När det gäller medellivslängd tillhör invånarna i Sundbyberg knappast länets toppskikt. Bland de 26 kommunerna placerar sig männens genomsnittliga livslängd på plats 22 och kvinnornas på plats 23.

Det hindrade inte Inga-Britta Lindsten från att nyligen fira sin 100-årsdag. Och som hon gjorde det.

– Jag fick till och med en tårta som det sprutade eld ur. Min son vet att jag tycker om sådant, säger hon.

I Inga-Brittas rum på Ekhöjden finner man rikligt med gratulationskort.

Stefan Källstigen

Mitt i besöker henne veckan efter jubileet, på äldreboendet Ekhöjden där hon bor sedan några år tillbaka.

Men allt började i Värmland, i en liten ort utanför Karlstad. Där föddes Inga-Britta den 4 januari 1925, tre dagar efter att Radiotjänst inlett sina sändningar.

Hörde grannens radio

Ett av hennes tidigaste minnen är hur hon som fyraåring hör ett program inifrån grannarnas hem. Vid det laget hade hennes föräldrar själva ingen radioapparat.

– Men det fick de så småningom. Pappa kom hem med en kartong som var jättefin. Det stod "Philips" på den.

Liksom andra 100-åringar har Inga-Britta gratulerats med telegram från kungahuset. "Det är väl roligt naturligtvis, men jag fäster mig inte så mycket i sådana saker precis. De är ju vanliga människor de också", säger hon.

Stefan Källstigen

Som lite äldre har Inga-Britta intresserat sig för keramik och konst, både på hemmaplan och ute i världen. Hennes nu framlidne man Karl-Olof var apotekare och vistades ofta på huvudkontoret i Schweiz.

– Då fick jag följa med. Så vi hade ju ett härligt utgångsläge ifrån Basel och ut i Europa.

Vad har varit roligast de här 100 åren?

– En väldigt rolig period var Österrike och framför allt Wien. Jag var ju konstintresserad och det var väldigt mycket att titta på.

Renlevnadsmänniska

Som nybliven sekelåring hör det till att bli frågad om hur man har burit sig åt för att nå den åldern.

Inga-Britta tror att en del av svaret finns i hennes ointresse för alkohol.

– Jag har velat leva länge och det har jag ju fått göra. Det inbillar jag mig, att det får man inte göra om man inte själv hjälper till.

Inga-Britta och Karl-Olof gifte sig 1952. De hann fira guldbröllop innan Karl-Olof gick bort.

Stefan Källstigen

Fysiskt har hon blivit lite skröplig och har svårt att gå. Men intellektet är kvar.

– Jag kan läsa och göra vad jag vill med pennan, så att säga. Sedan kommer min son varje dag och uträttar ärenden och hjälper mig.

Hon konstaterar att hon känner sig inlåst på äldreboendet, eftersom hon inte längre kan göra allt som hon vill.

– Men vad sjutton, min son kan ju inte dra ut mig. Är man över 100 år så får man ju inte begära att få göra det man vill.

Är det något särskilt du saknar?

– God mat, självklart. Och sedan umgänget. Jag träffade en dam i dag och försökte prata, men hon hörde inte och såg inte. Man har inte några att byta samtal och diskutera sitt liv med.

Vad saknar du mest att äta?

– Långkok. Och jag tycker väldigt mycket om skaldjur, men det är ju inte till att tänka på.

Så vad gör dig glad som 100-åring?

– Naturligtvis att jag finns till och kan få träffa min son. Det är jag ytterst tacksam för, att jag har fått bli så gammal. För annars hade jag ju inte kunnat träffa min son.

Bruna bönor i himlen?

Inga-Britta har också varit noggrann med att bejaka sitt konstintresse, även på Ekhöjden. Det skvallrar tavlorna på hennes väggar om.

– Jag vill ju ha det trivsamt omkring mig. Det tycker jag att jag har lyckats med.

Många av sina 100 år har Inga-Britta ägnat åt att jobba som hushållslärarinna. Yrket har varit henne till gagn på flera sätt i livet. "Det viktigaste jag har lärt mig är att kunna hantera människor", säger hon.

Stefan Källstigen

Favorittavlan har varit med minst lika länge som hon själv. Den föreställer en flicka som sitter på sängen med knäppta händer.

Förmodligen läser hon "Gud som haver", tror Inga-Britta.

– När jag var liten var jag så intresserad av gud. Jag frågade min mamma: "Om jag kommer till himlen, tror du att jag får bruna bönor då?"

– "Du får väl fråga", sade hon. Jag gjorde det, men har aldrig fått något svar på det.