ANNONS

(rubrik saknas)

Spårvagnar, cykelbud och torghandel.

Konduktören Sven Goliath dokumenterade vardagslivet i Stockholm under efterkrigstiden. Nu har bilderna blivit utställning och bok.
ANNONS

Sven Goliath var spårvägsanställd – men också en hängiven fotograf. I slutet av 40-talet och under 50-talet dokumenterade han med sin kamera livet i Stockholm ­under folkhemmets storhetstid.

Bilderna kretsar mycket kring trafikmiljön, eftersom det var ett ämne som låg honom nära. Men han hittade också in i skolor, på sjukhus, i verkstäder och till kungliga evenemang.

Sven Goliaths efterlevande har nu donerat stora delar av bild­arkivet till Spårvägsmuseet, som Sven Goliath senare blev chef för. Många av bilderna finns med i den nyutkomna ”Stockholmare i efterkrigstidens vardag”, som ges ut av Trafik-Nostalgiska förlaget och på museet pågår en utställning med hans bilder.

Texterna har skrivits av Christer Leijonhufvud, som växte upp i innerstan på 1940- och 50-talet. Han bodde vid Stureparken och gick på Norra Latin vid Norra Bantorget. Dit kom han med 66:ans buss.

– Den åkte jag ganska ofta till och från skolan. Jag upplevde det gamla Klara. Mina första år, när jag bodde på Gärdet, åkte jag genom Klara varje dag och kunde följa förändringarna med Hamngatsbacken som försvann i slutet av 50-talet. Det var alltid spännande att åka uppför den på vintern när det var halt, man visste aldrig om man skulle komma upp.

Du såg groparna?

– Oh, ja. Men jag förstod nog inte så mycket. Jag tycker att det är förfärligt att det revs så mycket, men då fattade jag inte vidden av det. Det är först som vuxen jag ­insett att det var helt åt helvete.