Min lokala hjälte

Vänner skapar i Woodhill

På dagarna läser Rikard Olsen till bildlärare, Robin Myrdahl arbetar som fritidslärare och Oskar Thuresson är animatör på ett dataspelsföretag. All övrig tid tillbringar de i kollektivet.  foto: pekka pääkkö
På dagarna läser Rikard Olsen till bildlärare, Robin Myrdahl arbetar som fritidslärare och Oskar Thuresson är animatör på ett dataspelsföretag. All övrig tid tillbringar de i kollektivet. foto: pekka pääkkö
Tolv konstnärer som hyllar Skogås – ett ställe där kreativiteten får leva ostört.

– Äventyret är målet, sammanfattar Oskar Thuresson andan i konstkollektivet Woodhill.

Sprejburkar och tuschpennor i en hemmabyggd hylla, på väggarna färgstarka graffitimålningar, en dinosaurie i gips på en byrå och på ett skrivbord pågår ett bygge av en skateboard. Det märks att alla slags skapande förmågor finns här.

I en lägenhet i Trångsunds industriområde huserar sedan ett år tillbaka konstkollektivet Woodhill (Skogås på engelska), som består av tolv manliga allkonstnärer.

Alla har en bakgrund inom graffitin, men de har trampat nya ­vägar och titulerar sig nu även dj, klättrare, fotograf och animatör.

Det var vännerna Oskar Thuresson och Robin Myrdahl som fick idén att hitta en gemensam lokal.

– Vi var ett gäng kompisar som gillade att måla, men vi har inte haft någon plats. Vi har varit hos varandra och då är det alltid någon som har fått ta stöket. Det vi behövde var en plats att få vara kreativa på, säger Oskar Thuresson.

När de började se sig om hittade de lokalen i Skogås.

Idén med kollektivet är att de ska göra saker tillsammans, ha utbyte av varandra och utgöra en grund för att genomföra olika projekt.

Att vara konstnär är oftast en ensam tillvaro, men ingen av dem lockas av en tillvaro som enstöring.

Syftet är också att få ungdomar i Skogås att skapa. Ett steg i den riktningen var den workshop de höll på Lyktan nyligen, där unga lärde sig att göra egna klistermärken.

De anser att det behövs fler kulturella mötesplatser som Woodhill.

– I Skogås och Trångsund finns hockeyhall, simhall, badmintonhall och många fotbollsplaner, men det borde finnas den här ­typen av ställen också. På en ort där systembolaget och en numera nedbrunnen restaurang är de enda knytpunkterna är kultur ­extra viktigt, säger Robin Myrdahl.

– Folk behöver space att uttrycka sig på, säger Oskar.

De hyllar förorten som plats för sitt skapande. Därför har de inga drömmar om att flytta in till stan, där de anser att fokus ligger på tävlan och jämförelse med andra. De är också rädda för att de skulle tappa tanken på solidariteten där. Och känna av pressen att tjäna pengar. Här är inte pengarna målet, utan en plats där de kan skapa fritt – utan krav och prestationsångest.

– Det är viktigt att få experimentera och även misslyckas för att uppnå oväntade resultat, säger Oskar.

– Här har vi allt vi behöver, ­anser Robin.

Men det är tomt på tjejer. Gänget spekulerar i varför det blivit så. De känner inte så många tjejer inom graffitikulturen och traditionellt har graffitin varit männens arena.

– Vi får se om de dyker upp, de är välkomna hit, säger Robin och Oskar.

Fakta

Konstkollektivet har målat ett kafé och ett lekland

Woodhill har målat väggarna på Café Juiceverket och kalasrummen på ett lekland i Sickla.

På hemmafronten anordnade de nyligen en workshop på Lyktan där barn och ungdomar fick tillverka sina egna klistermärken.

Till hösten planerar de fler workshops.

I november ställer de ut på Galleri Draken i Gamla stan.

Woodhill bloggar på http://blog.woodhillworkshop.se/

Källa: Woodhill