Utmanar fördomar med sina böcker

Annelie Drewsen har varit volontär på ankomstboendet. "Ursvik är ett homogent medelklassområde där man inte träffar så mycket människor med annan bakgrund. Det har varit fantastiskt att se engagemanget här och jag hoppas det tar nya former när boendet stänger".
Annelie Drewsen har varit volontär på ankomstboendet. "Ursvik är ett homogent medelklassområde där man inte träffar så mycket människor med annan bakgrund. Det har varit fantastiskt att se engagemanget här och jag hoppas det tar nya former när boendet stänger".
Ursviksförfattaren Annelie Drewsen hämtar berättelser ur verkligheten - på jobbet som lärare för nyanlända, och hemma där hon bor granne med ankomstboendet.

När en av många bussar en kväll rullade fram till ankomstboendet i Ursvik stod Annelie Drewsen och hennes man på balkongen och såg på när människor klev ur med stora blå kassar.

– När vi käkade middag med barnen sen pratade vi om vad vi själva skulle ta med om vi tvingades fly. Jag insåg att jag skulle behöva lämna min låda med dagböcker, säger Annelie Drewsen.

Det lade grunden för en ny bok, Dagboken, som utkommer i höst.

– Den handlar om en ensamkommande pojke som förlorat allt. När läraren vill att han ska skriva översvämmas han av sina minnesbilder.

Annelie är författare tre dagar i veckan och övriga dagar lärare på introduktionsprogrammet för nyanlända på Tensta Ross gymnasium. Hon uppmuntrar själv sina elever att skriva, om de vill.

– Många har starka berättelser och livsöden som de vill berätta om. Att komma in i minnen genom att skriva kan bli något terapeutiskt. Andra vill lägga sin historia bakom sig.

Annelie Drewsen har skrivit två barnböcker om Amina, en tjej från Somalia som kommer ensam till Sverige. Hennes bror har blivit dödad i krig och mamman är i ett flyktingläger i Kenya. Men böckerna är positiva, Amina älskar att springa och är snabbast i sitt stafettlag.

I januari utgavs de på engelska och arabiska.

– Det är jättestort efterfrågan på arabiska böcker. Jag har själv sett vad det betyder att hitta något på sitt eget språk. Det är gåshudsögonblick!

Annelie hoppas samtidigt att böckerna kan utmana fördomar.

– Det sprids bilder om att ensamkommande ljuger om sin ålder och tafsar. Många har ingen kontakt med flyktingar, då blir det lätt att köpa stereotyper. Därför är böcker som förmedlar andra, sanna bilder så viktigt. Med fler berättelser kan vi lära känna varandra och förstå varandra bättre.

– Det finns en enorm drivkraft hos så många unga, det märks när man träffar de i verkligheten.