Järva skulle lösa bostadskrisen. Iréne Arturssons familj var bland de första att flytta in
Järva skulle lösa bostadskrisen. Iréne Arturssons familj var bland de första att flytta in
Ett kvällstidnings löp från byggtiden, hämtat från boken "Tensta utanför mitt fönster."
Ett kvällstidnings löp från byggtiden, hämtat från boken "Tensta utanför mitt fönster."
Tensta centrum 1969 - byggarbetsplats med hyresgäster.
Tensta centrum 1969 - byggarbetsplats med hyresgäster.
Iréne Artursson, hennes man och deras tre barn var bland de första att flytta in i Tensta.
Iréne Artursson, hennes man och deras tre barn var bland de första att flytta in i Tensta.
Farligt? Lekdäck – så kallades lekplatserna på garagetaken mellan husen.
Farligt? Lekdäck – så kallades lekplatserna på garagetaken mellan husen.
Järva var innan programmet åkrar, skogspartier, gårdar bland dem Stora Tensta.
Järva var innan programmet åkrar, skogspartier, gårdar bland dem Stora Tensta.
Bilden är tagen dagarna innan kvinnan vräks för att göra plats åt miljonprogrammet.
Bilden är tagen dagarna innan kvinnan vräks för att göra plats åt miljonprogrammet.
Familjen Arturssons hem på Kämpingebacken 13 - blev museum.
Familjen Arturssons hem på Kämpingebacken 13 - blev museum.

Miljonprogrammet: När Tensta löste bokrisen

Nostalgi / Reportage Tensta var först ut när miljonprogrammet byggdes. Området skulle lösa landets bostadskris.
Iréne Arturssons familj var bland de första att flytta in.
– Lägenheterna var fantastiska, det kändes om att flytta in i en balsal, säger hon.

När Iréne Artursson klev in i lägenheten på Kämpingebacken 13 i Tensta 1969 var hennes skor täckta av lera.

Bara de två första våningsplanen i huset var färdigbyggda, resten av fastigheten var inslaget i pressning. Utanför saknades ordentliga vägar och huset var omgivet av lera.

– Jag var inte någon storstadsmänniska och vi hade hamnat på en smutsig byggarbetsplats. Det tog ett par år innan det blev ordentligt. Men lägenheten var fantastisk – stor och luftig, säger Iréne Artursson, som idag är 75 år.

”Lägenheten var fantastisk – stor och luftig”

Iréne Artursson

Hennes familj var bland de första som flyttade in i Tensta 1969, när miljonprogrammet hade påbörjats.
Precis som idag var bostäder en politiks ödesfråga i slutet av 60-talet. Därför skulle en miljon bostäder byggas i landet mellan 1965-1974.

Det skulle gå fort

Områdena i Järva delades in i ett rutmönster och man byggde bostäder efter en upprepad form. Det skulle gå fort och det fanns ingen infrastruktur – en provisorisk busslinje, leriga gångvägar, bristande social service och en tillfällig butik i en barack.

– Jag fick stå i en 20-30 meter lång kö varje gång jag skulle handla för att ens komma in i butiken. Och glömde man något fick man gå ut och börja om igen, så trångt var det.

Senare ordnades bussturer till Jakobsberg för att Tenstabor skulle få tillgång till en större livsmedelsbutik.

En av de stora aktörerna i Järva var Svenska Bostäder. De informerade sina nya hyresgäster i en broschyr 1969 om läget i området: ”Vi vill uppmärksamma Er på att Ni flyttar till en stadsdel i varande. Ni kommer med andra ord en tid framöver att bo på en byggarbetsplats med allt vad det innebär…”.

Problemen ledde till att Tensta fick utstå massiv kritik, speciellt i massmedia. Situationen förbättrades i takt med att stadsdelen växte fram och sociala inrättningar, skolor och centrumanläggningen färdigställdes.

Misstagen skulle inte upprepas

I fem år fick de som bodde i södra Järva vänta innan de fick en tunnelbana. Kista blev slutpunkten för miljonprogrammet i Järva. Då skulle inte de misstag som begåtts i södra Järva upprepas och hela stadsdelen stod klar till 1977 – då även tunnelbanan invigdes.

Före miljonprogrammets frammarsch var Järva ett ålderdomligt kulturlandskap med åkrar, skogspartier, gårdar och torp, bland dem Stora Tensta vars byggnader låg vid Stora Tenstagränd. Järvafältet var till stor det ett militärt område fram till 1970.

– Det var tur att naturen på fältet fanns eftersom bostadsområden utarmades helt på natur när man byggde på ett mer industriellt sätt än vad man gjort tidigare. Det fanns inte några träd kvar i bostadsområdena, säger Elisabeth Brenning, antikvarie på Stockholms stadsmuseum.

”Bostadsområden utarmades helt på natur när man byggde på ett mer industriellt sätt”

De som flyttade in Järva var främst trångbodda Stockholmare, norrlänningar och arbetskraftsinvandrare från Finland.

– Det kom väldigt många människor på en gång som inte kände varandra. Det fylldes också snabbt på med mer arbetskraftsinvandring, från Chile och Grekland, säger Elisabeth Brenning.

”Hur är det att invandra i Stockholm”

Iréne Arturssons familj hade hamnat i Tensta efter att hennes man blivit arbetslös i Jönköping och blev erbjuden ett nytt i huvudstaden.

– Vi fick vara med i tv-program med teman ”Hur är det att invandra i Stockholm”.

Men 1978 gick familjen Arturssons flyttlass från södra Järva.

– Om det inte var för att området spårade ur med bland annat drogförsäljning hade jag bott kvar i lägenheten än idag, säger Iréne Artursson.

Fakta

Arturssons hem blev museum

Familjen Arturssons lägenhet på Kämpingebacken 13 blev ett museum. Här kan man se familjens tre rum och kök som återskapats med tidstypisk inredning, tapeter och praktiska halvfabrikat i den toppmoderna kylen.

Lördag den 7 oktober visas lägenheten för allmänheten. Den 2, 9, 16 december kommer även julvisningar att hållas i lägenheten. Biljetterna släpps 19 september.

Källa: Stockholms stadsmuseum
Fakta

Stadsdelarna har namn efter gamla gårdar

Till riksdagsvalet 1962 hade den så kallade Järvabomben släppts där bostäder för 160 000 människor utlovades på Järvafältet inom åtta år.

Tongivande arkitekter för miljonprogrammet i Tensta var Göran Sidenbladh, Igor Dergalin och Josef Stäck vid Stockholms stadsbyggnadskontor.

När Tenstas första högstadieskola var färdigbyggd 1969 skrev DN ”Sveriges första industribyggda skola”.

De flesta av dagens stadsdelar i Järva har namn efter gårdar som fanns på Järvafältet.

Källa: Boverket, Stockholms stadsmuseum, boken, Tensta utanför mitt fönster.