ANNONS

Bland penslar, paletter och porträtt

En lugn och vänlig stämning råder i "ateljén" på Ankaret.
En lugn och vänlig stämning råder i "ateljén" på Ankaret.
Klockan finns i Ragna Herrgårds hem. Damen är en fantasifigur.
Klockan finns i Ragna Herrgårds hem. Damen är en fantasifigur.
Lars Wadmans dotter och son - fruns porträtt kräver förbättringar, enligt frun själv.
Lars Wadmans dotter och son - fruns porträtt kräver förbättringar, enligt frun själv.
Julie-Ann Silvereke Elmgren i djup koncentration.
Julie-Ann Silvereke Elmgren i djup koncentration.
Konstnärsgruppens självporträtt övervakar rummet.
Konstnärsgruppens självporträtt övervakar rummet.
Ulla Westling har bestämt sig för att avvika från temat och måla ett hus.
Ulla Westling har bestämt sig för att avvika från temat och måla ett hus.
Det går åt mycket färg.
Det går åt mycket färg.
Varje onsdag samlas konstnärsgruppen Kevin på Ankarets seniorträff uppe i Hagalund. Under våren har man skapat tavlor på temat människor.
– Nu vill vi hitta en plats att ställa ut på. Kan du inte fråga läsarna om de har något tips på lokal? säger kursledaren Ulla Westling.
ANNONS

Det råder en nästan andäktig stämning i rummet när Mitt i kommer på besök hos konstnärsgruppen. Varje konstnär sitter djupt försjunken över sin målning eller framför sitt staffli.

Gruppen har funnits sen 2011, på initiativ av Ulla Westling, och är idag ett internationellt gäng på tio personer. Terminens tema är människor.

Målar porträttsamling åt familjen

Lars Wadman är kanske den som är mest ambitiös. Han har gett sig i kast med att skapa en hel porträttsamling av familjen: fru, dotter, son och så ett självporträtt.

Frun har dock haft synpunkter.

– Hon gillar det inte riktigt än, och vill inte att jag visar det. Men jag ska göra om lite, göra henne ännu vackrare, säger Lars ödmjukt.

Keya Tengmark, med rötter i Bangladesh, är inte heller nöjd med sitt självporträtt. På avstånd betraktar hon det.

– Nja, jag är inte riktigt där än, konstaterar hon.

Konsten att veta när man är klar

Rolf Ekvall har målat en gubbe med hatt.

Hur vet man om tavlan är färdig?

ANNONS

– Det är nåt man bara känner. Man kanske lägger på mer färg och så sabbar man allt, så får man börja om. Men ofta vet man det bara.

Nånting i Rolfs blick säger att den nog får betecknas som färdig, men det får tiden utvisa.

Inger Eriksson, född och bosatt tre veckor i Danmark, är den som målar mest ”naturligt”. Idag sin version av ett foto på en gränd i Jerusalem. Nån kopia av fotot blir det dock inte.

– Jag lägger till lite, förskönar, kanske mer blommor och försöker jobba med ljuset, filosoferar hon.

Egenskriven saga ska bildsättas

Kursledaren själv, Ulla Westling, jobbar med flera tavlor. Först ett kvinnoporträtt och sen en lite Jesus-liknande man. Nu ska hon måla ett hus.

Avviker du inte från ämnet då?

– Nja, man får ju måla vad man vill. Nu vill jag måla ett hus och då gör jag det, slår hon fast.

Några av konstnärerna har även skrivit texter, till exempel Sabar Ali, ursprungligen från Irak, som bildsätter sin berättelse om Dana och Björnen. Den utspelar sig i bergen i Kurdistan.

– Det är en björn som kidnappar små pojkar, berättar han.

Gillar gemenskapen i gruppen

Det finns även en norska och en finska (och en kinesiska, men hon fick förhinder idag!) i gruppen. Julie-Ann Silvereke Elmgren från vårt västra grannland väntar på att en tavla ska torka. Nu skissar hon på en lång mörk gestalt.

– Men det kan jag ljusa upp sen, lägga på flera lager, lovar hon.

Färggladare är det då hos Ulla Lidman, vars tavlor går i rosa toner.

– Oj, ja det har jag inte tänkt på, det kanske är något undermedvetet, säger hon på klingande finlandssvenska.

Ragna Herrgård (ja, Sighsten var hennes svåger) gillar gemenskapen i gruppen och att man kan diskutera tavlorna.

Hur hård vågar man vara?

– Ganska så hård, fast det är ju mer konkret, typ att ”kanske du skulle göra si eller så”. Det är ingen som tar illa upp här. Vi känner ju varann! säger hon.

Vill ha hjälp av läsarna

När terminen är slut kommer det finnas en hel hoper tavlor färdiga. Frågan är hur Solnaborna ska få kunna ta del av dem?

– Jaaa, nu vill vi hitta en bra plats att ställa ut på. Kan du inte fråga läsarna om de har något tips? säger Ulla Westling.

Så – läsare, konstälskare – upp till bevis!