Min lokala hjälte

Så gick Kungsan från betong till rosa blommor

Körsbärsträden är sterila, och blommar utan att ge några bär.
Körsbärsträden är sterila, och blommar utan att ge några bär.
20 år har gått sedan de rosablommande träden planterades, så här gick det till.

Männen bakom träden i Kungsträdgården ville skapa en plats som människor älskar att gå till.

I dag kan vi konstatera att de lyckats.

Men historien om träden med de rosa blommorna tar sin början redan 1953. Alltså 45 år innan de planterades.

Kungsträdgården, sedd från NK:s takterrass. 5 juli 1969. Foto: Ingemar Gram / Stockholmskällan

Kungsträdgården, sedd från NK:s takterrass. 5 juli 1969. Foto: Ingemar Gram / Stockholmskällan

Kungsträdgården byggdes om 1953. 1998 var det dags igen att bygga om Kungsan. Samma år var Stockholm kulturhuvudstad i EU.

Inför ombyggnationen höll Stockholms stad en tävling där arkitekten Aleksander Wolodarski, som då jobbade på stadsbyggnadskontoret, satt i juryn. Men inget av bidragen föll honom på läppen.

Eftersom man inte var nöjd med bidragen tillfrågades Wolodarski själv om han kunde tänka sig att ställa upp som tävlande istället. Det slutade med att han vann den andra omgången.

Folk hade ingenstans att ta vägen, framför allt på grund av trafiken

 Aleksander Wolodarski

Aleksander Wolodarski upplevde att Kungsträdgården tidigare haft en tydlig barockkänsla som gått förlorad i ombyggnationen 1953 (själv kallar han den ”jordbävningen”). Den känslan ville han nu återställa – och skapa en plats i staden dit folk älskar att gå. Och där de stannar en längre stund.

– Vid den tiden hade miljonprogrammet skapat en annan stad än vad Stockholm var tidigare. Folk hade ingenstans att ta vägen, framför allt på grund av trafiken, säger Aleksander Wolodarski, som ritade idén till ombyggnationen tillsammans med Anna-Paula Andersson.

Aleksander Wolodarski. Foto: Privat.

Aleksander Wolodarski. Foto: Privat.

Han sänkte marken och lade till gradänger där folk kunde sitta, och skapade på så vis tydligt uppdelade ”rum”, precis i enlighet med barocktänket. Där ska också rummen bäddas in av grönska, och steget till körsbärsträden var inte långt.

– Något romantiskt för att bryta av det strikta i det offentliga rummet, men just blommor i rabatter var en omöjlighet i Kungsträdgården. Mängden människor skulle göra att de trampades ner, säger Wolodarski.

Den specifika trädarten valdes ut av trädexperten Per-Ola Fritzon och importerades från norra Tyskland. Carl-Fredrik Wachtmeister från stadsbyggnadskontoret anslöt till arbetet att verkställa visionen.

– Det var rejäla träd som kom hit, med en stamhöjd på en bra bit över två meter. I sin helhet var de nog runt fem meter, säger Wachtmeister.

Körsbärsblommor redan första året

Träden blommade redan sin första sommar i Sverige, men var stöttade till en början för att inte rucka på sig i vinden.

Att träden 20 år senare är en otroligt uppskattad plats, och närmast rikssymbol för svensk vår, tror Wolodarski beror på kombinationen av trädvalet och utförandet.

– Jag är själv förvånad över mystiken som det här ger. Oftast ser vi körsbärsträd som individer, som kan vara små eller väldigt stora. De fungerar som ett paraply. Men här har det blivit ett helt rum, ett tak. Ju större de blir, desto mer av det galna i den här kombinationen kommer fram.

Sociala medieexperten Beata Jungselius tror att det helt enkelt är ”lättlajkat”.

– Det är en symbol för våren – alla gillar våren – och så är det estetiskt tilltalande, säger hon.

Ett annat faktum är att motivet är lätt att dela med sig av: det är opolitiskt och ingenting som kan skava.

– Det är bara en trevlig bild på en trevlig blomma.

Att Wolodarski lyckades med det han företog sig är lätt att konstatera, men han vill inte ta åt sig hela äran själv:

– Naturens kraft är större än min förmåga. Det här är mer än jag har skapat.