Min lokala hjälte

Tanter får ge namn åt vägar

Vid Uttran tillbringade en av våra mest folkkära sagoförfattare och tecknare sina barndomssomrar.

Somrarna vid sjön var avgörande i Elsa Beskows karriär.

Nu får hennes sagofigurer ge namn åt vägar i Botkyrka.

Det är 60 år sedan Elsa Beskow dog. Men minnet av den framgångsrika författaren och illustratören kommer att leva kvar länge. Botkyrka kommun gör sitt till när ett nytt kvarter och tre nya vägar i området Sandstugan vid Uttrans sjukhus ska få namn från hennes sagovärld.

Här ska Tant Gröns väg, Tant Bruns väg och Tant Gredelins väg ligga. Ett kvarter får namnet Hattstugan som också är namnet på en av hennes sagor.

Somrarna vid Uttran var en stor inspirationskälla för författaren.

– Hon sa någon gång att hon inte kommer ihåg något från vintrarna, bara ifrån somrarna, säger Greta Beskow, som var gift med Elsas son Bo.

Hon fortsätter:

– Somrarna där var otroligt viktiga för henne. Det var där många av hennes sagor föddes. Till exempel ”Blomsterfesten i täppan”.

Huset som de bodde i heter Lilla Skärvsta och ligger vid Uttrans strand.

Hennes far hyrde huset fram till sin död, då Elsa var 15 år.

– Det var som en bättre herrgård med 10 rum på nedervåningen och sex rum på övervåningen, säger Bengt af Klintberg som skrivit boken ”Kring Uttran”.

Med ångbåt till huset på somrarna kom också de mostrar som blivit förebild för figurerna Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.

Med var också morbrodern som blev till Farbror Blå.

I ”Kring Uttran” tar Bengt af Klintberg upp ett brev som Elsa Beskow skrev till sin far när hon var 8 år.

Brevet skickades från huset vid Uttran och Elsa skrev hur barnen spelat cirkus för de vuxna.

Föreställningen slutade med att ”Moster Mala framträdde klädd i toppmössa, en lång nattrock och grått skägg samt en stor vandringsstav virad av blommor och ofantliga halmstövlar på fötterna varunder hon sjöng Jag är en pilgrim på Nilens stränder.”

Enligt Bengt af Klintberg för beskrivningen lätt tankarna till scener ur Elsa Beskows böcker.

Men även landskapet som fanns utanför huset i Utran har betytt mycket.

– När man vet att hon vuxit upp där kan man känna igen sig i det landskapet, säger Bengt af Klintberg.