Min lokala hjälte

30 år sedan Palme mördades

På söndag har det gått 30 år sedan statsminister Olof Palme sköts ihjäl på Sveavägen. Mordet, som ännu är ouppklarat, var det första på en nationell ledare i landet sedan Gustav III sköts 1792. Och det förändrade Sverige.

– Det blev en chock både för enskilda och för nationen. Sådant kunde hända i andra länder men inte i Sverige, tänkte vi nog alla innan. Det blev inledningen till ett annorlunda Sverige, med en del våldsinslag, ett annat allvar, och större försiktighet. Det hände någonting. Det var en ljusare och öppnare tid före mordet.

Så säger Ingvar Carlsson, mångårig medarbetare och nära vän till Olof Palme och dessutom den som axlade rollen som statsminister efter mordet.

– Normalt är man ju glad och upprymd när man blir statsminister, men så var det ju inte för mig. Jag hade helst sluppit, konstaterar i dag 81-årige Ingvar Carlsson.

Minns du när du träffade Olof Palme första gången?

– O, ja, mycket väl. Det var i månadsskiftet februari-mars 1956. Jag mötte honom på centralen i Borås, han kom med tåget från Herrljunga. Jag var lite nervös, han var ju redan då statsministerns medarbetare, men där inledde vi en dialog som sedan pågick i nästan på dagen 30 år.

Och ditt starkaste minne av honom?

– De finaste minnena är i alla fall från när vi umgicks i slutet av somrarna. Då kom jag med min familj och Thage G Peterson med sin familj till Fårö och hälsade på familjen Palme. Då var han utvilad, glad och avspänd. Det är en sida av honom som jag önskar att fler hade fått se, helt annorlunda än den han var då han agiterade i talarstolen.

Är du inte för ung så minns du säkert exakt var du befann dig och vad du gjorde när du fick höra att statsministern mördats, kanske av en allvarlig radioröst eller en chockad familjemedlem. På söndag är det 30 år sedan.