Min lokala hjälte

Tre greps för granatattacken

Den attackerade polisbussen uppställd vid polisstationen.
Den attackerade polisbussen uppställd vid polisstationen.
Polisen grep på tisdagsmorgonen tre personer efter granatattacken i Storvreten. Sedan attacken har polisen jobbat systematiskt för att bit för bit ringa in de misstänkta.

– Vi hade i princip ingenting att gå på i från början, säger Daniel Löfgren som lett utredningen.

Efter att ha fått tillgång till stora utredningsresurser kunde polisen gripa tre personer som är misstänkta för granatattacken mot polisen i Storvreten i slutet av augusti. Gryningsräden ägde rum vid två bostäder på två platser i Tumbaområdet och en i norra Botkyrka. Både lokalpolis, piketen, tekniker och Nationella insatsstyrkan fanns med vid tillslaget som ägde rum synkroniserat på tisdagsmorgonen.

– Gripandena skedde odramatiskt och vid 07.30-tiden var allt helt klart, säger Hesam Akbari som är presstalesman för polisen.

Bland de gripna finns en tonåring, en man i 20-årsåldern och en man i 30-årsåldern. Den yngste av dem är anhållen på sannolika skäl misstänkt för försök till mord, mannen i 20-årsåldern är skäligen misstänkt för försök till mord.

– Det finns både avgörande teknisk bevisning och bevisning genom förhör, säger polisinspektören Daniel Löfgren som varit med och lett utredningen.

Mannen i 30-årsåldern är skäligen misstänkt för anstiftan till mord, alltså för att ha förmått de yngre att utföra dådet mot polisen. Någon kastade då en granat mot en polisbuss som stod parkerade i korsningen Odlingsvägen/Storvretsvägen. Granaten av modell M75 exploderade omkring en meter från polisbussens framhjul. Granattypen innehåller 3 000 stålkulor som sprids åt olika håll. Polisbussen träffades av ett stort antal kulor och man hittade 105 hål i fordonet. Enligt polisen var det bara en tillfällighet att ingen av de fyra poliserna i bussen skadades under attacken.

Känner de misstänkta varandra sedan tidigare?

Ja, det kan man säga att de gör.

Enligt Daniel Löfgren har polisen fått stora resurser för att komma fram till ett gripande.

– Vi hade i princip ingenting att gå på från början och visste inte vilken gruppering det handlade om, säger han.

I stället jobbade polisen metodiskt med att bit för bit ringa in de misstänkta personerna.

– Vi började ute i ytterkanterna och sedan började vi ringa in dem. Sedan kom vi närmre och närmre, säger han.

Hur kunde ni få så stora resurser?

– De gick långt över gränsen. Ytterst är det här ett hot mot demokratin. Tar du bort polisen är det ett hot mot hela samhället.

Hur känns det att ni fått till ett gripande?

– Det känns jättebra. Folk har jobbat övertid för det här. Men vi har fortfarande mycket utredning kvar.

Var det inte riskabelt att gå ut innan med att ett gripande var nära?

– Vi hade säkrat utredningen innan, och trodde inte att de skulle försvinna. Det fanns också ett hårt tryck på oss från både ledning och media att berätta något.