mina egna ljud i kyrkan. De flesta har erfarenheten av skolavslutningar och liknande, och ljuden och känslan de för med sig. Jag blandade mina egna ljud och sådana man känner igen.

Ljuden kommer ifrån Vada kyrka. På golvet ligger bark, format i en ring. Under varje hörlur finns tegelstenar från Julias trädgård. Barken och teglet är dels en referens till det gamla, den oföränderliga naturen och kyrkorummet.

Men Julia ville även att lyssnaren ska ha något annat under fötterna, än bara det sterila golvet.

– Ljudet och materialet ska tillsammans bilda ett rum. Jag hoppas att betraktaren ska få någon form av fysisk upplevelse, att den är i ett annat rum. Och att det känns som att man stannar upp.

Till installationen hör också två broderier, som hänger på väggen. Motiven är abstrakta men inspirerade av taken på Markim och Orkesta kyrka.

– De får gärna framstå som mystiska. Det är roligt om det går att tolka in olika saker. För mig är det ett typ av emblem, en andlig bild.

Fakta

Bor i hus i Kårsta

Namn: Julia Staaf.

Ålder: 30 år.

Familj: Sambo, två döttrar.

Bor: Hus i Kårsta.

Utbildning: Textil–, hantverks– och konstutbildningar på HV skola, Gerleborgsskolan och BASIS. Ta nu Kandidatexamen från Konstfack.

Favoritkyrka: Kårsta kyrka ”Den ligger så fint. Jag har fått en speciell relation till den efter arbetet” .