Min lokala hjälte

”Skogen skrek på hjälp”

Januari 2001. Här står fortfarande en del av träden som senare rasat.
Januari 2001. Här står fortfarande en del av träden som senare rasat.
Maj 2005. Än i dag är det oklart hur den förödande branden startade.
Maj 2005. Än i dag är det oklart hur den förödande branden startade.
Stickande röklukt och fladdrande polisavspärrningar mötte Björn Larsson när han anlände till Tyresta nationalpark med sin kamera i september 1999.

– Det var väldigt tyst, väldigt ensamt och väldigt spännande.

Det har gått 14 år sedan branden i Tyresta nationalpark 1999. Då visste inte konstnären och fotografen Björn Larsson att branden skulle följa honom i tio år. Men han förstod direkt att den var unik i svensk nutidshistoria.

– Det var inte bara brandmän på plats. Hela samhället sattes på fötter. Vi är inte så vana vid sådana kriser här i landet.

Militärhelikoptrar hovrade över skogen, poliser sprang runt och letade efter mordbrännare och hemvärnet hjälpte till på marken.

450 hektar, eller en tiondel av hela nationalparken, härjades av den svårsläckta branden.

Björn Larsson följde dramatiken på tv och fascinerades av hur naturen hamnade i mediafokus.

– Det var som om den skrek och behövde hjälp. Det var unikt, för det är inte ofta naturen får spela huvudrollen.

Frågan var hur han skulle kunna berätta om branden och det som hände sedan.

– Fotografi är bra för att fånga ögonblicket, men hur berättar man om ett tidsförlopp?

Lösningen blev att komma tillbaka till platsen och dokumentera hur landskapet förändrades över tiden. Det innebar att samma plats fotograferades om och om igen under tio år.

Resultatet blev Brandplats 3 som nyligen utsågs till Årets fotobok. Namnet kommer av den del i området som eldhärjades sist. Förutom bilder innehåller boken en redogörelse i text för dramatiken under branddygnen.

– Jag har tillbringat 35 timmar där – och det var en njutning. Men det stora arbetet var att bearbeta materialet. Jag hade 1 500 bilder att välja emellan.

Samma vy fotograferad i augusti 2000 (överst) och december 2007 (underst). På grund av sönderbrända rötter fortsätter träd att rasa 14 år efter branden. Området är fortfarande farligt att vistas i.