Världen som arbetsfält

”Att jag är känd har jag aldrig brytt mig om. Min drivkraft har varit att berätta om viktiga händelser och göra nytta”, säger Bo Holmström.
”Att jag är känd har jag aldrig brytt mig om. Min drivkraft har varit att berätta om viktiga händelser och göra nytta”, säger Bo Holmström.
Han har rapporterat om allt från månlandningen till revolutioner och intervjuat såväl självmordsbombare som utfattiga mödrar i USA.

Nu har Farstabon Bo Holmström skrivit en bok om sitt dramatiska liv som journalist.

En by på Västbanken i början av 1980-talet. Bo Holmström, journalist på SVT, kliver in i ett ruckel med tak av korrugerad plåt. Därinne möter han Ali – palestinier, småbarnsfar och arbetslös. På väggen hänger en självmordsväst. Fickorna är fulla av sprängmedel.

– Det var en overklig känsla att träffa honom. Hur kunde han välja att lämna allt, sin fru och sitt lilla barn? Hur kunde han vilja spränga sig själv i luften, utan att ens vara säker på att det ens förändrade något för palestinierna? säger Bo Holmström.

Visst förstod han Alis känsla av nederlag när han berättade om sitt tröstlösa liv utan framtidsutsikter. Men ändå – att förvandla sig själv till en levande bomb?

– Jag funderade mycket på det. Redan då föddes tanken på en bok men då blev det inte av, berättar han.

Lokaltidningen Mitt i träffar Bo Holmström, legendarisk tv-reporter, på ett kafé i Farsta centrum, nära det radhus där han bor med sin fru. Efter 50 år med världen som arbetsfält har han pensionerat sig. Men overksam kan han inte vara, förklarar han och skakar på huvudet. Det var därför han satte sig ner och skrev – och för att berätta för barnen om händelser som präglat honom.

”Lägg ut – episoder ur ett journalistliv” heter boken, där mötet med självmordsbombaren förstås finns med. Man kan också läsa om hans intervjuer med ayatolla Khomeini, om hans färd på Thor Heyerdahls vassbåt Ra II, om hans vandring bland liken efter massakrerna i Sabra och Shatila i Libanon och om hur han lärde känna Margie, en av miljoner fattiga mödrar i USA.

– Men det märkvärdigaste jag har rapporterat om är månlandningen 1969. Det kan jämföras med att ha sett på när Jesus korsfästes på Golgata, säger Bo Holmström som följde rymdfärden från en pressläktare på Kennedy Space Center i Florida.

Bo Holmström växte upp i en lägenhet i Tallkrogen. Pappan, som var reklamtecknare, avrådde honom kraftigt från att bli en ”murvel som gräver i dyngan”. Men sonen var envis. Han tyckte att journalistens jobb – att vara allmänhetens ”ögon och öron” – var ett av samhällets viktigaste. 22 år gammal fick han jobb på Aktuellt – och var med och formade den moderna tv-journalistiken i Sverige.

– Vi började klippa i intervjuerna och förklara skeenden med bilder. Det var helt nytt i Sverige då. Och så började jag tidigt att prata framför kameran utan manus. Det ansågs fult då, men blev mitt sätt att jobba, berättar han.

Det är som utrikesreporter Bo Holmström haft sin identitet. Han har varit korrespondent i London, Paris, Rom och New York och gjort otaliga reportageresor runt Medelhavet och i Mellanöstern. Men han har gjort avtryck hemma också.

Bokens titel ”Lägg ut” syftar på en incident när tyska terrorister ockuperade västtyska ambassaden 1975. När en explosion inträffade skrek Bo Holmström nämligen ”lägg ut!” i mikrofonen för att studiopersonalen skulle förstå att de borde sända direkt. Det gjorde de också, så metoden lyckades.

Men en tekniker hade också filmat hans skrik som sedan har sänts i tv otaliga gånger. Det händer fortfarande att folk hojtar ”lägg ut” efter honom på stan.

– Herregud! Det var ju mer än 35 år sedan, är hans kommentar.

Ändå fick det bli boktitel. För som han konstaterar i sin bok: Det blev ju tv-historia.

Det märkvärdigaste jag har rapporterat om är månlandningen.Bo Holmström

Fakta

Prisad journalist

Namn: Bo Holmström.

Ålder: 73 år.

Bor: I radhus i Farsta. Uppväxt i Tallkrogen.

Yrke: Journalist, numera pensionär.

Familj: Fru, fyra döttrar, en son.

Aktuell: Med boken ”Lägg ut – Episoder ut ett journalistliv” (Natur & Kultur).

Värt att veta: Fick Stora journalistpriset 2007. ”För att han i decennier bedrivit journalistik på hög nivå, alltid med egen röst och tillbakalutad skärpa”, löd motiveringen.