Veronika bjuder hem okända grannar

Veronika Szitas öppnar sin tvåa i Hägersten för att ha vernissage för grannar och vänner. Väggen bakom henne pryds en målning av den danske konstnären Arne Christensen, 87.
Veronika Szitas öppnar sin tvåa i Hägersten för att ha vernissage för grannar och vänner. Väggen bakom henne pryds en målning av den danske konstnären Arne Christensen, 87.
Veronika Szitas bjuder grannar och vänner på vernissagen i sin tvåa i Hägersten.

Hela huset bjuds in – även grannar hon inte känner.

– Jag tycker om att bjuda på något annorlunda, säger hon.

Den 17 januari hade Veronika Szitas vernissage hemma i sin tvårummare i Hägersten. Tillställningen blev poplärare än vad hon väntat sig. 31 personer: grannar, vänner och bekantas bekanta dök upp.

– Eftersom det blev så stor succé bestämde jag mig för att göra om det.

Lördagen den 6 februari är det dags igen.

Hon arbetar till vardags som sjukgymnast och har tidigare ordnat flera utställningar på Ersta hospis. Hon säger att vernissage är hennes hobby.

– Jag tycker om att bjuda på något annorlunda, inte bara en god middag. Jag är intresserad av konst och njuter av musik och olika typer av dans. Jag vill visa varför jag gillar de olika konstverken.

Hon hoppas också kunna sprida lite värme.

– Vem som helst i huset får komma. När det är så mycket oroligheter runt omkring oss jag vill gärna bjuda på något som är vackert eller harmoniskt.

Hon är född i Ungern och bland utställningsföremålen finns bland annat ett exemplar av boken ”Mannen utan öde” som nobelpristagaren Imre Kertész signerat åt henne.

– Jag känner honom personligen och har nästan alla hans böcker. Han kände min pappa som också var författare och 1985 gav han mig boken med en personlig hälsning i.

Bland utställarna finns också Agnes Miski som ritade ”de gamla” sedlarna: Selma Lagerlöfs tjugolapp, Jenny Linds femtiolapp och Gustav Vasas tusenlapp.

Det största verket är en målning som är 150 gånger 150 centimeter. Hon hade stort sjå att frakta hem det från Solna.

– Jag försökte ta det med pendeltåg och buss och men det var jättesvårt. Till slut fick jag hjälp av en helt okänd man. På den första utställningen var han och hela hans familj med.

Utställningen har även spännvidd på andra sätt. Den yngste konstnären är en kollegas fyraårige son, den äldsta en 97-årig granne – en kvinna som har broderat i hela sitt liv.

– Det är roligt att det skiljer 93 år mellan utställarna.