Smärtsamma insikter i självutlämnande självbiografi

Caroline Cederquist, ny bok
På fredag släpps Caroline Cederquists självbiografi.
Hon har rotat i sitt förflutna, plockat fram barndomens smärtsamma minnen. Hon ser tillbaka på sin uppväxt och resa ut i vuxenlivet – en resa helt utan föräldrarnas stöttning.
"Jag andas, alltså finns jag" är Blackebergsbon och tidigare Mitt i-medarbetaren Caroline Cederquist fängslande självbiografi.

Pappans drickande, mammans förmåga att i alla lägen sätta sig själv i centrum. Båda föräldrarnas oförmåga att finnas där för sina barn. Rädslan för pappans ilskna blick.

”Jag tittar ner på min tallrik och hoppas att ingen hör mitt hjärtas dunkande, det kanske kan göra honom arg igen”

Alkohol, våld och sexuella övergrepp. Skrik, slag, bråk och tystnad – den kompakta tystnaden om det som har hänt. Blackebergsbon och tidigare Mitti-medarbetaren Caroline Cederquist tar i sin självbiografi med läsaren med på en gripande och kringflackande resa mellan olika städer och orter, från en uppväxt präglad av gränslöshet och missbruk, en rörelse från barndomens maktlöshet, mörker och medieskugga in i ett självständigt vuxenliv.

– Jag tror inte att jag kan förlåta vissa saker som mina föräldrar har gjort. Men mest tycker jag synd om dem, jag kan ha viss förståelse för att de utifrån sina förutsättningar gjorde sitt bästa.

Caroline Cederquist, självbiografi

 Jag har fått stå upp för det barn som jag var och som inte blev sett

Caroline Cederquist

Vi sitter vid köksbordet hemma i lägenheten i Blackeberg. Utsikt över Mälaren. Hon bjuder på kaffe och går med jämna mellanrum till spisen för att röra om i en kastull med kola som står och kokar. Boken beskriver hur hon lockas av teatern och strålkastarljuset, sedan av journalistiken och mediebranschen. Kampen för att själv äga kontrollen över tillvaron, kampen för att bryta sig ur föräldrarnas destruktiva grepp.

– I dag mår jag bra och har ett bra liv. Jag har en fantastiskt dotter och fantastiska vänner. Jag vågar acceptera alla mina känslor och leva fullt ut. Vågar vara liten och svag, jag vågar vara arg, ledsen och glad. Jag fortsätter att jobba med mig själv och boken har varit en viktig bearbetning.

Det är i köket med utsikt över vattnet som hon i perioder under två års tid har suttit och skrivit.

– Vatten har en enormt stor betydelse för mig. Jag har flyttat runt så himla mycket, men känner mig hemma vid vattnet. Att bo såhär och kunna ta promenader längs med vattnet har en lugnande effekt.

Caroline Cederquist, bok, Blackeberg, självbiografi

Dagen innan vi ses anlände boken från tryckeriet. Det blev en känslosam dag med många tårar, ett slags bokslut för en bearbetning. Nu ligger ett exemplar på bordet framför henne.

Du skriver i boken att hjärnan genom åren har velat skydda dig genom att glömma, hur har det varit att minnas och att skriva?

– Det har varit skitjobbigt. Det har varit tungt, men fint på samma gång. Jag har fått stå upp för det barn som jag var och som inte blev sett. Det har varit smärtsamt att inse hur mina föräldrar inte såg mig och gjorde val där jag blev lidande. Jag har sökt svar på hur de kunde göra så.

”Jag vill att hon ska vara med mig på riktigt. Inte bara prata om mig inför andra”

– Mamma ville att jag skulle vara den vuxna och ta hand om henne, att jag skulle vara hennes bästa kompis, att jag skulle känna förtroende för henne samtidigt som hon inte fanns där. Det var hela tiden en dubbel känsla, jag både älskade och hatade henne.

– I tonåren insåg jag att min mamma inte var som andras mammor, att det till exempel inte var normalt att min mamma lät mig röka tillsammans med henne när jag var 12, att vi flörtade med män tillsammans, vilket ju är bisarrt.

Caroline Cederquist, självbiografi

 Jag är inte bitter, jag är inte arg. Men jag lägger inte heller locket på

Texten har växt fram genom tillbakablickar i gamla dagböcker, samtal med syskonen och resor till barndomens platser runt om i landet. Det är självutlämnande och brutalt ärliga 309 sidor. Samtidigt har hon varit varsam, bytt ut namn på plaster och alla namn utom sitt eget och varit noga med att poängtera att det här är hennes berättelse, hennes perspektiv.

– Jag är inte bitter, jag är inte arg. Men jag lägger inte locket på. Det är tungt ibland, det är så många känslor att hantera. Men det får vara så, det är okej att vara liten och svag i vissa stunder, vi behöver kanske acceptera de känslorna mer i vårt samhälle. Och framförallt våga prata mer med varandra.

 ”Jag andas, alltså finns jag” släpps på fredag på Albert Bonniers förlag.

Fakta

Caroline Cederquist

Ålder: 41.

Bor: Lägenhet i Blackeberg tillsammans med sin dotter.

Gör: Tidigare journalist, jobbar i dag som kommunikatör. Fortsätter att skriva på lediga stunder och har redan flera nya bokprojekt på gång.