Min lokala hjälte

Ted lever vidare genom musiken

Ted 1994, tre år före sin död, tillsammans med sin hund Higgins.  foto: privat
Ted 1994, tre år före sin död, tillsammans med sin hund Higgins. foto: privat
Kenneth Gärdestad skrev texterna och Ted komponerade och sjöng.foto: Stefan Källstigen
Kenneth Gärdestad skrev texterna och Ted komponerade och sjöng.foto: Stefan Källstigen
Ted Gärdestads liv präglades både av stora framgångar och svår psykisk sjukdom. Nu planeras en film om hans liv och tragiska död.
För Lokaltidningen Mitt i berättar brodern och låtskrivarpartnern Kenneth Gärdestad om uppväxten, låtarna och saknaden.

På skolavslutningar runt om i Sverige, just när den vibrerande sommaren är på väg att brisera klämmer tusentals skolungar i med ”Sol, vind och vatten, är det bästa som jag vet”.

– Fast Ted sjöng ”sol, vin och vatten”, men jag tyckte nog att det skulle vara ett ”d” med. Vi tänkte inte alls på energi eller atomkraft när vi skrev den, säger Kenneth Gärdestad.

Få svenska artister är så älskade som Ted Gärdestad. Nu planerar bolaget Stellanova, som ligger bakom den framgångsrika filmen ”Monica Z”, en film – eller tv-serie – av hans liv.

– Vi har ett konkret arbete som pågår och skriver ett utkast till manus, men mer än så är för tidigt att säga, säger Cecilia Forsberg-Becker, producent för projektet.

Tillsammans gjorde bröderna Gärdestad sju album. Kenneth skrev texterna och Ted komponerade och sjöng. Men alltid på Teds premisser. Den åtta år äldre Kenneth fick anpassa texterna till Ted, som var 15 år när första plattan ”Undringar” släpptes 1972.

– Jag försökte alltid beskriva något utifrån Ted, säger Kenneth.

Men Sollentunabrödernas musik har djupare rötter än så.

Kenneth minns när han första gången fick träffa sin lillebror. Trots att han, pappa Arne och storebror Kjell skidat över Edsviken för att besöka Ted och mamma på sjukhuset blev Kenneth inte insläppt. Han var för liten. Första mötet blev i stället en vecka senare.

– Jag mötte dem i vår mörka hall och Ted var ljus på något sätt. Hela minnet är ljust, hur mamma höll honom i famnen och hela hallen lystes upp. Dessutom luktade han så gott!

Det stod snart klart att Teds väg var utstakad. Han fick sitt första instrument innan han fyllt ett och när familjen flyttade till en villa på Åkervägen i Helenelund skaffade de ett riktigt piano.

Vid sex års ålder fick han ett dragspel. Den första melodin han skrev fick namnet ”Sollentunavalsen”. Bland Teds första framträdanden var när han bara åtta år gammal uppträdde i Hylands hörna – en jättegrej på den tiden.

– Ted hade talang på en massa olika sätt. Han kunde komponera direkt och var duktig på att sjunga och uppträda, säger Kenneth.

Snart började bröderna skriva låtar tillsammans.

– Musiken kom genom mamma och pappa, men det var jag som drog in popen i familjen.

För Kenneth hade det varit Elvis Presley och Tommy Steele som gällde, men när Beatles slog igenom blev de snart husgudar. Kenneth och Ted lovade varandra att de inte skulle hamna på Svensktoppen utan det ungdomligare Tio i topp.

Det blev precis tvärtom.

I stället visade Stikkan Andersson på skivbolaget Polar intresse för bröderna. Där fanns också två andra personer som gillade deras musik. De hette Benny Andersson och Björn Ulvaeus.

– Stikkan sa att det var bra, ”men kom tillbaka när ni har skrivit svenska texter”. Jag fick också lite rättstavningsregler. Stikkan sa: Det ska vara ”himlen” med ett ”m” och ”himmelen” med två. Och så sa han: Det får inte låta lillgammalt.

Låtarna hade Ted i centrum och texterna var tvungna att följa med hans ålder. Dessutom var det många som ville ha sin vilja igenom.

– Ted kunde säga att han ville ha en text där många vokaler var ”u”. Björn och Benny hade åsikter och dessutom gillade inte vår producent Michael B. Tretow bokstaven ”p” eftersom det skapade puffljud.

Du var vuxen och Ted var barn. Hur var det att få det stora genombrottet tillsammans med en 15-åring?

– All välgång upplevde vi tillsammans och jag var lika glad för den som Ted. Det var inte så att vi sprang runt på moln, utan varje skiva var tvungen att bli bättre än den förra.

Fram till 1981 släppte Ted och Kenneth sex skivor.

– Vi slutade egentligen aldrig att göra musik. Den dagen vi slutade var dagen då Ted dog.

Men 1981 hade något hänt. Ted hade några år tidigare blivit vald till århundradets artist. Men nu kände han, enligt Kenneth, förvirring.

– Ted hade börjat fundera på meningen med allt. Alla vet vem jag är utom jag själv, sa han till mig. Han kände sig som figuren Ted.

Ted sökte efter något och genom meditationen kom han i kontakt med gurun Bhagwan och dennes sekt i USA. Ted tog avstånd från sitt tidigare liv och ville inte kännas vid nära relationer.

– Det var en hemsk upplevelse för mig. Men det blev slutet på en period och början på något ­ annat. Jag satsade på mina arkitektstudier och Ted satsade på … Bhagwan.

En dag fick Kenneth ett samtal från danska Helsingör och någon berättade att Ted var på väg hem, men inte kunde ta hand om sig själv.

Kenneth mötte honom vid tåget.

– Han var otroligt smal. Jag sa till honom: Du är det vackraste levande lik jag har sett.

Teds psykiska hälsa var dålig. Han hörde röster och hade vanföreställningar. Kenneth och hans familj, som bodde i stan, bestämde sig för att flytta hem till Sollentuna och Ted flyttade in hos dem.

– Då började vi göra musik igen. Det var en härlig tid egentligen. Jag var arbetslös några år under 90-talet och det gav oss möjlighet att vara tillsammans igen, så gott vi kunde med sjukdomen.

Ted hade drabbats av schizofreni. Och 1997 tog han sitt liv genom att hoppa framför tåget vid Häggviks station. Fram tills dess hade inte Kenneth eller någon annan pratat högt om Teds sjukdom. I dag är det annorlunda.

– Jag har kämpat för att få bort skammen. Ted var livrädd för att få en diagnos och stämpel. Ingen blir frisk av att vi säger orden, men om vi erkänner psykiska sjukdomen kan andra få behandling i tid.

Därför känns det också bra att Teds liv kanske blir film.

– Ted lever vidare genom musiken. Och genom att berätta om honom får jag en känsla av att Ted fortfarande lever.

Blir det inte smärtsamt att se ert liv på film?

– Det hoppas jag! Jag hoppas att den ska beröra, annars är det ingen poäng. Även om utgångspunkten är musiken så är hela livet relevant för filmen. n

Ted hade börjat fundera på meningen med allt. Alla vet vem jag är utom jag själv, sa han till mig.

Fakta

begravd på silverdals griftegård

Namn: Ted Gärde­stad.

Född: 1956.

Död: Tog sitt liv 1997, 41 år gammal och är begravd på Silverdals griftegård.

Uppväxt: Sollen­tuna.

Familj: Mamma Margit, pappa Arne, bröderna Kenneth och Kjell (dog 2000) samt barnen Sara Zacharias och Moishe Zacharevsky.

Aktuell: Ständigt aktuell. Nyligen avslöjades att det finns planer på att göra film eller tv-serie av hans liv.

Fakta

Karriären i korthet

Debuterade 1972 med albumet Undringar”. Singeln Jag vill ha en egen måne blev en stor hit.

Släppte fram till 1981 sex album med hits som Sol, vind och vatten, Eiffeltornet, Himlen är oskyldigt blå och För kärlekens skull.

Medverkade i Melodifestivalen fem gånger mellan 1973 och 1980 och vann 1979 med Satellit.

Fick en hit 1981 med låten ”Hubba Hubba Zoot Zoot” tillsammans med Michael B. Tretow under namnet Caramba.

Släppte sin sjunde och sista skiva 1994, Äntligen på väg.

Efter Teds död har flera samlingsplattor med hans musik släppts.

2005 hade musikalen ”Sol, vind och vatten” med musik av bröderna Gärdestad premiär.

2013 släppte dottern Sara Zacharias skivan ”Mot solen” med sex av Teds outgivna låtar.