Svartvit magi på Picchus

Bild från Norr Mälarstrand.
Bild från Norr Mälarstrand.
En dimmig morgon i närheten av Löwenströmska.
En dimmig morgon i närheten av Löwenströmska.
Borislav Borozanov bor sedan 1981 i Upplands Väsby.
Borislav Borozanov bor sedan 1981 i Upplands Väsby.
Bergman och franska nya vågenfilmer fick Väsbyfotografen Borislav Borozanov att förstå att ljuset och kontrasten är allt i en bra bild.
Nu ställer han ut på Picchus med en serie fascinerande bilder av issmältning vid Norr Mälarstrand.

Under ungefär 20 dagar i februari återvände Borislav Borozanov varje eftermiddag till Norr Mälarstrand i Stockholm med sin kamera. Isen och vattnet har fotograferats så att iskristallerna ser ut att kunna plockas ur bilden.

Arbetet resulterade i en serie bilder som med start på söndag visas på Picchus café i Väsby.

– Det är något magiskt med det svaga ljuset vid tretiden i februari. Det blir drömska bilder, säger Borislav Borozanov när vi träffas över en kopp kaffe i hans lägenhet på Dragonvägen.

Kärleken till fotokonsten föddes redan i tonåren hemma i Bulgarien. Borislav berättar att han sov med sin östtyska kamera av märket Exakta bredvid sig i sängen.

Jag har alltid jobbat mest med svartvita bilder. För mig är ljuset och kontrasten det viktigaste.

Den insikten fick han när han upptäckte de franska nya vågenfilmerna på 1960-talet.

Jag blev helt exalterad av de franska filmerna. De fick mig att se saker runtomkring mig på ett annorlunda sätt, säger Borislav som också hyllar Sven Nykvist som fotade ett stort antal av Ingmar Bergmans filmer.

Det är ljuset som spelar huvudrollen i filmerna som han fotar. Han är en ikon i Bulgarien och den störste filmfotografen i världen enligt mig.

Borislav tar fram ett häfte med sina fotografier och bläddrar fram till en bild av Musikmuseet i Stockholm. Ett öppet fönster kastar en lång, nästan lite hotfull skugga, över husväggen.

Det här är Bergmans Sverige, säger Borislav nöjt.

Det var med Bergmans bilder av Sverige på näthinnan som Borislav 1981 flyttade från Bulgarien till Sverige och Upplands Väsby. En kusin hade gift sig med en svenska och öppnat fotofirma på Stockholmsvägen i Upplands Väsby.

Jag hoppade av kommunismen. Efter Ryssland var Bulgarien det strängaste landet och det passade inte mig. Mitt liv var att fotografera och se nya platser.

Innan flytten till Sverige jobbade han som filmfotograf under 15 år på det statliga bulgariska filmcentret. Idag har han dubbla känslor för centret.

Det var mitt liv och det var där jag träffade min fru som var scenograf. Samtidigt var filmerna propaganda. Manusen var lögn.

Han säger att det finns betydande skillnader mellan att jobba som stillbildsfotograf och att vara filmfotograf.

– Jag har ett annat självbestämmande nu. Jag fotar en liten bit av världen och behöver inget mer. Det behövs inget manus, ingen regi.

Borislav Borozanov får oss att se saker i vardagen som vi kanske aldrig tidigare lagt märke till. Det tyckte även en grekisk kyrkotjänsteman som såg en av Borislavs utställningar i Grekland för några år sedan.

Han sa till mig: ”Du pratar med Gud i dina bilder”, berättar Borislav Borozanov och brister ut i ett skratt.