Dans och musik som förmedlar hur rasism känns

Niki Tsappos, Doreen Ndagire och Imenella Mohammed i Svaret.
Niki Tsappos, Doreen Ndagire och Imenella Mohammed i Svaret.
Genom dans och sång skildrar Kulturhuset Stadsteaterns nya föreställning Svaret hur det känns att växa upp och leva som svart kvinna i en vit norm.
– Om det här blir betydelsefullt för en svart tjej, då är allt värt det, säger regissören Ayesha Quraishi.

”Vad skulle du säga till ditt 14-åriga jag?”

Utifrån den frågan har Ayesha Quraishi, Imenella Mohamed, Niki Tsappos och Doreen Ndagire tagit fram föreställningen, som baseras på egna upplevelser.

Dansaren Niki Tsappos spelar Energy – tonåringen i familjen.

– Hon lever i en vit norm där hon hela tiden måste rättfärdiga sin existens. Hon reflekterar mycket över vad hon gör för att passa in och vad som egentligen är hon själv.

”Om jag går runt med min naturliga hårstil, som är ett afro, så läggs det så många stämplar på mig”

Facken som omgivningen placerar Energy i är begränsade, något som hon själv och hennes medspelare själva upplevt.

– Om jag går runt med min naturliga hårstil, som är ett afro, så läggs det så många stämplar på mig, trots att det bara är mitt mest naturliga sätt att vara på. Ibland tycker folk att det gör mig extra intressant, eller att det innebär att jag är politisk eller ”funky”, säger Niki.

”Men så tittar någon jag möter på mig som att jag inte passar in”

Sångerskan Doreen Ndagire fyller i.

– Det kan vara en situation när jag bara vill gå och köpa mjölk. Men så tittar någon jag möter på mig som att jag inte passar in. Ibland tar jag diskussionen, eller så blir jag bara passiv. Men jag måste alltid tänka på hur jag ska förhålla mig till det.

De har alla varit med om att främmande vita personer kommer fram och vill ta på deras hår.

– Det är en slags avhumanisering, en skev syn på svarta personer. Du skulle inte gå fram och röra en främlings hår hur som helst, säger regissören Ayesha Quraishi, som också är biträdande konstnärlig ledare på Kulturhuset Stadsteatern i Vällingby.

Ayesha Quraishi, biträdande konstnärlig ledare på Kulturhuset Stadsteatern Vällingby i Trappan.

Dooren Ndagire spelar mamman i familjen – Light.

– Hon lever mycket i förnekelse, men det är också så hon överlever. Hon sitter också på många lösningar och vi kan lära oss väldigt mycket av henne.

”Nu vill vi visa hur det känns”

Imenella Mohamed, dancehalldansare, spelar barnet i familjen – Force. Hon hoppas att pjäsen på ett nytt sätt ska synliggöra rasismen som svarta kvinnor utsetts för.

– Situationerna är redan kommunicerade genom språket, ändå har det inte gått fram. Nu vill vi visa hur det känns och hoppas att det väcker en tanke.

Ayesha Quraishi hoppas att föreställningen innebär att svarta tjejer ska se sig själva representerade på scen.

– Om det här blir betydelsefullt för en svart tjej, då är allt värt det.