(rubrik saknas)

Varje dygn gör polisen 9–10 utryckningar på självmordslarm i Stockholms län och varje år tar 300 personer sitt liv. Johan var 20 år när han tog sitt liv. Mamma Pirjo berättar om hur hon tvingats lära sig leva med sorgen.

Det var en underbar försommardag. Pirjo Stråte vaknade och kände ett lugn hon inte känt på länge. Hon gick ut i korridoren i lägen-heten och såg dörren till sonen Johans rum stå på glänt.

– Jag kände direkt att något var fel. Han lämnade aldrig dörren öppen, säger hon.

När Pirjo klev in i rummet låg Johan med ansiktet ner i sängen. Blandrashunden låg bredvid och vaktade. När Pirjo sprang fram högg hunden henne i armen. Till slut lyckades hon vända kroppen och fick bekräftat att han var död.

På golvet stod skrivet i svart tusch ”Jag önskar jag hade orden. Det är inte för er skull jag gör det här utan för min skull. Jag älskar er alla. Älskar dig mamma. Älskar dig mamma”.

Johan var 20 år gammal när han svalde tabletter tillsammans med alkohol. Han hade tidvis varit djupt deprimerad och hade till sist gått med på att träffa en psykiatriker. På nätterna grät han ofta och sa till sin flickvän att han inte ville leva längre. Att det vore bättre om han var död.

Plötsligt en dag verkade allt vara bättre.

– Om jag hade vetat det jag vet i dag, att om man bestämt sig för att ta sitt liv så blir man lugn och harmonisk, så hade jag inte lämnat honom obevakad, säger hon.

I två år var Pirjo konstant arg.

– Bilen var min bästa vän. Jag körde mycket, satt i bilen och skrek och skrek, hamrade och slog.

Till slut tvingades hon lära sig att leva med sorgen.

I dag har det gått 15 år. Pirjo Stråte är ordförande i SPES (Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd) i Stockholm. Hon berättar att det är många unga som mår dåligt och som dras med självmordstankar.

– Bara den senaste tiden har tre ungdomar från en skola i innerstan tagit sina liv, säger hon.

Enligt Pirjo är det vanligt att ungdomar begår självmord inför skolavslutningen eller mellan jul och nyår.

– Alla ser inte fram emot loven. Det är inte ens alla ungdomar som får mat hemma, många har det svårt, säger hon.

Enligt henne ligger två elever i varje klass i faro- zonen.

– Det är jätteviktigt att man pratar om självmord öppet, säger hon.

Varje år begår cirka 1 500 personer självmord i Sverige, vilket är tre gånger så många dödsoffer som i trafiken.

Enligt boken ”När någon tar sitt liv” satsar Staten 100–150 miljoner kronor per år på trafiksäkerhet och 3 miljoner kronor på forskning om självmord.

– Självmord är en folksjukdom som vi talar alldeles för lite om. Det är den vanligaste dödsorsaken bland unga, sa förre länspolismästaren Carin Götblad på patient- säkerhetsdagen i våras.

Där talade hon inför hundratals åskådare från vårdsektorn om vikten av att samarbeta och förebygga.

Självmord är också den vanligaste dödsorsaken hos män upp till 70 år och den näst vanligaste dödsorsaken hos kvinnor.

– Men den mest utsatta gruppen är unga pojkar. De är överrepresenterade i statistiken och söker inte hjälp för sina problem. Vi måste komma åt den här gruppen.

Den 18 april lanserades Spis-projektet (Suicidprevention i Stockholms län) som är ett samarbete mellan blåljusmyndigheterna.

I Spis-projektet ingår flera delprojekt, bland annat ”polis och sjuksköterska i radiobil”.

I våras fattade Carin Götblad beslut om att delprojektet med en polispatrull och en sjuksköterska från psykiatrin skulle förlängas med två år. Nu är det upp till nya länspolismästaren Mats Löfving att bestämma om projektet ska fortsätta.

– Vi vill köra igång så fort som möjligt. Men innan dess måste vi få ett beslut från nya länspolismästaren, säger Paul Hansson, ansvarig för delprojektet vid polisen.