Teatern gör scenen till flyktingförläggning

Eltaf Khalili i rampljuset under en repetition av pjäsen Fursten.
Eltaf Khalili i rampljuset under en repetition av pjäsen Fursten.
Nybörjare, erfarna skådespelare, unga och gamla. När pjäsen Fursten i nätet sätts upp i Kallhäll kan en ensamkommande tonåring spela mot en pensionär. Handlingen kretsar kring flykt och scenen är en förläggning.

Einor Granath är en 69-årig pensionär i Upplands-Bro, som öppnat upp sitt hem för 17-årige Eltaf Khalili från Afghanistan.

Mitt i har tidigare skildrat deras berättelse och problematiken kring flyktingmottagandet – ett tema som går igen i pjäsen Fursten i nätet där de nu är med och spelar.

Handlingen bygger på författaren Sajma Sarafiloskis självbiografiska böcker om hennes flykt från kriget i forna Jugoslavien till Sverige.

– Det är en utmaning att sätta upp en pjäs över en levande persons liv, säger dramatikern Daniela Kullman som står för regin.

Berättelsen bygger på författaren Sajma Sarafiloskis självbiografiska böcker. Foto: Daniel Díaz.

Historien upprepar sig

Sajma befann sig mitt i 90-talets stora flyktingvåg till Sverige. Även då följde en högljudd politisk debatt likt den som pågår i dag efter krisen i Syren.

– Flera av skådespelarna säger att de kan relatera till manuset, säger Daniela Kullman.

Den 8 november är det premiär på teater Teodok i Kallhäll, där scenen långa stunder är en enda stor flyktingförläggning.

Tre av ensemblens 20 skådespelare har också flyktingbakgrund. En av dem är Eltaf, som började jobba här som assistent i början av sin asylprocess.

Från assistent till skådespelare

Nu sitter han vid ett bord backstage iklädd scenkläder och diskuterar sina roller med Einor. Identitet är ett genomgående tema.

– Jag spelar läkare. Och kvinna. Men rollen som polis är den roligaste, säger Eltaf.

Till en början ville han inte ha några repliker alls.

– Det var nervöst i början, men jag har vant mig. Det är kul att vara med.

Nu spelar han fyra karaktärer och vill framträda mer och mer. Han betonar dock att han inte vill stjäla ljus från sina medspelare, bara på grund av hans bakgrund.

Huvudrollsinnehavaren Ellen Bagge som spelar Sajma kramar om Eltaf Khalili. Foto: Daniel Díaz.

Under intervjun trillar ung som gammal in genom teaterns entré. Vissa har pluggat under dagen, andra har jobbat.

En brokig skara

Det är en brokig skara som snart ska repetera. Uppe på en hög rullande ställning hjälper Eltaf till med att justera belysningen i taket.

På läktaren nedanför sitter skådespelaren Hugo Klappenbach, som snart ska byta om till scenkläder. Han flydde militärdiktaturen i Uruguay och gör här sin första skådespelarinsats.

– Pjäsen innehåller 30 olika karaktärer. Jag tror att alla i publiken kommer att kunna relatera till någon utav rollerna, säger Hugo Klappenbach.

Han berättar om huvudrollen Sajma, om hur hon skadade armen i sitt barndoms Bosnien och blev handikappad.

På scenen drömmer hon fram, fantiserar ihop och letar upp människor och scener ur minnet. Hon styr handlingen och är dess furste.

– Jag tror att handikapp och andra svårigheter som att hamna på en flyktingförläggning kan främja ens fantasi. Att skapa sin egen värld är ett sätt att överleva, säger han.