Unga får liv i gammal dans

Folkdansen har väckts ur sin Törnrosasömn. Allt fler vill uppleva den snart bortglömda dansformen.

– Jag dansade vid Stockholm horseshow i Globen och på Friends Arenas invigning, berättar Malin Löfgren.

Globens läktare är fyllda och hundratusentals tv-tittare följer showen hemma i soffan. Folkmusik strömmar ur högtalarna när en ponny målad som en dalahäst går in i manegen. Sedan följer fyra dansande par i granna folkdräkter. Publiken applåderar och klappar i takt.

Dansarna kommer från Kulturella folkdansgillet i Tyresö. De är specialinbjudna till invigningen av Stockholm horseshow.

Malin Löfgren var en av dansarna som medverkade vid showen den 2 december.

– Det var jättekul. Vi får allt fler förfrågningar om att vara med på olika evenemang. Intresset för folkdans har blivit större, säger hon.

Själv dansade Malin även på invigningen av Friends Arena.

– Men då gjorde jag det som medlem i Skansens folkdanslag.

Nu är folkdansarna tillbaka i vardagen och nöter in nya steg till kommande shower och tävlingar. Men Tyresödansarnas vardag skiljer sig från andra folkdansföreningar. De har tillgång till Gillestugan Solsäter. En unik allmogemiljö, med ett stort dansbart rum med stampbart plankgolv.

Kvällens pass inleds med uppvärmning för att få i gång pulsen och värma upp lederna. Tolv dansare i åldrarna 13–20 år är här.

Musiken kommer från en laptop. Dansarna skuttar parvis runt, klappar varandra i händerna och gör till synes välkoordinerade steg.

– Det är en dansmix. För just den här dansen gör man som man vill, säger Malin Löfgren.

Sedan följer en lugnare del.

– Då värmer vi upp våra leder.

Det behövs, för själva danspasset är mycket fysiskt krävande. Det kommer att bli många svettiga pannor innan dansen är över.

Folkdansen tycks ha hoppat över en generation, men har återupptäckts av ungdomar. Så var det för Malin Löfgren.

– Farmor och farfar är aktiva, och jag började som liten. Sedan gjorde jag ett uppehåll, men började igen när jag var 12 år.

– Sedan blev jag hjälpdansledare tillsammans med farmor.

Malin Löfgren framhåller gemenskapen som folkdansen ger.

– Men jag gillar också att det är lite udda.

Denna kväll har en dansledare från folkdansgillets seniorer kallats in.

– Hon är den enda som kan Vingåkersdansen som vi ska dansa. Den går i valstakt och det är mycket skådespeleri i dansen. Två tjejer slåss om en kille.

Det är högt tempo. Killarna stampar i golvet. Någon ropar: Tjo! Precis som man föreställer sig att folkdans ska vara.

Livemusiken framförs av dragspelaren Pelle Caroll. I kväll har alla folkdräkt. Det brukar man inte ha på träningspassen. Dräkter från Ockelbo, Leksand och Dala-Floda finns representerade. Men också från Haninge-Tyresö.

Elin Ekman har på sig en sådan.

– Den är inte helt i original. Man har hittat olika delar till dräkten i gamla kistor och satt ihop dem.

Min dräkt är handsydd. Jag fick köpa den oanvänd för 3 000 kronor, berättar hon.

Folkdräkter är inte helt billiga.

– Men jag har sett begagnade dräkter för 2 000–12 000 kronor, säger Malin Löfgren.

Elin Ekmans favoritdans är åttamannaengeln, en fartfylld uppställningsdans i tvåtakt där dansarna står parvis på fyra sidor i en kvadrat.

Elleonora Ståhl , Linus Sundkvist i Haningedräkt och Linnea Johansson i Vingåkersdansen.

Eleonora Ståhl, Linus Sundkvist i Haningedräkt och Linnea Johansson i Vingåkersdansen.

Fakta

Fick pris för sin dansskicklighet

Namn: Kulturella folkdansgillet.

Klubbhus: Q-märkta Gillestugan Solsäter vid Långsjön.

Aktivitet: Folkdans för barn, ungdomar och seniorer.

Musik: Stråk- eller dragspelsbaserad folkton.

Utrustning: Folkdräkt. Från cirka 2 000 kronor begagnad.

Uppträder: Folkdansringens dag i Gamla stan, Midsommar på Solsäter.

Tävlingar: Kapplek i Linköping (Tyresödansarna vann kategorin dansskicklighet 2012), Upplandsschottisen.

Fakta

Danser med gamla anor