(rubrik saknas)

För mindre än en månad sedan stod ekarna stolta i lunden vid Manhemsvägen i Bällsta. Cirka 15 ekar med ett par hundra år på nacken samsades om ytan. Två av dem stack ut, var ståtligare än övriga träd. Stammen var en meter i diameter, åldersringarna kunde räknas till 350.

När julhelgen kom sattes sågen i stammarna. Nästan alla träd jämnades med marken. Likaså de två 350-åringarna.

– Det var den sista ekdungen i Vallentuna socken, som annars är en fattig mark vad gäller stora och riktigt gamla träd. Den var en oas i landskapet, säger den numera pensionerade professorn i biologi och Vallentunabon Hans-Erik Wanntorp.

Träden fick ge vika för ett nytt bostadsområde. Husen byggs av exploatören Myresjöhus, som tillsammans med privata markägare även hade trädens framtid i sina händer.

Efter en inventering kom kommunen fram till att det fanns tolv jätteekar man skulle vara rädd om och bevara.

Men vid en övervakning en tid senare upptäckte de att exploatör och markägare inte valt att lyssna på dem.

– De hade bara sparat sex av träden. Vi blev väldigt ledsna när vi upptäckte det, säger Anders Heidenfors Enquist, kommunens projektledare för bygget.

Inget skydd fanns runt träden. Kommunen hävdar att man hade tänkt sätta upp det, men inte hann. Myresjöhus hade därför sin fulla rätt att hugga ner ekarna.

– Men vi upplevde att vi var överens, fram till att vi upptäckte att de var nedtagna, säger Anders Heidenfors Enquist.

Naturskyddsföreningen i Vallentuna är kritisk till både kommunens och exploatörens agerande. Många växt– och djurarter är kopplade till ekarna. Deras överlevnad hänger på dem.

– Ekar är otroligt viktiga för att bevara den biologiska mångfalden. Förlusten av mångfalden är ett av de största miljöhoten. Det är mycket allvarligt att de huggits ner, och de verkar dessutom ha gjort det utan att blinka, säger Margareta Lysell, ordförande för Naturskyddsföreningen i Vallentuna.

Även Hans-Erik Wanntorp poängterar att ekarna gett området ett högt naturvärde. Blåsippor, lungört, desmeknopp och nässelklocka är några av de ovanliga blomsorter som växte ur marken. Hans-Erik Wanntorp har själv studerat platsen och hittat flera rödlistade insektsarter.

– Nu försvinner de för gott, säger han.

Margareta Lysell menar att Myresjöhus borde ha väntat med att hugga ner träden tills kommunen planerat området. Men Myresjöhus hade inte tänkt i de banorna. Att träden var 350 år spelade ingen roll.

– Vi kom överens om att ta ner dem med markägaren. Vi hade vår fulla rätt att göra det, säger Daniel Doverland, projektutvecklare vid Myresjöhus.

Margareta Lysell menar att kommunen i första hand inte skulle ha valt att låta marken bli bostadsområde, med tanke på naturvärdet.

Kommunen håller fast vid att man inte hann sätta upp ett skydd. Men nu måste man se framåt, betonar Anders Heidenfors Enquist.

– Det är beklagligt att träden försvunnit. Men vi vill att det ska bli ett bostadsområde, vilket varit bestämt sedan länge.