Min lokala hjälte

Kompisarna som aldrig bangar ett bad

Lillemor Schölander och Eivor Schennings badar i Djursholm.
Lillemor Schölander och Eivor Schennings badar i Djursholm.
Varje morgon från maj till november. Då tar sig Eivor Schennings, 94 och Lillemor Schölander, 95 ett morgondopp vid Rubens udde i Djursholm. Vattentemperaturen har nu kommit över tio grader.

När solen precis har nått över trädtopparna och kastar sina varma strålar på Djursholm står de båda vännerna Eivor Schennings och Lillemor Schölander redo att kliva ner i det kalla vattnet. En tradition de har hållit vid liv i många år. Varje morgon från maj till november startar de dagen med ett bad.

– Det finns ett ordspråk som lyder ”när något är för bra för att vara sant så är det antagligen inte sant”. Men det här motbevisar talesättet. Att börja dagen så här ger en sådan härlig energi som följer med mig hela dagen, säger Eivor och blickar över Värtans skimrande vatten.

Lillemor plaskar bort pollen innan hon doppar sig. Foto: Jens Kassnert

Lillemor som har fyllt 95 år är först ner för badstegen. Hon sparkar med foten i vattnet för att få bort all pollen som ligger på vattenytan innan hon doppar sig och simmar ut en liten bit.

– Det är varmare idag, säger Lillemor till Eivor som har väntat på sin tur och nu också är på väg ner.

Lillemor Schölander, 95. Foto: Jens Kassnert

Fortfarande kallt

Vattentemperaturen har precis klivit över tio grader. Eivor och Lillemor simmar under en minut och klättrar upp på badstegen igen för att värma sig med badrockarna som matchar hårfärgen som de själva poängterar. Sedan sätter de sig på klipporna och tittar återigen ut mot vattnet, öarna och soluppgången.

Bara när jag blev utsläppt från fängelset kände jag mig så här fri

Lillemor Schölander, 95

– Bara doften och att komma hit och se den här vyn gör mig lycklig. Det här är en sådan frihetskänsla inte likt något annat. Bara när jag blev utsläppt från fängelset kände jag mig så här fri, säger Lillemor och sträcker upp sina armar.

Hon berättar att hon under sju månader satt fängslad i Norge under det andra världskriget för att ha deltagit i motståndsrörelsen. Hon släpptes ut 1945 när kriget var över. Efter det flyttade hon till Sverige, gifte sig och bosatte sig i Danderyd. Senare blev hon änka och har nu hittat nya vänner på seniorboendet Gandvik i Djursholm. Som Eivor till exempel.

– Eivor är ju rena junioren. Hon fyller inte 95 förrän i november, säger Lillemor och skrattar länge.

– Vi är superunga. Och vi har många projekt på gång, fyller Eivor i.

Eivor Schennings. Foto: Jens Kassnert

Konsten lever kvar

Eivor är konstnär och delar en ateljé med 18 andra på Fjällgatan i Stockholm. Hon har tidigare ställt ut sina verk på Danderyds konstrunda. Tillsammans med Lillemor och ett par andra från seniorboendet kallar de sig för Ganviksstjärnorna.

– Vi i Ganviksstjärnorna kviltar. För ett par år sedan kviltade vi ett täcke som vi skänkte till Danderyds kyrka. Den hänger fortfarande där, säger Eivor.

Lillemor och Eivor har roligt tillsammans. Foto: Jens Kassnert

De röda rubinernas magi

Deras vän Carl Johan Nyrén kör dem fram och tillbaka till badplatsen. Han berättar att de två har mycket saker för sig och nämner ”de röda rubinerna”.

– Ja, de är livsviktiga, säger Eivor.

– Äter man tre rönnbär om dagen får man i sig hela dagsbehovet av C-vitaminer. Det är därför vi ser så unga ut.

Efter badturen åker de hem och äter frukost men innan de ska gå säger de till mig att det är min tur att bada. Och efter att jag har tagit mig ett morgondopp kan jag bara hålla med Eivor och Lillemor. Trots det kalla vattnet är det en fantastiskt känsla som sitter i länge.