Min lokala hjälte

Susanna Arwin slåss för den svenska tanten

Att porträttera äldre kvinnor har alltid varit viktigt för Värmdöbon Susanna Arwin.
Att porträttera äldre kvinnor har alltid varit viktigt för Värmdöbon Susanna Arwin.
Konstnären Susanna Arwin höll på att "smälla av" när Washington Post ringde och ville prata om statyn "tanten med väskan". Nu har den omdebatterade konstnären flyttat till Värmdö - där hon fortsätter att hylla tanter.

När en bekant ringde till Susanna Arwin och sa att det fanns ett rött hus till salu i Skägga i Värmdö så tog hon snabbt bilen upp från Småland. Väl på plats gick huset och platsen, med äppelträd i långa rader, tystnad och utsikt över vattnet, inte att motstå.

– Jag brukar säga att jag behöver tystnaden och skogen för att kunna höra mina egna tankar. Och här är det så underbart tyst och vackert. Värmdö är fantastiskt. Jag kunde aldrig drömma om det här, säger hon.

Huset i Skägga är både hem och studio till Susanna Arwin.

I snart ett år har konstnären bott i kommunen. Än ligger hon lite lågt, men sett till Susanna Arwins bakgrund så kan Värmdös politiker nog vänta sig att hon rör om i grytan.

Var med och skapade tantkulten

Mest känd är Susanna Arwin för sin tant. Intresset för ryska ikoner har alltid funnits och när svenska kyrkan frågade henne om hon kunde göra en svensk ikon så drogs tankarna direkt till den vanliga svenska tanten.

– Idag hyllar många svenska unga kvinnor tanten. Men då, 95, var det fult att säga tant. Ingen pratade om tanterna, de var helt osynliga, säger hon.

Konstnären Susanna Arwin med sitt konstprojekt Den svenska tanten.

Den som fick stå modell var den helt vanliga och okända småländskan Kerstin Carlsson, en kvinna som Susanna Arwins man ofta besökte i sitt yrke som brevbärare.

Ikonen sattes upp och helt plötsligt gick alla igång på tanten. Efterfrågan efter Susanna Arwins konst steg otroligt. Konsthallarna tyckte att tanten var för folklig, men det skulle komma att ändras.

– Mängder av äldre kvinnor, tanter, hörde av sig. Ingen hade sett dem förrän då, ingen hade gett dem återupprättelse. Jag hade medvetandegjort något som behövde sägas, säger Susanna Arwin.

Mängder av äldre kvinnor, tanter, hörde av sig. Ingen hade sett dem förrän då, ingen hade gett dem återupprättelse

Susanna Arwin

”Nu ska tanten säga ifrån!”

Det berömda fotot av den gamla tanten som slår en nazist i huvudet i Växjö, tagen 1985, hade funnits med som inspiration i Susanna Arwins konst, men efter terrordåden i Paris 2015, var det något som klickade till.

– Jag tycker inte om fundamentalism åt något håll och kände att det fick vara nog. Nu ska jag göra tanten, nu ska hon säga ifrån! säger hon.

Fotografen som tog bilden var med under processens början, men samarbetet skar sig då han och Susanna Arwin inte delade syn på hur skulpturen skulle göras. Även sonen till tanten på originalfotot hade bestämda åsikter om att han inte vill ha sin mor avbildad som konst.

Hela världens tidningar uppmärksammade bråket om statyn av den svenska tanten.

– Själv tycker jag att det är en hyllning till henne, säger Susanna Arwin.

Trots motgångar så gjordes statyn och Växjös politiker var entusiastiska. De ville ha konsten på torget. Sedan följde kommunval och med skifte i styret så röstade plötsligt politikerna nej till att köpa in statyn.

Washington Post ville intervjua mig, alla ville intervjua mig om den här statyn som ingen ville ha men som alla intresserade sig av

Susanna Arwin

Reaktionerna som kom i samband med debatten fick Susanna Arwin att ”smälla av”.

– Alla världens tidningar skrev om min lilla staty av en tant med en handväska. Washington Post ville intervjua mig, alla ville intervjua mig om den här statyn i Växjö som ingen ville ha men som alla intresserade sig av, säger hon.

Vill satsa på konst i Värmdö

Debatten om statyn, som gjordes i två upplagor, blev lång och omtvistad. Det slutade med att två privatpersoner köpte dem. En av dem skänktes till Allingsås där den blev väl mottagen och ska invigas den 16 juni.

Susanna Arwin vill gärna skapa konst i Värmdö. ”Det finns fin offentlig konst här”.

Och konsthallarna? Jo då, de hörde av sig, en efter en. När Susanna Arwin blev ombedd att ställa ut sin konst på kvinnohistoriska museet förstod hon att hon gjort skillnad.

– De hade nästan ingenting, det finns inte mycket konst som dokumenterar kvinnors liv i historien, säger hon.

I maj ställde Susanna Arwin ut på konstrundan i Värmdö. I sommar håller hon målarkurser i Skägga samtidigt som hon klurar på nya projekt, kanske med Värmdö som plattform.

– Den lilla statyn utanför kommunhuset är väldigt fin. Och det finns annan offentlig konst här också som är vacker. Men det finns alltid plats för mer!