Efter 42 år som chef för Skansenakvariet håller Jonas Wahlström på att fasa ut sig själv och lämna över till Ana Wahlström.

Vi fick en intervju med far och dotter och en inblick i deras galna värld.

Calle Godani byline för krönika

Kan någon snälla göra reality-tv av det här?

Om vår intervju på Skansenakvariet hade varit ett avsnitt av Familjen Wahlströms galna värld så hade ni fått se:

✔️En apa kissa på oss.

✔️Polisen ringa in med en prostituerad pytonorm som behövde ny bostad.

✔️Hur ett TV-team från Azerbajdzjan plötsligt dök upp oanmälda – utan att det hade något att göra med delegationen från en djurpark i Kazakstan som redan satt och väntade i en annan del av Skansenakvariet.

✔️Och så den obligatoriska strypningen av reporter med hjälp av kungsboa.

Ormar avskiljare

Ingen zoolog

Alla vet ju vem Jonas Wahlström är. Men det många inte vet är att det är han som äger Skansenakvariet.

– Jag är inte veterinär eller zoolog. Min enda utbildning är att jag gick ut nian med dåliga betyg, säger han.

– Och jag är inte heller Skansenchef, som jag blev presenterad som nyligen i radio.

Men det inte konstigt att folk tror det. Jonas Wahlström är mer Skansen än någon annan levande människa.

Allt började med att han fick ett årskort av sin mormor, som visste att han hade ett intresse för djur. Sedan spenderade han allt mer tid på Skansen och allt mindre tid i skolan. Som nioåring skolkade han och cyklade från Östermalm till Skansen, där han snart blev ett bekant ansikte för djurskötarna.

Började som hjälpreda

– Till slut insåg de att de inte skulle bli av mig och lät mig bli hjälpreda, säger han.

Vid tolv års ålder fick han börja hjälpa till att ta hand om elefanterna.

En 16-årig Jonas med bruten näsa efter en örfil från en elefant. Foto: Skansenakvariet

16-årig Jonas med bruten näsa efter en örfil från Skansenelefanten Bambina. Foto: Skansenakvariet

När han var 22 år lyckades han övertala den dåvarande Skansenchefen Nils Erik Bæhrendtz att låta honom få prova att inrätta ett terrarium i det gamla aphuset som stod i förföll. Det gjorde succé och fyra år senare blev det en permanent del av Skansen. Jonas Wahlström hyr nu lokalerna av Skansen för en miljon kronor om året.

Pyton från bordell

Under Hans Alfredssons tid som Skansenchef byggdes Skansenakvariet ut med det nya aphuset, den del där dvärgsilkesaporna och lemurerna bor i dag.

Detta berättar Jonas medan vi strosar runt bland aporna. Plötsligt sprakar komradion till.

– Jonas, polisen söker dig, säger en medarbetare.

– Gäller det bordellpytonen? Säg åt dem att ringa tillbaka om en halvtimme, säger Jonas Wahlström.

Sen förklarar han.

Ormar avskiljare

Ormar som släppts ut

– Polisen slog till mot en lägenhetsbordell på Söder i går. I ett rum hittade de en pyton som de vill att vi tar hand om.

Varje år får Skansenakvariet in massvis med upphittade djur som ingen annan vet hur de ska handskas med.

– Det är många ormar som blivit större än ägaren tänkte sig. Då släpper de bara ut dem, säger han.

De får in mellan 30 och 40 vattensköldpaddor om året. Men de har också fått in bland annat en 1,75 meter lång leguan och en nattapa som oförklarligt dök upp i en trädgård i Täby.

Och så spindlar så klart.

Det här är nämligen inte första gången som Mitt i och Jonas Wahlströms vägar möts.

Spindel i banankartong

En gång kom en bananleverans till Mitt i-redaktionen. Ur kartongen kröp en spindel som bedömdes så stor att den var värd att skriva om. Tidningens vaktmästare Egil fångade in den i en gammal kaffekartong och undertecknad reporter fick i uppdrag att ta med den till Skansenakvariet för att ta reda på vilken art det var och om den var giftig.

Jonas Wahlström mötte upp på parkeringsplatsen utanför. Men när han öppnade locket för att titta på spindeln, smet den ut och började springa runt mellan våra ben.

– Ojdå, sa han och klev runt för att se var den tog vägen.

”Där rök storyn”

Plötsligt var den borta. För ett ögonblick verkade det som om Jonas hade trampat på den, och där med mosat en bra story.

Men den hade krupit upp innanför Jonas byxben. Han skakade vant ut den igen och fångade upp den med handen.

Proceduren upprepade sig några gånger medan han svarade på frågor om spindeln.

– Svårt att säga vilken art det är, men någon tropiskt sort. Jo, den var nog giftig, men inte farlig för människor.

Sen släppte han ut den i regnskogen inne på Skansenakvariet. Samma regnskog som barnfamiljer strosar runt i dagligen.

Ormar avskiljare

Första bettet

– Vi brukar säga att man är bara rädd för en djurart tills man blivit biten av den, sen släpper rädslan. Jag har fortfarande aldrig blivit biten av en lemur, så de har jag lite extra respekt för, säger Ana Wahlström, Jonas dotter.

Krokodilerna då, tänker ni? Jodå. Tre gånger har Ana blivit biten av krokodiler.

– Första gången var jag tolv år och pappa tyckte att vi skulle ta en bild där jag pussade en krokodil. ”Men, pappa, tänk om den biter mig”, ”Nejdå, den kommer inte bita dig”, ”Men, pappa, borde vi inte tejpa käkarna på den i alla fall”, ”Nejdå, det är ingen fara”, berättar Ana Wahlström.

– Till slut böjde jag mig fram för att pussa den och då högg den mig i läppen. Jag hade ett ärr här i flera år, säger hon och visar på underläppen.

– Äh, den krokodilen var inte så stor, säger Jonas Wahlström.

Djuren rymmer

Det händer också att djur rymmer från Skansenakvariet. Inte krokodilerna, men nästan alla andra djur har rymt någon gång, enligt Ana. Surikaterna var tidigare fria att komma och gå som de ville, men efter att de stört ett genrep för Allsång på Skansen tvingades Skansenakvariet höja glasbarriären på deras anläggning. Då grävde de sig ut istället.

De minsta aporna kan fortfarande ta sig ut och gå runt på taket.

– De brukar alltid komma tillbaka, säger Jonas Wahlström.

Surikat som grävt tunnel och rymt från Skansenakvariet
Surikat som grävt tunnel och rymt från Skansenakvariet. Foto: Skansenakvariet

Smugglade in Ana

Jonas är med i ett internationellt nätverk av djurparker och har hjälp till att rädda flera hotade djurarter. Han har också rest till Nordkorea ett tjugotal gånger och hjälpt till att bygga upp Djurparken i Pyongyang och bland annat smugglat in starka bedövningsmedel genom Kina eftersom Nordkorea inte kunde få tag i sådana som behövdes för att söva större djur.

– Men det största djur som jag smugglat in i Sverige är Ana, säger Jonas.

Det är sant. Jonas Wahlström och hans hustru Christina villa adoptera två barn från Colombia och Guatemala, men den svenska socialtjänsten sa nej eftersom det ansågs vara för krävande att ta emot två adopterade barn samtidigt.

Distraherade tullen

– Allting var klart med de lokala adoptionsmyndigheterna så vi körde på och kopierade adoptionspapperna för den enda godkända adoptionen, säger Jonas.

När de kom tillbaka till Arlanda hade de med sig två barn men bara inresetillstånd för ett.

Tito och Ana Wahlström med anakonda grönbete på familjens lantställe i södra Stockholm

Tito och Ana Wahlström med en anakonda på grönbete på familjens lantställe. Foto: Privat

– Men tullen och gränspolisen var mer intresserade av aporna sin vi hade med. Så vi kom genom, säger Jonas.

Blev polisanmälda

När socialtjänsten upptäckte vad de hade gjort blev de polisanmälda och ställda inför tingsrätten.

– Det slutade med att åklagaren la ner det och önskade oss lycka till, säger Jonas Walström.

Ana Wahlström utbildade sig egentligen till lärare, men halkade sen på krokiga vägar in på pappas bana. Hon har ärvt hans djurintresse.

Lemurer i svenska skogen

Inte konstigt, eftersom hon växt upp på Skansenakvariet och på familjens sommarställe i södra Stockholm, som fungerar som en filial till akvariet med massor av exotiska djur. Där springer lemurer fritt i den svenska skogen och kommer när Jonas ropar på dem med sitt hemgjorda lockrop:

– Lemuuur lemuuur lemuuur.

Ana Wahlström blev hämtad med kamel när hon tog studenten.

Ana Wahlström blev hämtad med kamel när hon tog studenten. Foto: Privat

Ormar avskiljare

Eget avelsprojekt

Ana Wahlström skulle egentligen tagit över Skansenakvariet redan för några år sedan, men livet kom emellan.

– Pappa samlade personalen och sa att jag hade startat ett eget avelsprojekt. Det tog en stund innan de förstod att det var jag själv som väntade barn, säger hon och skrattar.

Nu är hon tillbaka från mammaledigheten och har tagit rodret. Men Jonas dyker fortfarande upp då och då.

– Han kommer ju aldrig sluta jobba, säger Ana Wahlström.

En ung Jonas Wahlström med björnunge på Skansen.

En ung Jonas Wahlström med björn i famnen på Skansen. Foto: Skansenakvariet.

Mitt i:s nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

Få de bästa lokala nyheterna från Mitt i Östermalm direkt i din inkorg.

Här kan du anmäla dig till fler nyhetsbrev.

Något gick fel. Vänligen prova igen!

Tack! Vi har skickat en bekräftelse till din inkorg.