Öl-Mange har något för alla

Magnus Olausson är kockutbildad, men ”pallade” inte värmen. Han håller på DIF sedan födseln, uppvuxen i Johannesfred, Bromma. Bor i Huvudsta sedan 1991 med sin gultofsade kakadua.
Magnus Olausson är kockutbildad, men ”pallade” inte värmen. Han håller på DIF sedan födseln, uppvuxen i Johannesfred, Bromma. Bor i Huvudsta sedan 1991 med sin gultofsade kakadua.
”Öl-Mange”, ”Flaskmannen” eller institutionen.

Sedan sju år står Magnus Olausson i Ölkiosken på Mosebacketerrassen. Mitt i träffade ölexperten innan han slog upp luckorna till ölstället som är pinpointat på alla turistkartor.

Det första man ser när man kliver uppför stentrappan mot Mosebacke-terrassen är ett fotografi på rockgruppen Kiss. Bandmedlemmen Ace Frehley ligger i en limousine och gör tummen upp. ”Let´s get wasted” står det i nederkant. Fotografiet sitter på Ölkiosken som står direkt till höger.

– Turister har säkert tagit 4 000 bilder på Kiss-killen. Han är inte känd för att spotta i glaset.

Magnus ”Flaskmannen” Olausson är säsongsanställd. Han jobbar efter solen och i år öppnade han Ölkiosken den 29 april. Då hade han konstant kö under drygt sex timmar efter micro-öl, öl från små lokala bryggerier. För egen del dricker Magnus det mesta i ölväg.

– Att dricka vanlig kranbira är inga problem. Det är värre med de nya ”IPA-skäggen”, som bara ska ha det konstigaste. Ölnördarna. Du vet, tatueringar, keps och stort skägg. ”Skägget” som ”kan allt”. Men egentligen inte så mycket alls.

De väldigt trendkänsliga?

– Exakt. Hipsters. Man ska mala högrev och baka surdegsbröd hemma. Allt det där. Jag är precis tvärtom. Alla får vara precis som de vill, men tryck inte på mig dina kunskaper. De känns lite överflödiga. Köp en öl och koppla av i stället.

Magnus kallar sig ”ölintresserad”. Ordet ölnörd låter fjantigt, tycker han.

– Många dricker på etiketten. Bara för att det står ett visst namn är det gott. Jag resonerar tvärtom: Är det gott så är det gott. Jag skiter i vad det är för märke. Men ”IPA-skäggen” tänker tvärtom. Bilda dig en egen uppfattning i stället tycker jag.

Magnus råd är att man ska pröva sig fram. Det finns inga regler.

– Det är som skottarna säger om whiskyn: Häll i cola eller vad fan ni vill, bara ni köper den. Norrmännen dricker ju rödvin till fisk.

Den vanligaste frågan han får är ”Vad finns det för öl?” Magnus mot-fråga är då: ”Vad är du sugen på?”

– Man ser ofta på gästen ungefär vilken öl den vill ha. Lättast är det med turister. Engelsmännen skickar man på Bedarö bitter. De älskar ju bitter. Tyskarna skickar jag på Pickla pils. De är fortfarande helt övertygade om att det finns ingen som kan göra pilsner bättre än de. Men Pickla brukar de vara väldigt nöjda med.

Själv smuttar Magnus helst på en bra pilsner eller pale ale sommartid.

– Närke kulturbryggeris Slättöl smakar fan bara gott. Den har en lätt frisk hummerbeska och stor hinkabilitet, som jag brukar säga. Man kan dricka mycket av den.

I månadsskiftet kommer en annan favorit: säsongsölen Stenstrands sommarale. En frisk öl med markerad humlebeska. Magnus vill inte komma med pekpinnar, men hittar du en halvliter för tio spänn på Systembolaget får du ingen kvalitet.

Drick ölen direkt ur flaska, burk eller ett rent glas. Det enda du behöver tänka på är att luta glaset när duhäller upp en veteöl. Annars får du vänta bra länge innan skummet lägger sig.

I de fyra kylarna i kiosken på fem, sex kvadrat finns lager, pilsner, pale ale, IPA, YPA, bitter, stout, porter, brown ale, barley wine. Varje år byter Magnus ut minst halva ölmenyn.

Han vill ha ett brett sortiment, även om vissa sorter inte säljer mer än 40–50 flaskor på en säsong, som Bötet Barley Wine. Ett kraftigt sött öl med fikon-toner som passar ostbrickan.

Det som säljer allra mest i Ölkiosken är vanlig ljus öl av bättre kvalitet, typ Pickla Pils och Tjockhult Tjinook från Nynäshamns ångbryggeri.

Magnus är självlärd ölexpert. När han började gå på krogen fanns bara en stor stark. På 1990-talet kom det kanske tolv nya ölsorter en gång i kvartalet. Magnus köpte alla. Vid den här tiden fanns tre ställen som serverade annat än Pripps Blå: Akkurat, Oliver Twist och Bishop Arms. Klassikern Soldaten Svejk serverade tjeckiskt rakt av.

När det blev trendigt med irländska pubar öppnade Limerick på Tegnérgatan 10, i dag Bierhaus, följd av Limerick 2/Arnolds i hela Spybar-huset.

Så småningom utvecklade pubarna sitt sortimentet. Importörer av amerikansk öl dök upp. Microbryggeriet Nynäshamn ångbryggeri startade 1997, Dugges från Göteborg och Oppigårds runt 2005.

– Nu kan du till och med hitta bra öl ute på pizzeriorna långt ut i förorterna.