Välj ditt område
Brukar du hälsa på honom utan att riktigt veta vem han är? Lokala kändisar i Södra Järva
Brukar du hälsa på honom utan att riktigt veta vem han är? Lokala kändisar i Södra Järva

Har inte vi setts förut?

Reportage Du vet inte deras namn eller var ni träffats förut - ändå är personen på gatan så välbekant du nickar hej.
Det handlar om de vi möter i vardagen igen och igen utan att lära känna. Mitt i bestämde sig för att ta ett snack med några av dem.

Är du en lokal kändis i södra Järva?

– Jag tror att jag är ganska känd i Tensta. Men jag tänker inte på sådant. Jag gör det jag ska. Men det är många som säger hej.
Birgitta Notlöf har aldrig bott i Tensta. Men för många är hon ett välbekant ansikte ändå. För 25 år sedan startade hon kunskaps- och designcentret Livstycket på tolv kvadrat i Bussenhusskolan. I dag finns decenniers tyger skapade av kvinnor som kommit för att lära sig svenska och hantverk i de större lokalerna på Tenstagången.
– Det jag minns är mycket skratt, att vi har haft väldigt roligt när vi har visat vägen in till svenskan. Jag träffade en kvinna på Lidl häromdagen. Hon sa att hon saknar oss. Jag frågade, vad gör du? Jag jobbar, svarade hon. Hon sa att de pratat om att man får gå i pension sedan, men det tänker jag aldrig göra, sa hon. Sådant gör mig rörd. När man kan tjäna sina egna pengar är man fri. Och folk jag träffar ser så glada ut.
Vad är det bästa med att jobba här?
– Att det handlar om självständiga kvinnor som klarar sig själva.
2. Faraj Chamoun, Tensta blommor
– Alla känner mig. Alla hejar på mig.
Det blir "fem minuter med alla" säger Faraj Chamoun medan han slänger upp handen för att heja på någon som går förbi i Tensta centrum.
– De flesta kunder säger att jag får bestämma hur buketten ska se ut. Jag njuter när jag får göra något vackert. När du pratar om blommor pratar du om kärlek. Det är naturen. Jag har älskat naturen hela mitt liv.
Faraj Chamoun har bott i Tensta sedan han kom till Sverige i början av 1990-talet. En del kanske känner igen honom från hans tidigare butiker i Husby centrum och Tenstagaraget. I över 20 år har han sålt blommor i området - utan en enda sjukdag, säger han.
– Jag jobbar själv eftersom jag inte har råd att anställa. Förut kom många hit från Spånga och Rinkeby. Men sedan Försäkringskassan, Systemet och det mesta andra försvann har det blivit svårare att klara sig.
Hur trivs du med jobbet?
– Jag älskar mitt jobb.
3. Hassan Farzaneh Kashani, Databutiken
– Överallt, för helvete! Överallt är jag som ett frimärke. För en stund sedan gick jag in på gymmet för att träna, men jag svär, det gick inte. Mina 40 minuter gick åt till att folk sa hej.
I ett kvarts sekel har Hassan Farzaneh Kashani, som blev kär i elektronik som barn i Iran, sålt och lagat apparater i Rinkeby centrum. Det kan vara svårt att hitta en plats att vara ensam på när alla känner igen en, säger Hassan.
– Ibland säger jag till min fru, vi går långt bort och äter någonstans, sedan säger den som serverar maten: men är du här!
Det tycks inte bara vara kunderna som känner igen Hassan. När Mitt i är här kommer en man in som Hassan inte känner igen. "Du är ny här", säger han direkt.
– Det har gått bra för mig. När kundernas hopp är ute kommer de hit. I dag har jag kunder till och med utanför Stockholm.
Trivs du med jobbet?
– Trivs och trivs, efter 26 år känner jag mig hemma. Jag är van med min plats nu.
4. Ingrid Johansson, Rinkeby bibliotek
– Det händer att folk känner igen mig på Lidl när jag är och handlar. Då säger folk hej.
Ingrid Johansson är en relativ nykomling i Rinkeby. För två år sedan började hon jobba här som nyutbildad bibliotekarie. Men hennes bokintresse har också lett till att hon blivit bekant med många, säger hon.
– Det finns många stammisar på biblioteket som man träffar ofta. Man frågar hur det gick på tentan och så. Det är kul. Vissa kommer hit bara för att läsa tidningen, vissa sitter och pluggar, medan andra är här för våra aktiviteter.
Ingrid Johansson tar fram Vilhelm Morbergs klassiker Utvandrarna.
– Just nu jobbar jag med en lättläst bokcirkel. Det är kanske därifrån folk känner igen mig mest.
Måste man vara tyst här inne?
– Det måste vara en trevlig miljö. Man ska inte väsnas. Men det är klart att man kan sitta och prata med varandra.
5. Damla Coskun, Matvärlden Tensta
– Speciellt i Tensta och Rinkeby kan folk komma fram och fråga hur det är med mig. De tror att vi är kompisar. Ibland känner jag inte igen dem, men de känner igen mig.
Kommer du ihåg vad kunderna handlar?
– Nej, om en kund kommer tillbaka efter tio minuter kommer jag inte ihåg vad de har köpt.
Damla Coskun säger att hon är ett bekant ansikte framför allt bland en del äldre kunder för att hon kan deras hemspråk, turkiska. Efter att ha arbetat här först på timmar med att fylla på varor, sedan i kassan och nu som kassaledare, har hon börjat se ett mönster i vissa kunders beteende, även om hon inte vet vad de heter.
– Ibland när vi får ny kassapersonal går de inte till den kassan. Då spelar ingen roll hur lång kö det är vid den andra kassan. De ställer sig ändå där.
Hur trivs du med jobbet?
– Jag tycker att det är ganska roligt. Det blir nio år nu så jag känner mig hemma och bekväm här.
Din bästa Stockholmsguide

Fler nyheter från Hela Stockholm

Musiklarm i Hässelby gård
Nyheter

Klassisk musik ska störa ungdomshäng i garage

Brott

Polisen efter skottlossning: Söker vit bil

Brott

Två sexofredande anmälda på We Are Sthlm

Sport

Alexander Östlunds dotter svensk mästare

Nyheter

Fängelse för bedrägeri av Djursholmsvilla

Insändare

”Gärdets gräs dödar”