Välkommen till Zoolna!

Max Wibom och den tama älgen Lotta.
Max Wibom och den tama älgen Lotta.
Kaniner i Huvudsta, hägrar vid Råstasjön – och så fjärilar och hajar i Hagaparken. Solna är ett riktigt djurmekka.
Men Solna har bebotts av fler zoologiska sensationer än så. Lokaltidningen Mitt i har gjort en djupdykning bland stadens historiska fauna!

Lamadjuren och den tama älgen Lotta på Hufvudsta Gård

Lamadjur Solna Hufvudsta gård

Lamadjur på Hufvudsta gård. Foto: Familjen Wibom

Hufvudsta Gård har under årens lopp haft en mängd olika djur. Får, egyptiska getter, hästar, kor – ja, här fanns till och med en svinfarm förr. Men mest kända är nog de exotiska och vackra lamadjuren. Per-Göran Wibom, farbror till Johan Wibom, som idag ansvarar för gården, hade en tid vistats i Sydamerika.

Lamadjuren trivdes i snön. Foto: Familjen Wibom

Lamadjuren trivdes i snön. Foto: Familjen Wibom

Hösten 1968 inköptes laman/guanacon Pedro från Gnesta. Den stilige hanen i svart, vitt och brunt fick 1969 sällskap av Maria från Furuvik. De bägge lamorna trivdes bra och redan 1970 nedkom Maria med den första kalven. Den lilla familjen växte snabbt med en till två kalvar per år, vilka vart efter såldes till andra gårdar och intresserade. Lamadjuren fanns på gården fram till 1980-talet.

– När strandpromenaden anlades på 70-talet, blev de en riktig attraktion och folk promenerade gärna förbi för att titta på dem. De spottade inte så mycket som man hört, men de kunde sparkas lite när man skulle fånga in dem, minns Johan Wibom.

I och med hårdare regler för djurhållning så valde till slut familjen Wibom att sälja av lamadjuren.

Max Wibom och den tama älgen Lotta. Foto: Familjen Wibom

Max Wibom och den tama älgen Lotta. Foto: Familjen Wibom

Ett annat fyrfota djur som tidigare levt på gården är den tama älgen Lotta som Johan Wiboms farfars far, dåvarande gårdsägaren Max Wibom, tagit hand om.

– Den var känd och var med vid hästtävlingarna på Brunnsviken och drog iskälkar. Han fick inte ställa upp i tävlingen, men skapade dock lite uppmärksamhet. Lotta är begravd här på gården, säger Johan Wibom.

Strutsfarmen i Råsunda

Att ha en strutsplym i hatten var högsta mode för rika kvinnor i Europa i början av seklet. ”Strutsbaronerna”, som farmarna kallades, tjänade stora pengar på strutsfjädrar.

Man fick även rida på strutsarna. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se

Man fick även rida på strutsarna. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se

Med inspiration från Tyskland startade A.J. Sjögren i juli 1911 sin egen strutsfarm i Råsunda, strax intill vattentornet. Åtta östafrikanska strutsar köptes in för 9600 kronor och alla döptes till ett namn på A. Nästa kull skulle få ett namn på B och så vidare. Den första kullen fick namnen Adam, Amanda, Anders, Anna, Albert, Alma, Arvid och Agda.

Strutsfarmen blev en populär attraktion, med 50 öre i inträde för vuxna och 25 öre för barn, och besöktes under det första året av 20 000 besökande.

Med reproduktionen visade det sig gå sisådär. I stället drabbades man av ett bakslag då strutsen Amanda jagades in i ett stängsel av en hane, så att hon bröt nacken och dog.

Under de kommande åren värps visserligen många ägg, men de är obefruktade och inga nya strutsbarn kommer till. Den ekonomiska situationen blir till slut så svår att man istället tar in höns för att dryga ut inkomsterna.

Aktiebolaget Strutskompaniet. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se

Aktiebolaget Strutskompaniet. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se

På slutet av 1910-talet läggs farmen ner och 1919 köper Ivar Kreuger området för att bygga Filmstaden.

Brevduvorna på Signalregementet i Frösunda

Duvslaget på Frösunda signalregemente. Foto: Postmuseum

Duvslaget på Frösunda signalregemente. Foto: Postmuseum

Innan modern radioteknik tog över fanns på Frösunda Signalregemente arméns brevduvor. Duvorna flög meddelanden i aluminiumhylsor och kunde komma upp i en hastighet av 60 kilometer i timmen. Duvorna var lätta att dressera och kunde på en vecka lära sig att hitta till rätt duvslag.

1948 avskaffades brevduvorna inom det militära.

Ulriksdals exotiska påfåglar

Mons Mariae på Ulriskdals slott. Illustration: Erik Dahlbergh

Mons Mariae på Ulriskdals slott. Illustration: Erik Dahlbergh

Ute på Ulriksdals slotts ägor, längst i norr på en kulle, låg på 1600- och 1700-talen lusthuset ”Mons Mariae”. Här fanns på Jacob De la Gardies tid påfåglar, svanar och duvor i parken. I den nordvästra delen låg en djurgård med bland annat hjortar, påfåglar och fasaner.

Karl XII:s tama björn och kaninjakt i slottssalarna

Karlbergs slott. Foto: Christer Joelsson, Solna stad

Karlbergs slott. Foto: Christer Joelsson, Solna stad

Ett av de mer makabra djurödena ligger självaste krigskonungen Karl XII bakom. Han växte upp på Karlbergs slott och fick i sin ungdom en tam liten björn som husdjur. Enligt historien ska björnen en dag ha bjudits på vin och allehanda sötsaker, innan det fullkomligt spårade ur.

– Björnen blev full och Karl XII ska ha puttat ut den genom fönstret i Rikssalen ner på inre borggården så att den bröt ryggen, berättar slottsadjutanten Anders Lütz,

Den lille odågan till prins ska även ha släppt lösa kaniner inne i slottssalarna, öppnat alla dörrar och skjutit prick på dem från sin fars arbetsrum. Så skapades ”världens första inomhusskjutbana”.

Vid slottet fanns även en djurgård där man bland annat ska ha hållit sig med vargar.

Svarta, vita och röda rävar

Vit, svart och röd räv från farmen vid dagens Karolinska. Foto: Åsa Sommarström

Vit, svart och röd räv från farmen vid dagens Karolinska. Foto: Åsa Sommarström

Päls var en modeprodukt som stod högt i kurs under 1800-talet. Men att importera päls från Sibirien var kostsamt så i början av 1800-talet anlades en rävfarm på platsen där Karolinska institutet idag ligger. Runt farmen fanns ett högt brädplank som måttligt skyddade de stackars rävarna från överförfriskade gäster på Norrbacka krog som fann ett nöje i att kasta sten på dem.

1831 hände något märkligt då två svarta rävar såg dagens ljus på farmen. Rävarna blev en sensation, då deras ovanliga pälsfärg kunde inbringa stora summor pengar. Man försökte att avla på de svarta rävarna, men dock utan resultat. De svarta rävarna, en hane och en hona, förevigades senare av djurmålarna bröderna von Wright.

Den svarta räven som senare blev uppstoppad. Illustration: von Wright, Hagströmerbiblioteket

Den svarta räven som senare blev uppstoppad. Illustration: von Wright, Hagströmerbiblioteket

Den ena av dem blev efter sin död uppstoppad och finns i dag i Naturhistoriska Riksmuseets samlingar, tillsammans med en vit och en röd räv från samma farm.

Galopphästar och kvinnliga ryttare

Häst med ryttare. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se

Den 7 juni 1919 invigdes Ulriksdals kapplöpningsbana. Området begränsades i öster av Uppsalavägen och i väster av Norra stambanans spårområde med Ulriksdals station. I syd sträckte sig banan nästan ända ner till Herrjärva gård och Enköpingsvägen. Huvudentrén låg vid Ulriksdals järnvägsstation.

Mellan 1919 och 1959 reds den klassiska galopptävlingen ”Gyllene Hästen” på Ulriksdal.

Banan fick stor ekonomisk betydelse för området, inte minst för Järva krogs verksamhet.

Under 1950-talet dominerades galoppen på Ulriksdal av två kvinnliga hästtränare – Margareta Cronhielm och Britta Strokirk.

De sista tävlingarna på Ulriksdal ägde rum den 12 juli 1960, och finallöpningen vanns av ”Tredje Mannen”, tränad av Britta Strokirk.

Ulriksdals kapplöpningsbana. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se

Ulriksdals kapplöpningsbana. Foto: Solna stads bildarkiv, sofie.solna.se