Vandra i Astrids Stockholm

Astrid Lindgren kom till huvudstaden som utstött, gravid och arbetslös 18-åring.

Under sina 75 år i staden upplevde hon fattigdom, sorg och lycka.

I nya biografin om lär man känna den världsberömda författaren utifrån hennes favoritplatser

På det svartvita fotografiet från 1929 står Astrid Lindgren i Vasaparken och håller sin lille son i handen. I bakgrunden skymtar huset på S:t Eriksplan 5. Där förenades mor och barn efter att ha levt åtskilda. Författaren Anna-Karin Johansson, som nu kommer ut med biografin ”Astrid Lindgren i Stockholm” står utanför porten till det putsade huset. Hon berättar att Astrid Lindgren hade blivit gravid med den 30 år äldre chefredaktören på Vimmerby tidning. Han låg i skilsmässa och kunde det bevisas att han hade ett utomäktenskapligt barn riskerade han att bli dömd för horbrott.

På danska rikshospitalet kunde Astrid föda barnet utan att uppge vem fadern var. För att undvika att bli registrerad fick Lars stanna kvar i Danmark hos en fosterfamilj.

– Det måste ha varit en otroligt turbulent tid. Först lämnade Astrid Vimmerby, uttittad och baktalad. Astrid hade varit sjuk i giftstruma. När hon sedan återförenades med sin son gick det fort, då den som tog hand om honom i Köpenhamn hade fått hjärtproblem. Lars var tre år, hade kikhosta och längtade tillbaka till sin fosterfamilj.

I efterhand har Astrid berättat: ”Av livets alla nätter var det nog mina värsta. Jag sov inte. Jag låg och hörde Lars hosta.”

Idén till biografin fick Anna-Karin Johansson när hon högläste Astrid Lindgrens böcker för sina tre barn. Den före detta journalisten, som är intresserad av platser och kartor, upptäckte att många ställen som haft betydelse för Astrid fanns runtomkring i Stockholm.

Under ett och ett halvt år sammanställde Anna-Karin boken, som även innehåller förslag till promenader i Astrids fotspår. Via gamla böcker, tidningsklipp på Kungliga Biblioteket och under besök på Stadsarkivet fick hon se en annan bild av Astrid än den gängse.

– Jag fick syn på det mörka, sorgen och kampen, men utan de erfarenheterna hade Astrid inte kunna skriva de böcker hon skrev.

En kvinna kommer ut ur porten på S:t Eriksplan 5. Efter viss tvekan släpper hon in oss i huset, där Astrid och Lars var inneboende hos en tillskärare och hans fru i en tvårummare på femte våningen för 83 år sedan.

Anna-Karin tror att ”Karlsson på taket” föddes på S:t Eriksplan. Hon ställer sig vid en vädringsbalkong fem och en halv stentrappa upp.

– Titta där, det ser ut som små hus, säger hon och pekar på plåttakens takkupor ett par våningar ned. I de putsade husens hörnor gömmer sig terrasser, där vildvin klamrar sig fast i murbruket. I krukor växer kärleksört och vinbärsbuskar.

Utanför porten möter vi återigen kvinnan, som bor i huset:

– Astrid Lindgren var så mysig. Jag jobbar på apotek och så fort hon kom in hörde man den lite torrknastriga rösten.

Astrid med väninnan Saga Pettersson på Strandvägen.

Liggande lilla (ny): Astrid i hemmet på Dalagatan 46 under en intervju med tyska tidningen Stern 1997.

Foto: Tobias Röstlund/Scanpix

Astrid Lindgren 1997.

Jag fick syn på det mörka, sorgen och kampen.Anna-Karin JOhansson, astrid-kännare